Grekisk maktkamp på sandlådenivå

Jag har svårt att helt släppa det grekiska dramat. Jag har förstås ingen lösning på situationen men ändå en massa synpunkter på vad som görs och inte görs.

Det som slår mig just nu är att trots att domedagen kryper allt närmare så ägnar sig det politiska etablissemanget i landet åt en intern maktkamp.

I den situation som nu råder så borde egna maktambitioner få stå tillbaka för omsorgen om det egna landet och dess invånare. Ny Demokratis (ND) ledare Antonis Samaras verkar ha som huvudlinje att säga nej till allt som Pasok och Papandreou föreslår. ND vill ha ett nyval till stånd. Papandreou å sin sida verkar villig till eftergifter men bara om ND ger garantier för att rösta ja till räddningspaketet.


Även om Pasok och Ny Demokrati antagligen är överens om att räddningspaketet måste antas så låter man det taktiska maktspelet och partitaktiken gå i första hand.
Här kan vi tala om låsta positioner. I stället för att agera statsmannamässigt så väljer man att befinna sig på sandlådenivå. Att detta beteende går ut över det grekiska folket synes man strunta i.

Vägen mot avgrunden blir allt tydligare. Risken är att det finns mörkare krafter med maktambitioner som kliver in i handlingen.