Vem kan man lita på?

Igår tittade jag på "Dokument inifrån" på SVT 1. Del 3 av 3 i en serie om stjärnkirurgen Paolo Macchiarini. Det gav mig en rejäl tankeställare. Inte minst som han arbetar vid Karolinska institutet som dessutom fortfarande backar upp hans forskning och experimentbetonade arbete. Experimenten dock gjorda på människor.  

I stället för att fortsätta skriva om hur jag upplever denna historia så tycker jag att du ska titta på t ex gårdagens avsnitt och försöka bilda dig en egen uppfattning. Jag kände dock ett stort obehag efter att ha sett programmet och läst in mig lite mera på vad hela historien handlar om. Föredrar du att läsa så finns det mesta att hitta i denna artikelserie i SvD.
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet och står i Sverige  för drygt 40 procent av av all medicinsk forskning vid universitet och högskolor och har det största utbudet av medicinska utbildningar.  Karolinska Institutets intäkter för forskning var under 2014 totalt 5 121 miljoner kronor, varav 1 920 miljoner kronor i statsanslag och 3 202 i medel från externa aktörer, såsom forskningsråd, kommuner, landsting, stiftelser och företag. Dessa uppgifter tagna från KI:s hemsida. 3 202 + 1 920= 5 122. Jag noterar att inte ens denna enkla uträkning blev riktig i KI:s händer. 
Därtill utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet sedan 1901 mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Min rubrik till detta inlägg var inte särskilt svårfunnen.

Könsneutralism

Könsneutralism är så vitt känt ett ord som inte används särskilt frekvent. Finns det ens? Om inte så är det nog inte långt borta. Bland andra behjälpliga till detta är Stockholmsskolan Södra Latin som nu inför  en tredje typ av omklädningsrum. Förutom omklädningsrum för män  och för kvinnor ska det finnas ett könsneutralt omklädningsrum på Södra Latin. Företrädare för Södra Latin kan väl därför sorteras in i facket könsneutralister.

Jag tycker mig ha ett öppet sinnelag och är den förste att acceptera människors olikheter. Vi är inte alla stöpta i samma form och ska då förstås oxå tillåtas vara annorlunda. Mitt öppna sinnelag till trots så får jag dock allt svårare att följa med i utvecklingen. Det kan väl kanske betecknas som rätt normalt när jag nått 60+. Jag är dock inte helt säker på att den allt mera tilltagande öppenheten i samhället för avvikelser från den traditionella normen kommer att göra det enklare att växa upp i det framtida Sverige.

Dessutom, vilken utmaning för framtida politiker. Kanske får vi oxå ett nytt parti. Ki, Könsneutralt initiativ. Inte att förväxla med det redan befintliga Fi , Feministiskt initiativ.  Ett problem är förstås att Ki,  redan är upptaget av Karolinska institutet. Kanske får det bli Hen-partiet. Inte helt opassande då beteckningen hönsgård inte känns så fjärran.
Visst är det en allt komplexare värld vi går till mötes.