Fyndet av dvärgbandmask hos en räv i Sverige börjar genast ge avtryck i vårt välordnade land.
Försiktighet skall gälla när det gäller vistelse i naturen och intagande av bär, svamp och annat av naturens ätbara gåvor.
Dessutom måste ett förändrat beteende till i samvaron med våra hundar.
Jag undrar var detta ska sluta. Med vaccinationshysyterin i svininfluensans släptåg i gott minne så kan vad som helst väntas i det välordnade Sverige. Nu är det nog många myndigheter som vädrar morgonluft. Här ges ett gyllene tillfälle att få vara i rampljuset en tid och kanske också få ett rejält ekonomiskt resurstillskott.
Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
Visar inlägg med etikett räv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett räv. Visa alla inlägg
tisdag 15 februari 2011
torsdag 2 december 2010
Julkärve, just vad som fattades
Här ute på landet är dagarna lugna och stillsamma och Buddha och jag som huserar hemma dagtid får prata med varandra om vi vill ha nåt sagt.
Här passerar ingen trafik, förutom flygtrafik, och inga människor. Ibland bryts tystnaden av att något av skogens djur vågar sig fram. Ett rådjur, en räv, en hare, en älg. Dom är våra grannar och vi kommer bra överens. Tror jag. Vi kan ju inte prata med varandra utan jag får nöja mig med att läsa av deras rörelsemönster.
Idag bröts dock tystnaden av att vår närmast boende granne knackade på. Y kom med vår dagstidning från postlådan dit jag inte kan ta mig vintertid. Dessutom hade han med sig två julkärvar till oss. Perfekt, just vad D och jag pratat om som fattades i trädgården för våra vinterfåglar. Mera behövs inte för att göra en dag på landet till något alldeles extra. Nu väntar jag på de första domherrarna.

Någonstans där i äppelträdet ska en julkärve placeras.
Här passerar ingen trafik, förutom flygtrafik, och inga människor. Ibland bryts tystnaden av att något av skogens djur vågar sig fram. Ett rådjur, en räv, en hare, en älg. Dom är våra grannar och vi kommer bra överens. Tror jag. Vi kan ju inte prata med varandra utan jag får nöja mig med att läsa av deras rörelsemönster.
Idag bröts dock tystnaden av att vår närmast boende granne knackade på. Y kom med vår dagstidning från postlådan dit jag inte kan ta mig vintertid. Dessutom hade han med sig två julkärvar till oss. Perfekt, just vad D och jag pratat om som fattades i trädgården för våra vinterfåglar. Mera behövs inte för att göra en dag på landet till något alldeles extra. Nu väntar jag på de första domherrarna.
Någonstans där i äppelträdet ska en julkärve placeras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)