Vad händer med mitt älskade Grekland?

Allt sedan jag på 70-talet, efter militärjuntans fall, första gången besökte Grekland och dess övärld har jag känt en stark kärlek till Grekland och grekerna. Genom åren har det blivit åtskilliga besök i f f a den grekiska övärlden där jag besökt ett 30-tal öar. Senaste besöket var på Skiathos 2000. Tyvärr blev det nog också det sista besöket då min stroke 2001 inte längre gör utlandsresor till ett lustfyllt äventyr. Med enbart goda erfarenheter av mina besök i Grekland så är det särskilt tråkigt att nu läsa om ett Grekland i fritt fall. Efter år av vanskötsel från de politiskt styrande så väntar nu ett stålbad för grekerna som förstås reagerar med vrede och protesterar våldsamt.
Vad kan då hända ? Ja, vad som helst tror jag, trots att EU finns som en skyddande ängel. Politisk instabilitet och oro bäddar inte sällan för destruktiva krafter. Kan det gå så illa så att Grekland kan återgå till ett styre som före 1974 ? Låt oss hoppas att så inte händer.

Jag fyller snart 60 år och ska då ha en fest för den närmaste familjen här hemma på vårt Getingstorp. Den festen har genomgående grekiskt tema med grekisk mat och dryck, grekisk musik och dans. Ja, det blir min stora feta grekiska 60-årsfest.

Grekland på dekis

Det frestar på att se Grekland och grekerna lida i dessa dagar. Jag som älskat och älskar detta land allt sedan mina första besök där på tidigt 70-tal. Aldrig någon gång har jag varit besviken efter ett besök i Grekland, oftast på någon av dess många underbara öar.
Ljuvliga och rogivande miljöer att vistas i och vänliga människor har jag mött vart än jag varit.

Hur kan det då gå så illa ? Ja, svaret är väl att politiker av tvivelaktig sort finns oavsett vad dess väljare står för. För nog är det väl ändå så att Grekland varit föremål för många års vanstyre. Nuvarande premiärminister Giorgos Papandreou är son till Andreas Papandreou och sonson till Georgios Papandreou, båda tidigare premiärministrar, men inte ens detta verkar borga för stabilitet. Kan det möjligen vara tvärtom, "familjestyren" är i längden farliga. Lika farliga som många andra självsvåldiga dynastier blivit genom historien.
Dessutom, oket av att någon gång ha styrts av en militärjunta tar lång, lång tid att skaka av sig. Nu synes ju även Spanien och Portugal vara på väg nedåt.