Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 13 oktober 2017

Känslan för dagen

Skyarna över Getingstorp igår. 
Övervägande grått och trist.
Ibland räcker det med en bild för att förmedla min känsla för dagen. Mycket påverkar förstås den känslan och ofta lyfter jag fram vädret som avgörande för dagskänslan.  Och visst betyder vädret en hel del, men inte allt. Nej, det som avgör dagskänslan för mig, det är känslan/relationen till D. Den där innerliga känslan som benämns Kärlek. Den kände jag extra starkt igår.Vad var det då som hände igår? Ja, det får jag återkomma till i ett kommande inlägg. Ett inlägg som just nu har arbetsnamnet "Alla sagor har ett slut"


Samma Getingstorp i morse. 
Ljuset har visst återvänt.
Att sluta inlägget här blir en riktig cliffhanger. För att inte göra väntan på fortsättningen fylld av vare sig spekulationer eller obehag för dig som läser detta så vill jag säga att det som hände igår fick oss att ta ett beslut. Ett beslut som kommer att förändra våra liv. Men, eftersom vi kan ta beslutet själva och kan ta den tid vi behöver för genomförandet så behöver denna förändring inte nödvändigtvis vara liktydig med en försämring. Förändringen är helt enkelt en anpassning till nya/ändrade förutsättningar, vilket även kan innebära att förändringen t o m kan bli en förbättring.

Det kan ta en tid innan jag samlat mig för en fortsättning på detta inlägg. Även när ett beslut är taget så kan det behövas viss tid för att det ska sjunka in. Jag är ju sån som person att jag inte vill slarva med något utan alltid vill göra saker så bra jag bara kan. Detta gäller förstås även mitt bloggskrivande. Därför återkommer jag med mera fakta när beslutet sjunkit in.

10 kommentarer:

  1. Oj! Nu börjar jag bli aningen orolig kan jag säga. Gillar iofs Cliffhangers, men är tveksam om jag tycker om just den här fortsättningen. Om det nu inte är att ni har beslutat er att flytta vill säga efter D:s blackout. Alltså jag menar ni bor visserligen i ett paradis, men varken du eller D blir ju yngre, och man är ju mera "sårbar" ute på landet där tillgängligheten inte är den bästa...

    Men mest av allt hoppas jag att D inte har drabbats av en allvarlig sjukdom...

    Varm kram till er båda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina kramar!
      Nej, vi blir ju inte yngre, men nån allvarlig sjukdom ska det inte vara. Dock, en livsförändrande.

      Radera
    2. Tack och lov! Nu kan jag andas ut. Har faktiskt tänkt på er sedan jag läste ditt inlägg och pratat med maken om er "situation"...

      Radera
    3. Tack för din omtanke! Vår "situation" förändras förstås, men det ska vi försöka lära oss att leva med.

      Radera
  2. Läser och begrundar. Känner liksom Beate en lättnad över att D inte drabbats av någon allvarlig sjukdom men tror mig förstå att hon drabbats av något som gör att hon inte längre kan vara den så aktiva eldsjäl hon med glädje varit på Getingstorp. Något stort är på gång, en förändring och den tänkta rubriken inför nästa inlägg "Alla sagor har ett slut" tyder på att livet på ert älskade Getingstorp kanske närmar sig sitt slut. Men, förändring kan alltid leda till något positivt och oavsett vad som sker, vart ni flyttar så är det allra viktigaste att ni har varandra, det mest betydande och störst av allt är är kärleken. Brukar säga till min man att vi har det så otroligt bra som kan resa både hit och dit, företaget blomstrar och vi äger fyra lägenheter. Det kan vara en bubbla som plötsligt kan spricka men vad som än händer så har vi varandra och det är stort, känns stort och jag vågar inte tänka på framtiden utan försöker verkligen leva i nuet. Min man är 70 och jag 58 så visst börjar man inse att livet inte varar för evigt.
    Tänker på er båda och sänder i tanken en stor varm kram och en önskan om en fin fortsatt helg.

    SvaraRadera
  3. Tack för dina värmande ord! Vår nya situation håller så sakteliga på att sjunka in. Som vanligt tar det lite längre tid för mig, men att vi tagit ett beslut är ju ett stort första steg. Du är rätt ute i dina antaganden. Det är svårt det här med att se och acceptera att man blir äldre och att det faktiskt innebär begränsningar. Vi försöker nu göra det bästa möjliga av situationen och planera för en ny och förändrad framtid. Vi får ta tid på oss för att "landa rätt" i våra framtidsplaner. Som du så riktigt skriver, det viktigaste är ändå att vi har varandra. Ha de gott!

    SvaraRadera
  4. Oavsett vilket beslut det handlar om, så är huvudsaken att ni känner att det är rätt beslut för er båda och att ni tar det tillsammans. Utan att veta vad det handlar om (även om jag kan ha mina aningar), så är det fantastiskt starkt att ta ett beslut innan det faktiskt blir ett tvång.

    SvaraRadera
  5. Vi försöker oxå se det som positivt att det är vi själva som tar beslutet. Jag sitter och försöker få till det där utlovade sagoinlägget, men det är inte lätt. Minnena och känslorna bubblar upp hela tiden. Men, det är härliga minnen.

    SvaraRadera
  6. En dag i taget... jag skriver inte det utan menar det också. Livet kan förändras snabbt, mycket snabbare än vad vi tror egentligen. Jag går inte omkring och tänker så mycket på det... är en positiv och glad person som ser ljust på framtiden liksom. Nu hade jag missat din länk nya/ändrade förhållanden... men du har kämpat tappert i 16 år så jag tror inte du ger upp så lätt. Ja du/ni har ju fått prövas. En varm kram till er båda :)

    www.nacka144.se

    SvaraRadera
  7. Tack snälla du för dina vänliga ord! På något sätt ska vi ta oss igenom denna prövning oxå.

    SvaraRadera