Eftersom jag inte kan springa och hämta kameran när jag ser nåt intressant fotoobjekt så försöker jag att alltid ha kameran med mig så att jag kan rycka upp den när "det där" plötsligt dyker upp. "Det där" är för mig inte alltid nåt nytt utan kan mycket väl vara nåt jag ser varje dag , men som jag plötsligt ser "med andra ögon". Inte sällan har "det där" fyra ben.
 |
| Nelson och Osborne delar vattenskål. |
 |
| och det går ju riktigt bra. |
 |
| När jag kom upp i morse mötte jag två trötta killar. |
 |
| Via glasverandan och hallen söker sig solen upp genom trappan. |
Fördelen med kameror numera, man kan hantera dom med en hand, det gillar jag, och du, förstår jag! Och jag tycker att dina bilder är jättefina. Och på djuren, dom små varelserna som trivs så bra tillsammans, det är så man blir rörd! Tänk så bra dom har det!
SvaraRaderaAgneta kram
Att veta att dom har det bra är en extra skön känsla tycker jag.
RaderaHärliga ögonblicksbilder och någon låg kvalié kan då inte jag se :-) Tycker du är väldigt bra på att få fram jättefina bilder. Visste inte att du bara använder en hand vilket är imponerande. Har försökt själv att fota med kameran i ena handen och med den andra samtidigt hålla i en blomma som inte vill vara stilla för vinden. Det funkar sällan ;-)
SvaraRaderaKul med Nelson och Osborne som delar vattenskål. De är så supersöta båda två och verkar trivas väldigt bra tillsammans.
Det där att bara kunna använda en hand var svårt i början, men är man därtill nödd och tvungen så går det. Jag har ju oxå vant mig efter snart 15 år.
RaderaSigge delar samma vattenskål, men han vill alltid ha nytt friskt vatten påfyllt när han ska dricka vilket han "säger till om" på sitt speciella sätt.
Det är inte bara du som är "enarmad" som alltid har kameran med. Det har jag också. Jag menar är man bloggare så blir det ju ofta ögonblicksbilder ur vardagen. Om man inte har en nischad blogg vill säga och det har ju varken du eller jag.
SvaraRaderaHar ju också "bara" en liten kamera, skulle aldrig orka kånka runt på en tung systemkamera. Å personligen tycker jag att det är fotografen som styr kvalitén på en bild, inte kameran. Undantag här dock: Anita. Hon är i mina ögon den bästa fotografen som finns. Hon använder visserligen en systemkamera, men hon har "det" i sina bilder. Hon ser liksom saker med "andra ögon" och tolkar dom på ett annorlunda och perdonligt sätt.
Vad jag vill säga är alltså att det inte är något fel på dina bilder alls. Att du sedan har väldigt proffsiga fotomodeller är ju en annan sak;-)
Bild 1 är helt skön! Ozzy måste ju sträcka på sig för att nå vattnet i skålen, medan Nelson tålamodigt väntar på att kompisen är klar. Love it!
Instämmer.
SvaraRaderaSvar: Hahaha! Vad menar du med "min" nivå. Ok då, lyckades ju iofs inte med att bli landslagsmålvakt, men spelade faktiskt i näst högsta divisionen på 1980- och början på 1990 talet;-)
SvaraRaderaNej, målen kändes nog inte som knivar i ryggen, jag menar i revbenen. Men visst gjorde det ont att släppa in ett mål, speciellt om det var mitt eget fel. Berättade ju för dig en gång att jag var en Grobelaar målvaktstyp, så då förstår du kanske... Å ärligt talat var jag urusel på höjdbollar. Trots bra spänst var mina 1,66 m inte tillräckliga. Däremot var jag konstigt nog en baddare på att ta straffar.
Även idag tycker jag att kvinnliga målvakter fortfarande är den svagaste punkten i ett damlag. Å då har då ändå träningen och kvalitén förbättrats oerhört jämfört med när jag var aktiv. Många kvinnliga målvakter går fortfarande med fötterna före (jo, jag vet Andreas Isaksson har också sådana "anlag") och vågar inte slänga sig framför anfallarnas fötter.
Mina favo kvinnliga "goalies" är iaf Nadine Angerer och Hope Solo när dom var som bäst alltså.
PS. Sorry. Du hade säkert inte förväntat dig en sådan harang av mig efter din roliga kommentar. Men fotboll går jag alltid igång på. DS.
Oj då! Ja, du går verkligen igång på fotboll. Jag menade just "din" nivå eftersom Gordon Banks talade om sin nivå. Jag vet att du spelade högt upp i seriesystemet så det fanns absolut inga "onda" avsikter. Jag kan tänka mig att du var en "friskus" i målet och inte så harhjärtad som dagens målvakter.
RaderaDet är ett måste att ha kameran nära så att man kan fånga ögonblicket! Är man en sekund sen, så är det borta! Det är bsolut inget fle på dina bilder! Härligt att dina fyrbenta kommer så bra överens! :)
SvaraRaderaDet är lika försmädligt varje gång jag missar det där fantastiska ögonblicket vilket händer ibland fastän jag har kameran med mig.
RaderaDet är en konst att alltid ha kameran till hands. Hur många gånger har det inte hänt att jag missat ett kanonmotiv för att jag lämnat kameran hemma när jag kör den där tråkiga vägen som jag kört hundra gånger eller helt enkelt bara ska till affären.
SvaraRaderaGenom objektivet ser man omgivningen på ett helt annat sätt, blicken skärps och man ser såna härliga saker som när solen letar sig uppför trappan.
Djuren är ju en ständig källa till motiv och glädje, men ibland lite svårare att fånga, i alla fall mina katter och höns som ibland blir rädda när de ser en stor svart klump där mitt ansikte borde sitta.
Nelson och Osborne är ju oemtståndliga när de delar "vattenhål", ja säkert annars också.
Jag hade under flera år kronisk inflammation i båda axlarna så att armarna inte gick att lyfta. Då valde jag en lättviktskamera. Den lättaste jag kunde hitta med så bra prestanda som möjligt. Faktum är att den fortfarande hänger med ibland och jag kommer nog inte att skiljas från den över huvud taget av nostaligiska skäl. Den har ändå inneburit så mycket glädje.
Att fota med en hand är inte lätt. Försöker ibland när jag samtidigt behöver justera nåt med den andra.
Had det så gott
Anette
Tack för en fyllig kommentar. Det här med att fota djuren är sannerligen inte lätt. Idag har vi besök av ytterligare en fyrbent, Basse, och jag har försökt fånga alla på en bild. Förgäves förstås.
RaderaNär det kommer nån vovve på besök så drar Sigge direkt till sin reträttplats på öv. bakom TV:n medan Osborne och Nelson blir extra glada åt besöket och en stunds lek. En väldigt kort stund för Nelson, betydligt längre för Osborne. Ha de gott!