 |
| En möjlig förklaring. |
Jag såg härom kvällen två intervjuer på TV- nyheterna. Den ena med Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) om kommunernas bristande kontroll av företag som förmedlar familjehem till kommunerna.
Den andra intervjun var med energiminister Anna-Karin Hatt (C) och handlade om den långsamma utvecklingen av elfordon i Sverige.
Vid båda intervjuerna slogs jag av att politiker aldrig svarar direkt på en fråga såvida det inte är något som de gjort bra. När det ställs frågor om områden där de inte nått sina mål så handlar svaren uteslutande om hur många förslag de ändå lagt fram och hur många förslag och utredningar de avser aktualisera. Orden Ja och Nej ingår inte i en politikers vokabulär.
En annan egenhet för politiker är det nonsensspråk de skapar genom nyskapande ord som kanske inte alla förstår. Anna-Karin Hatt var särskilt förtjust i att använda laddstationsinfrastruktur.
Gårdagens båda intervjuer var utmärkta exempel på varför det ändå finns något som benämns politikerförakt.
Vad jag förstår så får alla politiker genomgå särskild mediaträning för att klara av alla de tuffa intervjusituationer de kan hamna i. Är det inte dags att förändra inriktningen på denna träning? Att tränas till ett beteende som leder till att man föraktas kan vare sig vara nyttigt eller framgångsrikt.
