Åren går - Kärleken består

Igår firade vi vår 16-åriga bröllopsdag. Med middag i växthuset så klart. Vi hade lika strålande väder som den där dagen 2001. Så där som en majdag ska vara, som jag minns majdagarna från min barndom.

Smördegsinbakad grönsakstournedos.
En spännande och välsmakande nyhet.

Det är alltid lika ljuvligt att tänka tillbaka på den där oförglömliga dagen. Det där ögonblicket i Boteå kyrka kl. 15.00 den 26 maj 2001. 

Vi avslutade med en smarrig
sommardessert.

Exakt på klockslaget och på dagen en månad senare, kl. 15.00 den 26 juni 2001 fick jag den stroke som helt kom att förändra våra liv. Desto härligare då att med samma glädje fortfarande fira vår bröllopsdag. Lika kära nu som då. Eller t o m kärare nu än då.

PS. Under tiden jag skrev detta inlägg så lyssnade jag till "Love is all around" med Wet Wet Wet som vi tågade in i kyrkan till och Johan Stengårds version av "Amazing grace" som vi tågade ut till. Vilken känsla, hela kroppen bara ryser av välbehag!

Favorit i repris

Så där varannan månad brukar vi äta smörrebröd. Det är en av våra absoluta favoriter efter våra många besök i Köpenhamn. Vi åkte före 2001 till Köpenhamn åtminstone en gång i kvartalet. Köpenhamn kom att bli en stad som D och jag älskade. Det var under 90-talets intensiva arbetsår vårt vattenhål dit vi åkte för att koppla av, samla kraft och njuta.

Smörrebröd, en dansk favorit.

Efter middagen blev det filmen"Om lyckan, kärleken och meningen med livet ". En film , eller kanske mera en resa, om sökande. Sökandet efter sig själv och kärleken. En inte alltför djuplodande historia som blev en både lättsam och behaglig avslutning på kvällen.

Julia Roberts, en av mina favoritskådisar.