Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

onsdag 23 november 2016

Plötsligt slår det mig


 Vad det är som slår mig? Jo, jag kom just att tänka på det här med julkort. Jag har i alla år skickat julkort till en försvarlig hoper människor. Familj, släkt och vänner både här hemma och utomlands. En del av julkortsmottagarna träffar jag förstås under året, men rätt många är det åratal sedan jag träffade, så för ett antal blir julkortet den enda årliga kontakten.
Växthuset i vinterskrud hade blivit ett vackert julkort.
Hur ska jag då göra i år? Ja, endera skickar jag till alla, till några eller till ingen. Så långt har jag kommit i mitt beslutsfattande / velande. Som med allt annat så känner jag mest för att det rätta är att sluta med massutskicket medan jag själv kan ta beslutet och inte vara nödgad att sluta p g a att jag inte längre kan. Hur det slutgiltigt blir visar sig i sinom tid.

10 kommentarer:

  1. Åhh så fint snön har lagt sig på växthustaket - känner igen fenomenet från mitt eget växthus också. Bilden hade blivit ett väldigt vackert julkort.
    Javisst är det ett dilemma hur man ska göra med julkortsskickandet - har inte heller bestämt mig. Troligen blir det en blandning av fysiska kort och digitala. De digitala går ju snabbt och lätt att skicka ut via mailadresserna. De fysiska blir det en liten grupp som får i år tror jag.
    Allt gott och lycka till med beslutet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vi är uppenbarligen många som sliter med julkortsfrågan.

      Radera
  2. En underbar julkortsbild.
    Jag har varit lika velig tills jag bestämde mig, Inga julkort, men ett kort samtal till vissa utvalda. En personlig kontakt smäller högre tycker jag. Fortsätt du att väga för och emot tills du bestämt dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Du stärker mig i mitt kommande beslut.

      Radera
  3. Fastnar direkt för uttrycket: "en försvarlig hoper människor" och undrar för mig själv vad det för folk, vilket förklaras snabbt när jag läser vidare :-D Julkort, ja, hur gör man egentligen i vår idag så digitaliserade värld. För att skicka julhälsningar "gå gammalt vis" måste du först besöka någon butik för att inhandla och välja lämpliga kort, sen iväg till posten (finns den kvar förresten) för att köpa frimärken, vidare hem för att välja till vem ska vilket kort skickas, skriva för hand en personlig hälsning + alla adresser och var hittar jag nu dem då ? Därefter är det dags att bege sig ut i vinterkylan för att posta dessa julhälsningar. Vem tar sig tid idag när allt är så enkelt att göra hemma, framför datorn. Idag, iallafall för mig, har det blivit så att finner jag ett handskrivet julkort i brevlådan värderar och uppskattar jag det betydligt mer än en hälsning via nätet som inte alls känns lika personlig. Sen kan man ju sitta framför datorn och beställa en bunt, julkort, betala för en tjänst som skriver en hälsning som sen skickar det till den adress man anger... Nu känns det som att det hela börjar bli lite långt kort o gott, gå på känslan :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. "en försvarlig hoper människor" låter kanske märkligt, men jag har en fäbless för att inte välja den genaste vägen när jag skriver. Kan jag hitta ett mera udda uttryck så använder jag gärna det.
      Jag gör som du tycker, går på känslan. Det brukar bli bäst så.

      Radera
  4. För sisådär 10-20 år sedan skickade vi cirka 40 pappersvykort till personer i Sverige och utomlands. Den siffran är nere i fem, mest till gamla och äldre som inte har dator. Ja, sådana "exemplar" finns faktiskt - utomlands alltså;-) Resten får digitala julkort som jag gör själv och där jag ofta väljer kort som jag tagit själv. Precis som du var inne på med växthuset. Mycket enklare och snabbare. Sedan använder jag bloggen också för att skicka en julhälsning.
    Med detta sagt så tycker jag faktiskt ändå om att få ett gammalt, hederligt pappersvykort. Det är ungefär som att få ett "riktigt" vykort som vi fick häromdagen. Mysigt på något sätt, ett minne från en nästan försvunnen tid.

    PS. Jag är inte ett dugg gammalmodig annars;-) DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oavsett hur jag slutligen gör så hoppas jag att alla får en God Jul.

      Radera
  5. Ja, att antalet "fysiska julkort" har minskat med åren är det inte tu tal om. Jag tillhör de som skickade - och fick - mängder av kort. Korten hängdes upp i röda band och prydde spalten i trappan under hela julen. Visst var det mysigt, men om man börjar tänka efter så är det hela en rätt vansinnig idé egentligen... Numer skickar jag väldigt få, och det är till äldre släktingar och bekanta. De som bor i närheten brukar jag ge ett kort i handen vis en liten "julhälsningsrunda" några dagar före jul. Vi får väl se hur det blir i år... De som jag ska skicka till får nog julkort skickade från Singapore, det blir nämligen billigare porto då jämfört med att skicka i Sverige!!

    SvaraRadera
  6. Ja, vi får väl se hur det blir i år. Julkort från Singapore ger ju en extra knorr åt hälsningen.

    SvaraRadera