Det julas så smått

Vi går så sakteliga in i de sista förberedelseskedet inför Julafton då som traditionen bjuder Stora familjen samlas hos oss. I år blir vi 17 personer. Så här i sista förberedelseskedet försöker vi hitta lite enklare måltider att avnjuta eftersom det är mycket annat som både ska göras och bevakas.

Bakpotatis, räkröra och mycket grönt blev dagens middag.

Middagen i närbild.

D:s vörtspecial längtar jag efter att få smaka.
Hon har oxå en knäckespecial på gång.

Gäststugan står ännu så länge obebodd.

Ett av D:s många vackra arrangemang.

Den va gudomlig

Den? Ja, julens första vörtskinkmacka som jag uttryckte längtan efter i mitt föregående inlägg. Ackompanjerad av en öl och en snaps.

Kan uttryckas på följande sätt:
- Varför ska man inte kunna njuta av vörtskinkmackor och kärlek i evighet.Till skillnad från vissa andra nöjen tycks dessa inte ha någon inbyggd förslitning.

Nej, visdomsorden är inte helt och hållet mina. Som allt annat så är de en produkt av något jag hört, sett, läst.