Jultraditioner

Julkorten blir allt färre.

Av de bloggar jag läser så kan jag konstatera att många jultraditioner är avklingande. Många har gått ifrån det traditionella julbordet och det frosseri som ibland förknippas med detta.  Vi satsar i år på grötlunch för "stora Familjen" på c:a 20 personer och julbord , förstås med vegetariska inslag, för "lilla Familjen" som idag är 9 personer.

Julklappar, f f a mellan vuxna, har jag förstått att det förekommer allt mera sällan.  Vi ger julklappar bara till barnen. Jo, oxå de vuxna barnen.

Allt färre är de som fortfarande skickar det traditionella pappersjulkortet. Jag tillhör de som successivt klivit av den traditionen och under senare år övergått till digitala julkort. I år har jag även minskat på dessa och nu blir det företrädesvis ett fåtal äldre personer i bekantskapskretsen som får en julhälsning den vägen. För övrigt så framförs julhälsningarna på annat sätt; via mail, bloggen, telefon och förstås om/när man träffas under julen.

En tradition som jag inte släpper är att ha julgran och då menar jag en riktig julgran, inte nån konstgjord variant. Här på Getingstorp får granen trona i glasverandan från Advent till slutet på januari.

Julgranen tronar i glasverandan.

Traditionen att ta ett julbad har jag däremot inte funnit särskilt omskriven. Antagligen för att den för länge sedan försvunnit. Uppfattningen om och vikten av renlighet och hygien är sedan lång tid förändrad. I det forna bondesamhället sågs det tillfyllest att tvaga sig någon gång i veckan, men när man kom till julen så avancerade hygienfrågorna på attgöralistan och det sågs som viktigt  att man tog ett julbad för att inte vara alltför smutsig inför den kommande julmiddagen. 

I förrgår fick Osborne sitt julbad, 
sedan blev det till att slappa 
i mattes schäslong. 
Idag ska han få luggen klippt.

Plötsligt slår det mig

 Vad det är som slår mig? Jo, jag kom just att tänka på det här med julkort. Jag har i alla år skickat julkort till en försvarlig hoper människor. Familj, släkt och vänner både här hemma och utomlands. En del av julkortsmottagarna träffar jag förstås under året, men rätt många är det åratal sedan jag träffade, så för ett antal blir julkortet den enda årliga kontakten.

Växthuset i vinterskrud hade blivit ett vackert julkort.

Hur ska jag då göra i år? Ja, endera skickar jag till alla, till några eller till ingen. Så långt har jag kommit i mitt beslutsfattande / velande. Som med allt annat så känner jag mest för att det rätta är att sluta med massutskicket medan jag själv kan ta beslutet och inte vara nödgad att sluta p g a att jag inte längre kan. Hur det slutgiltigt blir visar sig i sinom tid.

check!

Så var då sista handen lagd vid årets julkort. Numera så skickar jag julkorten via internet och Postens tjänst Riktiga vykort.  Väldigt smidigt för mig som inte kan irra omkring där ute i julbrådskan.Julkorten som jag skickade ser du här nedan.

Jens , Josef och Jonke i Bergslagskaminen.

Julgranen i glasverandan.