Rätten att få äta surströmming. Attitydproblem hos personalen.
Det dräller in anmälningar till justitieombudsmannen (JO) från landets fängelser.
Trots en minskning på senare tid förväntas över 1 000 klagomål i år.
Bland fjolårets anmälningar finns klagomål som rör påstådda attitydproblem hos personalen och hot om kollektiv bestraffning. Men också ärenden av en lättare kaliber– som fången som vägrades äta surströmming med motiveringen att det var ett hot mot säkerheten och en annan som klagade på fängelsekioskens sortiment.
Med mer än 30 års erfarenhet av arbete inom Kriminalvården, mestadels som fängelsechef, så har jag förstås fått ett antal JO-anmälningar på mitt bord. Många motiverade men också ett antal av nonsenskaraktär. Dock tycker jag att det är lätt att förstå dessa klagomål då ju den som är fånge befinner sig i en mycket trång situation. Att skriva av sig genom JO-anmälningar kan vara ett sätt att hantera frustrationen. Det får ändå anses som ett förhållandevis sofistikerat sätt att uttrycka sitt missnöje.
Hur skulle jag hanterat en fånges begäran om att få äta surströmming ? Jag som är norrlänning, uppvuxen i Ådalen, surströmmingens hemland, och hängiven surströmmingsälskare. Ja, jag skulle nog inte avslagit begäran med hänvisning till att surströmmingsätandet skulle vara en säkerhetsrisk. Om man inte med säkerhetsrisk menade att icke surströmmingsälskande fångar skulle kunna ta anstöt och gå till någon form av protestaktion. Surströmmingsupproret, det skulle väl platsa i historieböckerna.
Med bara några veckor kvar till surströmmingspremiären så ter det sig än viktigare att hålla sig inom lagens råmärken.
Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
Visar inlägg med etikett JO-anmälningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett JO-anmälningar. Visa alla inlägg
fredag 24 juli 2009
söndag 28 december 2008
JO-anmälningar mot fängelser ökar
På ett år har antalet anmälningar till justitieombudsmannen (JO) ökat med 30 procent och på fem år har antalet anmälningar fördubblats.
De flesta anmälningar leder inte till någon åtgärd enligt JO Cecilia Nordenfelt.
Varken justitieombudsmannen eller kriminalvården är klara över varför så många intagna klagar över olika missförhållanden.
Några slutsatser måste väl ändå dras av detta ? Jag gör ett försök:
- fångarna är missnöjda. Ja, vem är nöjd med att sitta i fängelse.
- fångarna är understimulerade / har inte annat att göra än att klaga.
- fångarna får bristfälligt underbyggda / motiverade beslut vilket kan leda till klagomål i onödan
- bristande kommunikation mellan personal och fångar.
- det finns företeelser i Kriminalvården som det finns anledning att klagas på.
Jag vet för lite om dagens fängelsevardag för att själv ha en helt klar uppfattning. Dock undrar jag om inte utvecklingen de senaste fem åren inom kriminalvården har bidragit till att påtagligt öka fångarnas missnöje som då bl a tar sig uttryck i ökat antal anmälningar mot Kriminalvården.
Vad är det då som hänt ? Efter kriminalvårdskaoset 2004 så har det varit en rätt ensidig satsning på högre säkerhet vilket självklart påverkar det inre livet på våra fängelser. En säkerhetsupprustning var förstås nödvändig efter 2004 men månne har den fått ske på bekostnad av också nödvändig verksamhetsutveckling. Resurserna är som bekant begränsade.
Kriminalvården kan väl idag sägas på ett bra sätt fullgöra sitt uppdrag att hålla fångarna inne den tid de är dömda till fängelse.
Förhoppningsvis sker nu en minst lika kraftfull satsning på behandlingsinnehåll så att kriminalvården också bättre kan fullgöra sitt uppdrag att tillse att färre återfaller i brott. Inte minst vill jag se en fortsatt bred satsning på fångar med neuropsykiatriska funktionshinder. Funktionshinder som obehandlade alltför ofta är en väg in i missbruk och kriminalitet eller en returbiljett till fängelse.
De flesta anmälningar leder inte till någon åtgärd enligt JO Cecilia Nordenfelt.
Varken justitieombudsmannen eller kriminalvården är klara över varför så många intagna klagar över olika missförhållanden.
Några slutsatser måste väl ändå dras av detta ? Jag gör ett försök:
- fångarna är missnöjda. Ja, vem är nöjd med att sitta i fängelse.
- fångarna är understimulerade / har inte annat att göra än att klaga.
- fångarna får bristfälligt underbyggda / motiverade beslut vilket kan leda till klagomål i onödan
- bristande kommunikation mellan personal och fångar.
- det finns företeelser i Kriminalvården som det finns anledning att klagas på.
Jag vet för lite om dagens fängelsevardag för att själv ha en helt klar uppfattning. Dock undrar jag om inte utvecklingen de senaste fem åren inom kriminalvården har bidragit till att påtagligt öka fångarnas missnöje som då bl a tar sig uttryck i ökat antal anmälningar mot Kriminalvården.
Vad är det då som hänt ? Efter kriminalvårdskaoset 2004 så har det varit en rätt ensidig satsning på högre säkerhet vilket självklart påverkar det inre livet på våra fängelser. En säkerhetsupprustning var förstås nödvändig efter 2004 men månne har den fått ske på bekostnad av också nödvändig verksamhetsutveckling. Resurserna är som bekant begränsade.
Kriminalvården kan väl idag sägas på ett bra sätt fullgöra sitt uppdrag att hålla fångarna inne den tid de är dömda till fängelse.
Förhoppningsvis sker nu en minst lika kraftfull satsning på behandlingsinnehåll så att kriminalvården också bättre kan fullgöra sitt uppdrag att tillse att färre återfaller i brott. Inte minst vill jag se en fortsatt bred satsning på fångar med neuropsykiatriska funktionshinder. Funktionshinder som obehandlade alltför ofta är en väg in i missbruk och kriminalitet eller en returbiljett till fängelse.
Etiketter:
fängelse,
JO-anmälningar,
Kriminalvården,
missbruk och kriminalitet
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)