8 år sätter sina spår

 2008.

2016. 

Idag är det 8 år sedan jag började blogga och det här inlägget är nummer 2874. När jag började så hade jag inte så klart för mig vart mitt bloggande skulle ta vägen. Eftersom jag tycker om att skriva så såg jag bloggandet som en möjlighet att "skriva av mig" och "tycka till". Till en början så var jag oxå ute i den allmänna samhällsdebatten och tyckte till. Jag ledsnade dock på detta då det tenderade att bli alltför mycket negativt. Ganska snart så var jag inne på den väg som jag sedan mestadels vandrat då mitt bloggande med tiden kommit att handla nästan uteslutande om min vardag här på Getingstorp. Inte så konstigt då jag tillbringar all min tid här hemma. När jag började blogga så kunde jag inte ens lägga in bilder i inläggen så det dröjde nog nästan ett år innan de första bilderna kom. Men, det har jag tagit igen med råge då jag numera gödslar med bilder från Getingstorp.

2008: Gäststugan syns knappt.
Växthus,  grusgård och förråd fanns inte.

2016: En viss skillnad 

2016: Jag är smått imponerad över hur 
mycket vi gjort.

Det Getingstorp som vi flyttade till i mars 2008 och där vi direkt kände att vi skulle trivas. Annars hade vi inte tagit det stora steget från en sekelskiftesvåning i centrala Örebro till ett ställe ute på landet. Men, att Getingstorp så till den milda grad skulle fånga mig kunde jag inte veta. Men, nu vet jag. Därför cirklar mina tankar nu mest runt hur jag ska kunna bo kvar här livet ut. 

 Att blicka ut här varje dag är livsluft för mig.

Jag kan liksom inte tänka mig att bo på någon annan plats. Mycket beroende på allt vi gjort sedan 2008. Med huset, med tomten/trädgården, ja med allt. Vi har med varsam hand sett till att sätta vår prägel på Getingstorp. Det känns lite som ett livsverk och ett sådant kan man ju inte bara överge.

För att möjliggöra detta så har vi börjat planera för att köpa mera tjänster. Det kan ju tyckas lite tråkigt att tänka på när jag t ex inte längre kan klippa gräset, men man måste ju oxå lära sig att inse även tråkiga fakta. Även om det låter osannolikt så kommer oxå den dag när inte ens D klarar av  allt, så därför är det bra med lite framförhållning. 

Bloggen räknar jag däremot med att kunna fortsätta skriva länge till. Den har blivit min ventil ut mot världen och den ventilen mår jag bra av.
Därtill fungerar bloggen som något av en dagbok för mig där jag kan gå tillbaka, minnas, återuppleva och längta.

Trots att jag  uteslutande lever mitt liv här på Getingstorp så har jag fått nya kompisar, bloggkompisar, som jag lärt känna utan att nånsin ha träffat. 

Genom de bloggar jag kontinuerligt följer och som du ser i Min blogglista så bjuds jag ständigt på nya upplevelser: 

- T ex får jag resa och se mig om i världen som aldrig förr. Detta trots att jag själv inte längre kan resa.  

- Jag har lärt känna svenskar som bor utomlands och får då på köpet lära mig en massa nytt om dessa länder och förstås om hur det är att bo i främmande land.

-Ett antal bloggar besöker jag utifrån intressen som 
t ex trädgård, mat&dryck etc.

-Sedan är det viktigt att bloggen jag besöker är någorlunda välskriven, gärna med "glimten i ögat". 

 Jag får dagligen lära mig något nytt då bloggvärlden är en outsinlig källa till vidgad kunskap.

Kort sagt, bloggen har blivit så mycket mera än vad jag nånsin kunde tänka mig. I morgon kommer inlägg 2875.