Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
Visar inlägg med etikett pension. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett pension. Visa alla inlägg

lördag 19 januari 2013

När dårskapen råder får förnuftet ge vika

Välkommen till arbetslivet.


Tänk dig själv. Du har drabbats av Parkinson. Du har 3 månader kvar till pensionen. Trots det så tvingas du till arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen. Tror du att jag skämtar? Läs då denna artikel.

tisdag 7 februari 2012

Byt karriär och arbeta tills du fyller 75


img





Jag skrev den 29 juli 2009  ett inlägg om hur länge vi ska/bör arbeta. Rubriken jag satte var "Hur länge orkar du leva utan att arbeta"? Varför jag noterar detta just idag beror förstås på Fredrik Reinfeldts utspel om att vi bör arbeta tills vi fyller 75 år. Om detta kan man förstås tycka både si och så. Reinfeldt menar att detta är nödvändigt för att vi ska kunna behålla vår levnadsstandard. Så är det förstås om levnadsstandard = pengar i plånboken.
Jag vill nog påstå att levnadsstandard inte bara är avhängig av hur mycket pengar du har tillgång till utan helt avgörande är hur du använder dina tillgångar. Levnadsstandard = livskvalitet är mera lockande för mig.


Att Reinfeldts utspel kommer just nu är väl för att ha ett viktigt framåtsyftande ämne att diskutera vid  denna veckas träff med ledarna för de nordiska och baltiska länderna samt Storbrittanien. Utspelet rimmar dock mindre bra med hur arbetsmarknaden idag ser ut. Ungdomsarbetslösheten ligger över 20 procent och torde inte på kort sikt minska med denna åtgärd. Det har väl oxå alltför ofta visat sig att äldre människor inte är så attraktiva på dagens arbetsmarknad. Inte minst de som utförsäkrats och tvingas till karriärbyten har svårigheter. Sedan tycker jag ändå att de som nått 65 års ålder och absolut vill fortsätta arbeta gärna kan få göra detta.


Jag förstår förstås att detta är en framtidsvision, om än dåligt tajmad, som någon gång måste upp till diskussion när medellivslängden ökar.  Nu tillhör väl inte jag den kategori, välutbildade,  kärnfriska och på arbetsmarknaden attraktiva som Reinfeldt ser framför sig så i så måtto är jag förstås fel ute.
Men, frågar du mig idag så vill jag gärna arbeta till 65 men absolut inte till 75. 


Om Reinfeldt själv vill jobba till 75 vet jag inte ,MEN om han fyllt 50 när han avgår som ststsminister ( möjligt om 4 år) har han  efter inkomstgarantin rätt till en pension på 68.000 kronor i månaden fram till sin 65-årsdag. De sista 10 åren till 75 kan han ju satsa på ett karriärbyte.  Karriärbyte till vad? Visst, arbetsmarknaden förändras men jag undrar just därför var de nya karriärvägarna förväntas finnas. Karriärvägar där du "kan starta" om vid 50. Tjänstesektorn säger Reinfeldt. En tjänstesektorn som innehåller vad?


Nej Reinfeldt, hjälp tonårstjejer med problem idag innan du  "erbjuder" åldringar i framtiden att jobba till 75. Bara ett exempel på  idag nödvändiga åtgärder.


Politiker anklags ofta för att vara kortsiktiga och bara se innevarande, möjligen nästa, mandatperiod så Reinfeldt ska väl oxå ha heder för att han försöker skåda in i framtiden men ideer dom denna borde  då saluföras vid ett framtidsseminarium så att medborgarna genast förstår att det gäller framtiden och inte den som "i morgon" fyller 65.


lördag 13 mars 2010

Inte alla pensionärer får sämre ekonomi

Vattenfalls vd Lars G Josefsson lämnar om en månad posten som koncernchef och behöver inte oroa sig över sin ålderdom. Därtill finns minst 57 miljoner skäl. 57 miljoner kronor är vad han får i pensionsersättningar de närmaste 20 åren, fram till sin 80-årsdag. En nätt liten månadspeng på 237.5000:-. Det kan man väl leva rätt bra på.

måndag 23 mars 2009

You scratch my back and I'll scratch yours

LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin drar in över 400 000 kronor per år utöver sin ordinarie lön på olika styrelseuppdrag i LO-sfären. 2007 tjänade hon sammanlagt 1,1 miljon. Och pensionsavtalet ger henne rätt att gå i pension vid 60 år, med nära 80 procent av lönen de första fem åren.
Wanja-Lundby Wedin sitter i styrelsen för både AMF Pension och AFA Försäkring. I AMF har det avslöjats både generösa bonusaval och en guldkantad pension till förre vd:n Christer Elmehagen. I AFA har också gynnsamma pensionsavtal kommit i dagen.

Styrelseuppdragen är också en lukrativ inkomstkälla för LO-basen själv. Enligt LO:s pressavdelning tjänar Wanja Lundby-Wedin för närvarande 59 776 kronor per månad, eller 717 312 kronor om året. Men hennes verkliga inkomst är långt högre än så.

Enligt Skatteverket deklarerade hon 2007 för en förvärvsinkomst på 1 138 400 kronor.
Rena svältlönen jämfört vad hon "givit" andra eller hur ska man se på samspelet maktens aktörer emellan.

tisdag 10 mars 2009

Fk - Förintelsekassan

Hon överlevde Förintelsen.

För det fick 84-åriga Miriam Landau 80 000 kronor av Tyskland.

I Försäkringskassans byråkrati är pengarna inte ett skadestånd – utan pension.
Därför ska hennes svenska ersättning reduceras.

I tre års tid har Miriam Landau och hennes make Markus slagits mot de svenska myndigheterna för hon ska få rätt till full pension.
Fallet har gått via länsrätten och kammarrätten och kommer nu att prövas i regeringsrätten.

Miriam Landau kom till Sverige på 1950-talet. Hon var då svårt sjuk i tuberkulos som en direkt följd av tiden i Nazitysklands koncentrationsläger.
– Innan hon kom till Auschwitz arbetade hon med att sopa gator i gettot, berättar Markus Landau.

I efterhand har Miriam, liksom tusentals andra överlevande från Förintelsen, fått ersättning från Tyskland.

När jag läser en artikel som denna så får jag återigen en fadd smak i munnen när det framgår hur fjärran juridiken kan vara från verkligheten. I juridiken gäller bara kallt stål, här finns inget utrymme för mänskliga känslor. Jfr. fallet med den tidigare häktade barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag avundas inte de personer som ska tillämpa regler och lagar i ärenden som dessa.

Jag har själv under 33 år i Kriminalvården varit satt att tillämpa lagar och regler. Inte sällan valde jag att inte tolka lagen bokstavligt utan gav, när jag fann det befogat, mig själv utrymme att också ta in så väl empati som omtanke i mina beslut. Ett svaghetstecken och rättsosäkert ? Nej, det tycker jag inte. Att tänka till lite extra och låta sig påverkas av speciella omständigheter innan ett beslut tas behöver inte vara fel så länge du kan motivera beslutet väl.
Annars behövs ju inte fritt tänkande individer och i ett sådant samhälle vill vi väl inte leva ?