Mycket försenad premiär

Ett tecken så gott som något på att vi genomgått en mycket märklig vår/försommar är att första halvåret nästan var till ända när vi i fredags kväll grillade för första gången i år. Det har helt enkelt varit alltför varmt och torrt för att grilla. När det nu bara var runt 20 grader så passade vi på. Bättre premiär kunde vi inte önskat oss då det blev en alldeles underbar kväll. En sån där magisk Getingstorpskväll.

D förbereder grillen.

På G.

Sigge och Osborne var så klart med.

Det växer så det knakar.

En ljuvlig sommarkväll.

Ljuvlig var ordet.

D sköter som alltid grillandet.

Det bjöds grönsaksspett och halloumi.

Måltiden intogs i växthuset.

Välkommen till bords!.

Tomaterna frodas. Tyvärr måste jag 
säga motsatsen om gurkan i år.

D bjöd, som alltid, på en alldeles 
utsökt måltid.

Vårkänslorna ett minne blott

De där vårkänslorna som jag nämnde i inlägget i lördags är nu ett minne blott. I morse blev jag brutalt påmind om att vi faktiskt befinner oss i slutet på januari när jag blickade ut.

Inte alls som i lördags.

Nu känns årets första växthusmåltid avlägsen igen.

Vårt gamla äppelträd är alltid lika vackert
i vinterskrud.

Liv och mormor vaknade vid åttatiden idag. Liv var som vanligt på ett strålande morgonhumör och hade sovit gott i den nya säng vi införskaffat till henne.

Liv trivs förträffligt i sin nya säng.

Samma goa, glada tjej hade jag som frukostsällskap 
även idag.

Grillkväll

Vi är så nöjda med att ha byggt 

en rejäl grill.

Liksom gräsklippningssäsongen så går nu även grillsäsongen mot sitt slut. Efter klippningen i torsdags hade vi en riktigt mysig familjegrillkväll vilket innebar att även Nelson, Osborne och Sigge var med oss där ute. D grillade blomkål, majskolvar och halloumi och bjöd sedan på halloumiburgare med inlagd gurka, lökcrudité och sallad. Och grillade majskolvar och grillad blomkål därtill.

När vi avslutade kvällen så hade mörkret lagt sig. Då tog vi en promenad med Nelson och Osborne där jag körde före med elmoppen och lyste upp promenadvägen. Sigge följde förstås oxå med på promenaden, men han stannar och väntar när vi passerar tomtgränsen. En perfekt avslutning på en skön trädgårdsdag.

Nelson ser nåt intressant. Antagligen Osborne.

Sigge, som alltid i närheten.

Majskolvar, blomkål och halloumi.

Osborne hälsar välkommen.

Mycket gott att välja på.

Mums!

Sigge hittar alltid någonstans att dricka.. 
Här i "brunnen" på D:s agora.

Jag har det rätt bra där inne.

Kvällen avslutades i ett begynnande mörker.

Visst är här vackert även på kvällstid?

Ta vara på de tillfällen som bjuds

06.30 och så sakteliga kämpar sig solen upp.

Just nu försöker D och jag att ta vara på de skärvor som ännu återstår av sommaren, vilket t ex innebär att vi tar varje tillfälle i akt att äta ännu en växthusmåltid. Så blev det igår då D bjöd på en egekomponerad svamptartelette med mangoldsallad i citronolja. Kantarellerna hade D plockat tidigare på dagen  under skogspromenaden med Osborne och Nelson.

Mitt olivträd, som jag fick när jag fyllde 60, har jag i år varit osäker på om det överlevt den gångna vintern i garaget. Igår visade D mig  att det fortfarande finns hopp för trädet som den här sommaren år tagit oerhört lång tid på sig för att uppvisa något livstecken. Hur klarar vi nu trädet till nästa år? Ja, det är frågan.

Minsann lyser inte ett ljus där inne på bordet.

Olivträdet har sällskap där i den
specialgjorda boxen.

Visst lever olivträdet, om än inte i
högönsklig välmåga så ändå vid liv.

En av D egenkomponerad måltid.

Anledning att fira

Igår bjöd D på ännu en läcker måltid i växthuset. Som starter blev det Kalixlöjrom och därefter  kantarellsoppa av kantarellerna D och Nelson plockat under en skogspromenad tidigare i veckan. Till detta bjöds en mycket god mousserande italienare vid namn Ferrari.

Vad vi firade? Jo, att vi uppnått ett av våra uppsatta mål. Att sätta upp nåbara mål ger anledning att fira lite oftare. Och varför ska man inte göra det.

Kalixlöjrom är en riktig delikatess.

I väntan på trattkantarelloppan.

Väntan är över och bara njutning återstår.

Plåster på såren

Nej då, jag har inte gjort mig illa. Det får räcka med elände nu. Som väl är finns det ljuspunkter att ta till när tillvaron ter sig extra grym. En sådan ljuspunkt bjöd D på igår. En middag i växthuset. Jag som inte varit där ute på nästan två veckor. Det har aldrig hänt förut så här mitt i sommaren.

Två veckor sedan jag senast var här.

Massor av gott och nyttigt.

Äntligen växthusmiddag igen!

Svamptartelett med en sallad där allt
kommer från trädgården.

Det känns märkligt det här med att plötsligt bara höra på ett öra, men jag vänjer mig väl och även om jag hör illa så kan jag ändå njuta av goda måltider.  Alltid något, men det känns lika fullt jäv...t trist att den där ryggsäcken hela tiden fylls på med ytterligare bördor.

En kasse i korgen. Då tar jag på mig
sopåkarkepsen.

För några veckor sedan var allt
mustigt grönt här.

Nu gäller det att kunna se ljuset i tunneln.

Men, jag tänker inte snöa in på bördorna utan gör allt jag kan för att komma tillbaka i gammal god Getingstorpsanda.
Vi hörs! 

Något fattas

Nyskördade morötter och rödbetor som ugnsrostats och serverades på en salladsbädd med grillad halloumi och rostade hasselnötter bjöd D på till middag igår. En sen middag i växthuset.

God och nyttig lördagmiddag.

Något saknades dock igår kväll. Sigge var inte som vanligt med oss. Han gick ut igår morse och har sedan inte synts till. Han som knappt brukar gå av tomten.  När jag åkte ner och hämtade tidningen i morse så tog jag en sväng i byn med elmoppen, men ingen Sigge dök upp när jag ropade på honom. Nu blir det orolig väntan och jag är nog den i familjen som oroar mig mest. För att skingra tankarna så ska jag nu ta veckorundan på gräsklipparen.

På min elmoppe brukar Sigge ofta ligga när vi äter i växthuset.

Sigge, Kom hem !

Helgens växthusmåltider

Så här på måndagen så bjuder jag på helgens växthusmåltider. Lördagens middag var nåt helt nytt som D kommit på. En mycket positiv överraskning. Tycker jag som vanligtvis inte är så förtjust i nachos. 

Igår blev det grillad halloumi. Ett alltid lika säkert kort.

 Lördag: Nachos de nuts med youghurt, salsa och avocado.

Oj, så mycket gott och nyttigt.

Denna rätt får D gärna bjuda på igen.

Söndag: Grillad halloumi med sallad uppbyggd på mathavre och lättsyrade grönsaker.

Mathavre och lättsyrade grönsaker var en ypperlig kombination  
som passade utmärkt till den grillade haloumin.