 |
| 06.30 och så sakteliga kämpar sig solen upp. |
Just nu försöker D och jag att ta vara på de skärvor som ännu återstår av sommaren, vilket t ex innebär att vi tar varje tillfälle i akt att äta ännu en växthusmåltid. Så blev det igår då D bjöd på en egekomponerad svamptartelette med mangoldsallad i citronolja. Kantarellerna hade D plockat tidigare på dagen under skogspromenaden med Osborne och Nelson.
Mitt olivträd, som jag fick när jag fyllde 60, har jag i år varit osäker på om det överlevt den gångna vintern i garaget. Igår visade D mig att det fortfarande finns hopp för trädet som den här sommaren år tagit oerhört lång tid på sig för att uppvisa något livstecken. Hur klarar vi nu trädet till nästa år? Ja, det är frågan.
 |
| Minsann lyser inte ett ljus där inne på bordet. |
 |
Olivträdet har sällskap där i den
specialgjorda boxen. |
 |
Visst lever olivträdet, om än inte i
högönsklig välmåga så ändå vid liv. |
 |
| En av D egenkomponerad måltid. |
Skärvor av sommaren, nyplockade kantareller och ett levande olivträd ! Tur att jag slapp läsa om sommaren som helt försvann, svamparna som inte längre finns och ett dött träd.
SvaraRaderaJa, det gäller att ta vara på ljkuspunkterna.
RaderaVisst ska man ta vara på det som är kvar av sommaren! I år har det varit en sån fin sommar, så jag tycker ändå att det känns ok att hösten är på ingång :)
SvaraRaderaVisst, hösten är ok när man väl vant sig vid mörkret. Då finns dessutom andra mysfaktorer att ta till. En brasa i kaminen eller vedspisen t ex.
RaderaLedsen att jag nämnde stora H-et. Jag har också försökt undvika det in i det längsta. Undviket torgmaknader och blomsterbutiker för att in krocka med nåt H-relaterat som en stor bollkryss tex. Räknar med många fina dagar ännu.
SvaraRaderaMiddag med svamptartelette låter ljuvligt. Försöker också ta till vara dagarna och vara utomhus så mycket det går.
Olivträdet tål någon minusgrad men gillar inte mörker, så det bästa är att ha det utomhus så länge det går, kanske det funkar ända till jul och med blir mild höst. Sen svalt och vinterväxtbelysning. En sån present är ju värd att fjäska för.
Lycka till
/Anette
Det är ok, någon gång måste vi sluta använda beteckningen sensommar även om den gärna får vara ett tag till.
RaderaVi brukar ha olivträdet ute så länge som det bara är möjligt. Frågan är bara hur vi ska klara att flytta det till garaget nu när det fått en ny större "kruka" att växa i. Men, problem är till för att lösas. Vinterväxtbelysning ska jag titta närmare på. Tack för tipset!
Åh, det där lät verkligen supergott!
SvaraRaderaDet var det oxå.
RaderaJag gillar ditt uttryck, skärvor av sommaren. Det låter så skört och så vackert på en och samma gång. Fortsätt at njuta av de sista sommardagarna nu.
SvaraRaderaTack Katta! Roligt att du gillar mitt sätt att skriva. Det är ju inte helt oviktigt hur man uttrycker sig när man framför sina känslor så här öppet i bloggvärlden.
RaderaVi fortsätter njuta det bästa vi kan.
Ha de gott!
Precis som Katta reagerade jag på "skärvor av sommaren". Har aldrig hört det uttrycket förut och utgår ifrån att du har uppfunnit det:-)
SvaraRaderaEfter ytterligare en nästan högsommardag här så har jag (mentalt) bestämt mig för att tänka lite som på kontinenten. Alltså där börjag ju sommaren runt den 23 juni och slutar inte förrän den 23 september. Först då börjar hösten. Å eftersom vi har haft en nästan sydeuropeisk sommar i år, ser jag ingen anledning varför hösten ska börja imorgon. Hoppas jag inte behöver äta upp dessa tankar förrän om 24 dagar;-)
Gillade D:s egenkomponerade måltid. Älskar kantareller:-)
Det händer då och då att jag hittar på egna uttryck för att skapa lite mera känsla i det jag skriver.
RaderaJag köper ditt sydeuropeiska tänk även om det inte bygger på att sommaren är kopplad till gräsklippning.
Jag hoppas så klart på mera kantareller.
Det kan tänkas att olivträdet behöver tid för acklimatisering, innan det sätter fart! Jag har frilandshibiskusar som först i år har accepterat att dom bor i fel växtzon. De tog tre år! :)
SvaraRaderaJa, fel har det ju hamnat så jag förstår att det tar tid att acklimatisera sig. Men, nu har det gått 6 år. Kanske påverkas det oxå av att vi planterat om det i dess nytillverkade "kruka". Vi har lite idéer om att "klä in" det i ren rejäl vinterdress och placera det i växthuset med extra belysning. Jag skriver säkert nåt om detta när tiden är inne. Jag vill absolut inte ge upp mina drömmar om att bli "olivbonde".
RaderaAtt ta vara på de goda stunderna, låter så enkelt men ack så svårt att leva i nuet och inte låta tankarna fokusera på något som inte ännu hänt.
SvaraRaderaDet är svårt men inte omöjligt alls med medelhavsväxter som skall övervintra i vårt kyliga klimat. Jag är inte alls kunnig på dessa växter, har ingenstans där det är svalt och ljust vilket är en förutsättning för överlevnad men nog är väl ert växthus en bra plats? Men lite uppvärmning krävs förstås. Tror inte det hjälper att vira in det för det blir lika kallt innanför vinterdressen, det går bara lite långsammare. Det krävs någon form av värmekälla för att hålla kylan på avstånd.
Tack för din omtanke. Getingstorp är förstås ingen ideal Medelhavsmiljö, men vi ska i a f göra ett ärligt försök att få olivträdet att leva vidare. Resultat redovisas väl så småningom här på bloggen. Ha de gott!
Radera