cineastiskt lågvattenmärke

Tittade igår på filmen "Bröllopsfotografen" på TV. Jag vill minnas att den här filmen fick rätt goda recensioner när den kom 2009. Följdaktligen hade jag hyfsat höga förväntningar.

Ack, så besviken jag blev.Filmen var ett riktigt lågvattenmärke med en synnerligen krystad story. Den enda eftertanke jag stämdes till var att det nog kan vara hiskeligt tufft i skådespelarbranschen när du inte längre är efterfrågad och allas gunstling. När du sågas av recensenter, sviks av publiken, baktalas och äts upp av rollkonkurrerande kollegor och överges av "goda vänner" som inte längre kan sola sig i glansen. Därutöver fick jag bekräftat att det är en viss skillnad på att bo i Molkom och Djursholm. Men det visste jag redan.
Visst, några bra rollprestationer gjordes men det räcker inte för att filmen ska lyfta.

Lite mera vill jag få ut av 2 timmars filmtittande.

Stjärnorna på slottet - som en klassträff på lågstadiet

Såg härom dagen TV-programmet "Stjärnorna på slottet". Det var en synnerligen pinsam historia med vuxna människor som ägnade sig åt lek och "sex- och bajshumor".

- Björn Ranelid som tycker sig vara en intellektuell och språklig gigant men uppträder som en egotrippad nolla. En primadonna som inte kan ta kritik. Visar sin begränsning även i "På spåret" numera.
Konkurrerar just nu med Anna Anka om topplatsen i kategorin "odrägligaste skåning"

- Kjell Bergqvist, en habil dussinskådis.

- Meg Westergren, pigg 77-åring som gestaltar bimbons urmoder.

- Siw Malmkvist, f d schlagersångerska och 72-årig Pippi Långstrump.

- Tommy Körberg, har aldrig förstått att han är just f. d.

Vad är syftet med en dylik produktion ?
- Att offentligt dra ner byxorna på ett antal kändisar ?
- Att locka tittare till det första programmet och hoppas att någon tittar igen ?