Julkärve, just vad som fattades

Här ute på landet är dagarna lugna och stillsamma och Buddha och jag som huserar hemma dagtid får prata med varandra om vi vill ha nåt sagt.

Här passerar ingen trafik, förutom flygtrafik, och inga människor. Ibland bryts tystnaden av att något av skogens djur vågar sig fram. Ett rådjur, en räv, en hare, en älg. Dom är våra grannar och vi kommer bra överens. Tror jag. Vi kan ju inte prata med varandra utan jag får nöja mig med att läsa av deras rörelsemönster.

Idag bröts dock tystnaden av att vår närmast boende granne knackade på. Y kom med vår dagstidning från postlådan dit jag inte kan ta mig vintertid. Dessutom hade han med sig två julkärvar till oss. Perfekt, just vad D och jag pratat om som fattades i trädgården för våra vinterfåglar. Mera behövs inte för att göra en dag på landet till något alldeles extra. Nu väntar jag på de första domherrarna.

Någonstans där i äppelträdet ska en julkärve placeras.

Krystat av kungen

Pressträffen vid kungens älgjakt på Halle- och Hunneberg kryddades denna gång av att kungen också skulle uttala sig om den bok som intimt beskriver kungens leverne för många år sedan.
Jag kan inte påstå att det blev något lyckat framträdande utan mest lite krystat svammel om älgjakten och kungens viktiga arbete för övrigt. Det hade nog varit bättre om han inte lovat uttala sig alls om boken. Jag kan bara tycka att han har förbannat dåliga rådgivare och nog också själv överskattar sin förmåga att gjuta olja på vågorna. Det blev snarast mera bränsle på brasan.

Det bästa kungen kan göra här näst är att säga:
- Jag har nu läst boken, alla blad är vända, och finner den inte värd att kommentera ytterligare.