Annandag jul

Ännu en underbart vacker vintermorgon där naturen gör sitt bästa för att förmedla genuin svensk jul.

Datorplatsutsikt.

Badrumsutsikt.

Nelson och matte ute på morgonpromenad.

En grön 1:a advent

Den gamle Tomten gungar som vanligt ute i glasverandan.
Det gröna till trots, julen är visst på G ändå.

Annandag Jul

Årets julgran kommer att stå länge utan att fälla ett enda barr. Detta eftersom vi denna jul placerat den ute i glasverandan där det är en för julgranar gynnsamt sval temperatur.

Den va gudomlig

Den? Ja, julens första vörtskinkmacka som jag uttryckte längtan efter i mitt föregående inlägg. Ackompanjerad av en öl och en snaps.

Kan uttryckas på följande sätt:
- Varför ska man inte kunna njuta av vörtskinkmackor och kärlek i evighet.Till skillnad från vissa andra nöjen tycks dessa inte ha någon inbyggd förslitning.

Nej, visdomsorden är inte helt och hållet mina. Som allt annat så är de en produkt av något jag hört, sett, läst.

Första snön

I natt kom så den första snön. Tja, nån gång ska den ju komma. Hoppas att den försvinner snabbt och att snön permanent lägger sig först till jul. Det är kanske att hoppas för mycket men hoppet är ju det sista.... I "mitt förra liv" gillade jag vinter och snö, men nu. Icke. Har bokat tid för att skifta till vinterhjul på måndag. Ganska bra tajmat. D får ta det extra försiktigt till jobbet idag.
Snön till trots, i helgen får det bli höst/vinterstädning i trädgården. Just i detta ögonblick känns en god kvällsmåltid i växthuset rätt avlägsen. Det får i stället bli Blossa glögg och pepparkakor med Saint Agur. Varje årstid har sina njutningsstunder.

Julen är över och det är vinter - konstigt

Vad är det som är konstigt ? Ja, inte att julen är över för så brukar det vara den 28 december. Nej, mera märkligt är att vi har vinter igen. Jag trodde i min enfald att de kalla och snörika vintrarna var ett minne blott. Uppenbarligen är klimatförändringen nyckfullare än så.

Tsunamin - 5 år senare

Idag handlar mycken pressbevakning om tsunamin på annandag jul 2004. Som så många svenskar följde jag dramat framför TV:n i min skyddade hemmiljö. Men även för mig finns bilderna kvar på näthinnan. Hur ska det då inte vara för de människor som upplevde allt på plats.

Jag både fascineras och imponeras av hur många anhöriga hanterat livet efter att ha mist nära och kära. Som i alla skeden i livet så reagerar vi människor olika.

Någon som mist tre av sina fem barn säger:
- Jag avskyr när folk säger " ja, livet går ju vidare ". För det gör det inte.
- Det här är ett annat liv som jag får acceptera att leva i, som jag inte har valt själv eller egentligen vill ha.Men barnen har gett mig kraften till att fortfarande vara kvar.

Någon vars hela familj överlevt katastrofen säger:- Nu tänker vi inte på det just någonting. Man måste ju gå vidare och vi har bearbetat det och lagt det bakom oss.

Gemensamt för alla synes dock vara att man idag värderar livet annorlunda. Man har fått ett annat djup i sin personlighet och man upprörs inte längre över de futtigheter som ibland tenderar bli oöverstigliga berg i de oprövades vardag.