Gräsklippning, väderlek och det selektiva minnet

Långt, frodigt och tätt har gräset blivit sedan
den 14 maj.

Inte sällan tittar jag tillbaka i min blogg för att påminna mig om hur det varit genom åren. Innan jag idag började klippa gräset för andra gången i år så gjorde jag en återblick till några tidigare år. Blev då varse att det vid klippningen den 3 juni 2012  var endast 10°C och snålblåst. Då finns ju anledning att glädjas åt dagens 14°C , växlande molnighet och bara övergående skurar.

Varför lyckas jag alltid förtränga att även tidigare år vid denna tid bjudit på bister väderlek? Är det månne den intensiva längtan efter värme som selekterar mina minnen?

Jag började alltså klippa idag och känner mig nu föranledd att dela upp klippningen på två tillfällen beroende på att gräset växer nåt oerhört. Alternativet är att dra ner klippintervallet från nuvarande 14 dagar till 10 dagar.  Detta beroende på att klipparen knappt orkar tugga sig igenom några av gräsmattorna och  att det därför tar lång tid. Idag tog det 1 tim. 45 min. att klippa hälften. Det får vara max för mig, 3½ tim. i ett svep blir för mycket för både mig och klipparen. 

Jag har alltid tyckt att vi har fantastiska gräsmattor. Täta, gröna och aldrig någon mossa. Vad denna gynnsamma gräsväxt beror på har vi inte lyckats utröna. Vi har aldrig gödslat, kalkat, vattnat eller topdressat gräsmattorna. Jag bara klipper och låter det växa. Och växer gör det.

Idag har Nelson haft sin kompis Sally på besök.

Sally s ben försvinner i det långa gräset.

Hon är inte särskilt förtjust i att jag åker omkring
på  åkgräsklipparen, vilket hon ljudligt kungör.

Varför bry sig om en gräsklippare när man kan ligga 
och softa tycks Nelson tänka.