 |
| Det är mycket som ska funka där inne, men nu är nåt trasigt i mitt högra öra. |
Återbesöket som sånt var bra och jag togs väl om hand och undersöktes ytterligare. Jag har förutom den tidigare konstaterade inflammationen drabbats av s k plötslig hörselnedsättning vilket i det här fallet betyder att jag är stendöv på höger öra. Ett tillstånd som dessutom inte kan åtgärdas utan kommer att bestå. Förb....t tråkigt.
D och jag har ofta sagt att vårt hus är så bra då vi kan befinna oss var som helst i huset, i olika rum eller på olika våningar, och ändå prata med varandra. Det har passat oss extra bra eftersom jag har svårt att förflytta mig. Men, nu blir det svårare med distanssamtalen. Så snabbt kan det där självklara i vardagen plötsligt förändras. Nu får vi tänka om, tänka nytt. Det har vi genom åren fått lära oss att göra många gånger så det ska nog bli bra den här gången oxå.
Ja, Steve vad kan jag säga förutom att jag är väldigt ledsen för din skull. Tycker du har haft dn beskärda del av sjukdom i och med att du fick din stroke. Du behöver inte mera elände. Än en gång ger jag dig en styrkekram. D får också en förresten.
SvaraRaderaMEN det finns två saker jag tänkte på här. Min pappa föddes med ett öronfel och kunde bara höra på ett öra. Klart, när man är född med felet vet man ju inget annat. Det är ju något helt annat för dig, förstås. Men jag vill bara nämna det eftersom jag som liten alltid tyckte att pappa "skrek" åt mig och mamma. När jag så småningom fick förklarat för mig varför han alltid pratade högt (underdrift) så förstod jag. Dessutom förstod jag varför han alltid vände ena örat till när han hade ett samtal.
Vad jag vill säga är att du troligen i framtiden också kommer att "skrika", liksom D. Steve - det ordnar sig det också!
Det andra jag tänker på är förstås en hörapparat, men det kanske inte funkar/hjälper. Hörapparater är ju miniatyrer idag så...
PS. Hoppas du var såpass återställd annars att du kunde äta en middag i växthuset. Å då menar jag en middag med minst en Ouzo och tre glas vin... DS.
Tack för styrkekramar och styrkeord!
RaderaJag tycker oxå att jag fått min beskärda del. Det räcker så bra, inget mera nu!
Jag har redan börjat "skrika" vilket jag inte gillar. Det får väl bli en stilla anpassning för både D och mig.
Hörapparat funkar inte då det inte finns några hörselrester kvar att bygga på. Surt!
Middag i växthuset blev det igår ( se dagens inlägg). Inte grekisk denna gång, men ändå gott som tusan. Det får nog bli en grekisk måltid den här veckan.
Nu gäller det att fokusera på "det goda" i livet.
Det låter inte bra, inte alls bra, men är dom helt säkra? Dom flesta som får plötslig hörselnedsättning av någon anledning blir bra efter ett tag! Som den optimist jag är så tror jag att det fixar sig, men det tar tid! Ta väl hand om er under iden som du läker!
SvaraRaderaTack snälla du! Något hoppingivande är precis vad jag behöver just nu.
RaderaLäkarna uttryckte sig väldigt säkert, så säkra dom nu kan vara. Men, hoppas vill jag ju alltid så nu lyssnar jag hellre på dig.
Vi tar väl hand om oss och ska försöka undvika att börja "skrika" åt varandra när vi samtalar. Ha de gott!
Åh nej, vad trist!!! Jag är säker på att ni kommer hitta sätt att anpassa er och hantera det, men det är ju för den skull INTE kul. Och man måste ju få bli ledsen och besviken när sånt här händer! Styrkekramar!
SvaraRaderaTack för styrkekramar! Dom behöver jag nu. Visst måste man få bli ledsen. Det blir ju smått fånigt att studsa omkring av glädje vad som än händer. Sedan måste jag så klart försöka hantera det efter bästa förmåga.
Radera