Vidrig människosyn

Många funktionshindrade människor är i  behov av olika typer av stöd- och hjälpåtgärder för att över huvud taget klara sin vardag. Jag vet detta av egen erfarenhet  då jag  efter min stroke 2001 plötsligt behövde hjälp för att klara de mest basala vardagssysslorna.  Jag sökte och fick assistans enligt LSS, dock först efter att ha överklagat Örebro kommuns avslag till dåvarande Länsrätten. Efter 2 år så drogs min hjälp in utan att mina behov på något sätt förändrats. Jag stred en tid men tog snart beslutet att inte ödsla energi på en meningslös kamp. I stället lade vi ( D och jag ) vår energi på att förändra vår tillvaro både arbets- och boendemässigt.  En förändring så långt som möjligt anpassad till vår nya livssituation. Ett bra beslut har det visat sig. Ett beslut som 2008 förde oss dit vi är idag.  Till vårt Getingstorp.

Jag tänker med sorg på alla som inte som jag har möjlighet eller förmåga att förändra sin situation. Som ensamma får slåss för sina rättigheter och sakta mals ner av systemet.

LSS är en lagstiftning som 1993 tillkom just för att tillgodose dessa behov. Detta kostar förstås pengar för landets kommuner. I desperation för att minska kommunens utgifter så anlitas idag privata konsulter för miljontals kronor för att lära kommunanställda att kunna ge avslag och komma undan att ge hjälp till personer med funktionsnedsättning.

I gårdagens "Kalla fakta" gavs en inblick från en av dessa konsulters föreläsningar för kommunanställda som arbetar med LSS. Det var motbjudande att lyssna till konsulten som raljerade friskt över funktionshindrade  människors hjälpbehov. Åhörarna lät sig villigt förledas och skrattade gott åt vidrigheterna. Föreläsaren kom från företaget KommunLex  som uppger sig arbeta med  juridik, utveckling och kvalitet inom kommunal kärnverksamhet har gjort LSS till en av sina födkrokar.

Jag önskar inte någon medmänniska något illa, men föreläsaren från KommunLex skulle gärna få byta med mig, om så bara för en vecka, för att få en liten inblick i vad det innebär att vara funktionshindrad och vilka begränsningsar detta för med sig i det dagliga livet. Bytet skulle bara innefatta mitt fysiska jag, inte mitt mentala jag.

Det är för mig  obegripligt att kommuner betalar för dylik "kompetensutveckling" för sin personal. Lika obegripligt som att någon kan tänka sig hålla en föreläsning där man raljerar  över och förminskar funktionshindrade människors behov.

 

 

Begravning på internet

Ser att det finns planer på att ordna så att man ska kunna delta i en begravning via internet.

Ett utmärkt förslag tycker jag som är funktionshindrad och vet att jag inte längre, på ett ordnat och värdigt sätt, skulle kunna närvara vid en begravning. Det skulle därför kännas bra att ändå kunna närvara, om än inte på plats.
När det med enkla medel och dagens teknik går att lösa en tillgänglighetsfråga så tycker inte jag att det finns några skäl att avvakta med att möjliggöra detta.

Jag ser dock att det finns personer som är tveksamma till ett dylikt arrangemang. Några synpunkter som framkommit:
- jag tycker att det är sjukt.
- jag vill inte känna mig iakttagen.
- ledare i Blekinge läns tidning

När jag läser dessa synpunkter så hoppas jag att jag själv kan tänka längre än min näsa räcker. Inskränkthet är en destruktiv egenskap.
Det är bra att kunna tänka utanför den egna boxen.

Jag skulle t o m vilja gå ett steg längre så att jag som är uppkopplad och följer begravningen på internet också kunde ges möjligheten att säga några sista ord till den person som begravs.