Ofta nämner jag vår hund Nelson (bullmastiff) och vår katt Sigge (brittisk korthår) här på bloggen. Inget konstigt med det då vi lever tätt ihop här på vårt Getingstorp.
Nelson på promenad med matte tar en paus bland Midsommarblomstren. |
Sigge finns alltid i närheten när matte pysslar i trädgården. Här uppflugen på ett hörnskåp i växthuset. |
Sigge hittar alltid en plats varifrån han kan beskåda världen. |
På den här ställplatsen där vi är nu har vi haft en hund som kommer på besök hela tiden. Den vill ha mkt uppmärksamhet och är hyfsat uppfostrad (väntar tills den böir inbjuden) men till slut tröttnar vi och måste stänga... Vet inte om den tillhör ägarna? Verkar lite ensam stackarn...
SvaraRaderaI sydeuropa är det ju inte helt ovanligt med hundar och katter som driver omkring på egen hand.
RaderaKlart husdjur vill vara med, de är ju familjemedlemmar de med :)
SvaraRaderaSjälvklart.
SvaraRaderaSå Nelson är ingen boxer, det fick jag lära mig här. Tack:-)
SvaraRaderaÅ Sigge är ju en kopia på katten Gustaf, min stora "idol" från 1980-talet. Har faktiskt en Gustaf - fast som mjukisdjur. Oooooops, jag vet;-)
Bloggandet är en ständig källa till vidgad kunskap.
RaderaAlla ska vi börja nånstans, så en mjukis-Gustaf är inte att förakta. Det kanske blir mera när du skaffat det där LILLA torpet på landet.
Oh, ja, våra husdjur, dom tillför så jättemycket, varenda dag. Vi skrattar mycket åt våra två katter och vår hund. Och det gissar jag att ni gör också! Fin vovve och härligt katt!
SvaraRaderaAgneta kram
Nelson och Sigge är underbart sällskap och visst lockar dom till många skratt.
RaderaSå härligt det är att få sällskap av de fyrfota vännerna, även om arbetet ibland tar längre tid när de vill vara med och hjälpa till <3
SvaraRaderaNelson och Sigge är ett ovärderligt sällskap och deras icke tidsbesparande "hjälpinsatser" är ändå svåra att motstå.
Radera