 |
Med sig hem i fredags hade hon dock ett riktigt dystert besked, hon får körförbud och får inte köra bil på sex månader. Ett riktigt dråpslag för oss då D är den som sköter alla transporter och inköp på Getingstorp. Hur vi ska lösa detta vet vi förstås inte redan idag. Det är inte bara att övergå till allmänna kommunikationer då det är rätt sparsamt med såna i våra trakter.
Vi får hoppas att fortsatt utredning leder till att körförbudet hävs. Det enda vi för dagen med säkerhet vet är att vi måste lösa situationen. Vi har rätt stor erfarenhet av problemlösning allt sedan min stroke för 16 år sedan och hoppeligen hittar vi en lösning även denna gång.
Viktigast av allt är att D nu får genomgå planerad utredning där min önskan är att allt konstateras vara normalt och under kontroll så att vi kan fortsätta leva vårt liv på Getingstorp.
Det här låter ju riktigt otäckt. Konstiga saker kan hända utan att det är nåt fel också, men bra att de undersöker ordentligt och inte bara viftar bort när de inte hittar nåt. Förstår att tankarna genast rusar iväg och att du tänker på vilka konsekvenser det kan få för er, men som du säger ni är goda problemlösare. Ja, riktiga förebilder skulle jag vilja säga! Vad som än händer tror jag ni fixar det. Om jag hade varit troende hade jag bett för er. Jag tror dock på att tankens kraft är stor och sänder mina bästa hälsningar och styrkekramar till er båda.
SvaraRaderaHoppas på det bästa!
/Anette
Tusen tack snälla du! Vi tar tacksamt emot styrkekramar och tankekraft.
RaderaDet lät inte bra alls! Hoppas verkligen det löser sig till det bästa och att utredningen visar att allt nu är normalt igen! kram till er båda!
SvaraRaderaTack snälla du! Nu lever vi på hoppet och en tro på att allt ordnar sig till slut.
RaderaShit!!! Det låter inget vidare. Håller både tummar och tår att utredningen visar att det var en engångsföreteelse, vilket jag innerligt hoppas.
SvaraRaderaÅ jag som har ett ganska praktiskt och positivt tänk - precis som ni - vill gärna säga att tajmingen av blackouten, även om det måste ha varit en hemskt upplevelse, är inte helt "fel". Jag menar det hade ju vara ännu värre att inte få köra bil under våren/sommaren.
Vad gäller transporter och inköp så erbjuder de flesta livsmedelsaffärer hemkörning för 20 kronor extra. Till och med Systembolaget kör hem varorna.
Å "i vår ålder" går sex månader fort - som tur är;-)
Ger er båda en varm styrkekram. Det där kommer ni att klara galant!!!
Tusen tack för styrkekram och din tro på oss! Jo visst, det mesta går att lösa genom hemkörning och annat, men livskvalité innebär ju så mycket mera. Att själv kunna planera och forma sin vardag. På nåt sätt så ska vi förstås fixa detta då vare sig D eller jag själv är personer som ger upp. Det är "in i kaklet" som gäller.
RaderaMen oj vad jobbigt!!! Jag hoppas verkligen att ni får klarhet i detta! Jobbigt att oroa sig både för hälsan och för det praktiska. Det praktiska tror jag säkert att ni hittar någon lösning på. Nu menar jag inte att det nödvändigtvis är enkelt, men när man måste lösa saker så brukar man till slut hitta vägar. Framför allt hoppas jag att ni får klarhet i hälsan så ni inte behöver oroa er. Varma kramar.
SvaraRaderaTack snälla du! På något sätt ska vi förstås klara detta. Vi tar en dag i taget. Det brukar vara en bra start när man ska hantera motgångar. Det känns bra med uppmuntrande kommentarer från mina bloggvänner.
RaderaMen så oerhört tråka att läsa vad som drabbat er. Jag hoppas först och främst att det inte är något allvarligt med din fru och att livet så småningom återgår till vardagen. Det praktiska kommer ni att hitta lösningar till, ni är ju båda driftiga personer.
SvaraRaderaTänker på er och hoppas att allt går i en positiv riktning.
Varma hälsningar till er båda.
/Gunilla
Tack för dina tankar och hälsningar! Vi får tro att vår driftighet lyckas tas oss vidare även ur denna situation.
RaderaJag vet inte ens vad jag ska skriva ...
SvaraRaderaEtt halvår utan bil så som ni bor. Det måste vara en fruktansvärt jobbig situation! Men ni har som tur är ändå nära omkring er. Buketten från Sara är så värmande att se så du anar inte!!!
Jag kan tänka mig att D tycker det är jättejobbigt på så många olika plan. Oron över att inte veta vad som hände, förbannad för att det hände. Och så det där med att man måste be om hjälp för att man inte får köra bil! Misstänker att D inte är den bästa på att be om hjälp? Förhoppningsvis är hon långt bättre på det än vad jag är. Kan själv-ådran är väldigt stark hos mig, har väldigt svårt att be om hjälp. Mannen min blir galen på det! Ett exempel är när jag pererade min fot för hallux valgus, deet anses generellt vara en jobbig historia. När jag vid 6-tiden på mogron vaknade av att bedövningen hade börjat släppa och kände smärta komma krypande var det med ångest jag insåg att de starka värktableterna låg en trappa ned. Jag hade två val:
1, ta mig ned själv (hasa trappan ned) och få världens utskällning av mannen min för att jag gjorde det.
2, väcka mannen min och be honom hämta en tablett.
Tror jag låg och kved i 30 minuter innan jag till slut väckte mannen min. Han var inte så glad för att jag glömt tabeltterna där nere men höll på att bli riktigt arg när han hörde hur jag funderat.
Sådan är jag. Hoppas att D har lättare för att be om hjälp ...
Jag hoppas att den planerade utredningen fort ger er ett svar: att allt egentligen är bra, det var bara uttorkning eller liknande simpelt. Bara en liten tablett som fixar allt.
Tills dess, njut av den vackra buketten och ge varandra en kram!
Tack snälla du! Jag tror visst att du och D är av samma virke. Det där med att be om hjälp är inte heller hennes starka sida.
SvaraRaderaVi njuter av buketten och kramar varandra så ska vi nog se till ta oss vidare även ur detta.
Det här inlägget har jag helt missat!! Blir naturligtvis både ledsen och berörd. Nu hoppas vi på positivt besked, att det var något tillfälligt och att ni snart är tillbaka i den vardagliga rutinen. Lätt att skriva men jag håller mina tummar stenhårt, det här bara måste gå bra, det kommer att bli bra. Visar det sig att D:s körförbud kvarstår så är jag övertygad om att ni löser transporterna på annat sätt. Det viktigaste är att hon mår bra, att ni båda mår bra. Tack för att du delar med dig Steve!
SvaraRaderaTack snälla du för dina vänliga ord och din omtanke! Just nu är tillvaron lite uppochnervänd. I avvaktan på D:s utredning så är framtidsplanerna osäkra. Även om D nu är åter i sin vanliga form, så är detta en påminnelse om hur sårbara vi är här ute på landet när D ska sköta allt praktiskt. Att bo så här utan att kunna köra bil är i längden ogörligt. V i får ta det närmaste halvåret till att tänka på och skapa planer för alternativa lösningar. Det viktigaste är så klart att D mår bra och att vi kan leva ett fortsatt bra liv tillsammans oavsett var det nu blir.
SvaraRaderaJag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Detta var ju det sista ni behövde. Ni är ju problemlösarnas mästare, så ni hittar säkert en bra utväg. Supertråkigt, men det kan vara ett enda skott i blindo. Behöver aldrig komma tillbaka! Jag skickar mina bästa vibbar, tankar och allt annat som behövs! Ni är viktigare än allt annat!
SvaraRaderaTack snälla du för dina värmande ord och tankar! Det känns något darrigt så här kort efteråt, men vi försöker vara konstruktiva och tänka framåt. Att bo så här på landet utan körkort är inte gångbart så visst nödgas vi oxå tänka obekväma tankar. Men, vi ska se till att hitta bästa möjliga lösning även på detta. Viktigast är ändå att hälsan står oss bi.
Radera