Där satt den!

 Äntligen! Så här glad är jag när det är dags
för gräsklippning?

Igår var det utlovat skurar vid lunchtid och därför hade jag planerat att skjuta upp min gräsklippningspremiär till idag. Men, eftersom gårdagsförmiddagens väderlek var grästorkningsbefrämjande så kunde jag inte stilla mig. Vid lunchtid äntrade jag min Stiga åkgräsklippare och påbörjade klippningen. Det var en ren njutning att komma igång och resultatet var en ren fröjd för ögat. Efter 1½ timma kom dock mörka moln och avbröt mitt lustfyllda arbete. Jag fick nöja mig med att ha klippt utanför grinden och en av gräsmattorna framför huset.

När himlen öppnade sig så satt jag ändå nöjd och blöt på klipparen och kände att jag nog även i år kommer att klara av min enda riktiga trädgårdssyssla. Nöjd och glad körde jag in "den gula" i garaget och kände mig omåttligt privilegierad som hade c:a 2 timmars gräsklippning kvar till idag.

Idag så ska jag avsluta årets gräsklippningspremiär  och Getingstorp kommer då att vara klätt i sin vackraste skrud. De närmaste dagarna ska jag sedan bara glida runt och ta del av det lyckorus som tillfällen som dessa framkallar hos mig. På söndag avslutas detta med en grekisk födelsedagsfest med familjen här hemma eftersom jag då fyller 65 år. Hoppas att du får en riktigt skön långhelg!

Så har jag då satt mig tillrätta vid ratten.

Nu ligger maskrosorna pyrt till.

Jag börjar utanför grinden.

Det kommer att bli många vändor innan det är klart.

Tjockt och frodigt.

Mera tjockt och frodigt.

Nelson har bäddat ner sig i det oklippta gräset.

Skillnad på oklippt och nyklippt, eller hur?

Här kommer regnet igen, då vill både jag och Nelson in.

Längtande blickar

När D kommer ut från sovrummet på morgonen så möts hon av tre killar med trånande blickar.

Nelson, Sigge och husse med längtan i blicken.

Blomma och ogräs

Maskrosor på tork.

Maskrosorna lyser vackert gula vart än jag tittar ut just nu.  En blomma som får utstå mycken spott och spe vid den här årstiden och då mest ses som ett ogräs. Själv tycker jag att det är en vacker blomma. Speciellt när de i stort antal bildar en frodigt gul matta. I morgon  får dock de flesta ge vika när gräsklippningspremiären ska äga rum. 
Av en slump kom vi att tala om vad maskrosor kan användas till och maskroste var nåt som poppade upp.  Kort därefter så hade D ett gäng maskrosor på tork i väntan på att bli te. Jag undrar hur det kommer att smaka och om det har nån undergörande verkan? Ofarligt bör det väl ändå vara.

Ospännande och innehållslöst

Att läsa detta inlägg känns kanske lika spännande som att titta på när gräset växer. Det är just gräs det handlar om. Nu börjar nämligen gräsklippningspremiären att kännas som ett måste. Måsten är nåt jag inte gillar. Ska jag göra nåt så ska det vara lustfyllt och gräsklippning kan vara lustfylld.

Problemet nu är detta "varannandagsväder" som vi bjuds på. Sol och hyfsad värme ena dagen och regn och grått nästa dag innebär att gräsytorna aldrig  hinner torka. Att klippa gräs när det är blött blir aldrig riktigt bra. Prognoserna just nu ser ut att möjliggöra  premiärklippning på onsdag. 

Rubriken till trots så tycker jag att jag lever ett både spännande och innehållsrikt liv. Stundom lustfyllt dessutom.

De vackra maskrosorna trivs och tar för sig
nere vid verkstan.

Grönt och frodigt runt äppelträdet.

Några små spår av den nedgrävda fiberkabeln syns,
men efter nån klippning så är spåren borta.

Som sagt, grönt och frodigt.

Gräset får inte krypa  in i potatislandet.

Grillpremiär

Igår var det äntligen dags för grillpremiär. Det blev grillad tonfisk. För oss som inte äter kött är tonfisk en fullgod ersättare för vilket grillat kött som helst.

Veckan som kommer är det dags för ännu en premiär, gräsklippningspremiären. Jag hoppas att jag även i år klarar av att äntra åkgräsklipparen så att jag får fortsätta känna delaktighet i trädgårdsarbetet. Det är ju så att sviterna efter min stroke för 14 år sedan  hela tiden gör sig mer och mer påminda. Varje säsong så tillkommer något i vardagen som jag inte längre klarar av lika bra som föregående säsong. Men, det ska mycket till innan jag släpper gräsklippningen.

Dags för årets första grillmåltid i växthuset.

Kolen får glöda en stund så att betingelserna är de rätta.

D har förberett.

Så här ska glöden se ut. D är en fenomenal
grillare.

Tonfisken kommer att bli perfekt grillad.

Grillad tonfisk på spenatbädd med en saftig och god 
sallad av mango, avocado, tomater och lök därtill.

Ännu en röd nyhet till måltiden. Denna gång
från Chile.

Så är det då äntligen dags.

Som du ser behöver gräset klippas.

Rain chain

Regnvatten är alldeles utmärkt att vattna växthusets och trädgårdens alla växter med. För att ta vara på detta så har vi i varje hörn av huset en balja vid stupröret  där regnvatten  samlas och sedan kan användas för vattning. Även Nelson och Sigge gillar att dricka ur dessa vattensamlingar.  De har hittat var sin favoritbalja.
För att ha regnvatten tillgängligt nära växthuset så har vi nu på ena sidan växthuset satt upp en hängränna. I stället för stuprör, som skulle vara en styggelse på växthuset, så har vi en kedja som leder ner vattnet i en balja.

Här tas regnvatten till vara på. Både snyggt och funktionellt.

Smått & gott

Ibland tryter ideerna och ett inlägg får bestå av bara några bilder. Eftersom jag har ett hav av bilder att ösa ur så finns alltid nåt fint att visa.

D har planterat penseer och bellis nere vid grinden.

Alice vill vara som Farmor och
testar hjälm och motorsåg.

Påskhönan har flyttat från
glasverandan till växthuset

Alice och Nelson gosar efter en dag i trädgården.

Speedway - en motorsport på dekis

Lättklädda damer, ett stående inslag i speedway.

Jag har i tidigare inlägg uttryckt min tveksamhet till speedway som sport.  Detta fastän jag aldrig sett en speedwaytävling i verkligheten. I grunden beror det troligen på att jag inte gillar någon motorsport. När jag  läser denna artikel så får jag ytterligare bränsle på brasan. Jag menar, hur ska jag kunna respektera en sport vars VM-hemsida kan misstas för en porrsajt.

Igår var det dags för årets Elitserie att dra igång. Det innebär mycket utrymme för Indianerna från Kumla i min lokaltidning, Nerikes Allehanda. Oförtjänt mycket plats brukar jag tycka. Nu vann de gårdagens premiärmatch mot Dackarna med 46-44 så då kan de väl ändå vara förtjänta av några rader tycker även jag.

Den stora snackisen  från gårdagen blev att  övriga två matcher inställdes p g a otjänlig väderlek vilket innebär att Indianerna är i seieledning efter premiäromgången. Jag undrar vad detta faktum kommer att innebära för det varje år återkommande guldsnacket.

Förutom problemet med inställda matcher så brottas speedway med sin existens som jag ser det. Jag menar, hur upphetsande kan det vara med bara 7 lag i Elitserien. Då hjälper nog inte ens lättklädda damer, s k grid girls, vid startgrindarna för att hålla intresset uppe.

Söndagmiddag i växthuset

Igår jobbade D hela dagen i trädgården, så därför bjöd hon på något snabblagat. Bäst av allt, middagen serverades i växthuset.

I den här rabatten ska det bl a planteras blåbär.

Precis på gränsen till skogen innebär många rötter 
att tampas med.

Tvätt på tork och det börjar grönska så smått
i drivbänkarna. D å är det vår.

Där inne väntar D med middag.

Ugnsstekt potatis med quornschnitzel, sallad och
D:s hemlagade pickles och plommongele.
Till detta en fransk röd nyhet.

Solen är på nedgång.

Efterlängtat besök

I helgen har vi haft barnbarnet Alice 7 på besök. Hon älskar att vara här på Getingstorp och allra mest att vara med Farmor ute i trädgården. När de jobbat några timmar så brukar det bli en fika i växthuset. En högtidsstund tycker både Alice och Farmor.

Nelson och Sigge får trivs extra bra när Alice och matte
bjuder på pälsvård.

Löjtnantshjärta, min favorit,  och  tulpaner lyser upp
vid jordkällaren.

Påskliljorna står ståtliga i björkdungen.

De va de de

Det blev 39 år i Kriminalvårdens tjänst. Det började den 17 maj 1976 på Dag Hammarskjölds väg 13 i Uppsala och slutade igår här på Getingstorp. Så kan det uttryckas eftersom jag jobbat med hemmet som bas de senaste åren. Fr o m idag är jag en glad pensionär.              

Det var här det började, på Dag Hammarskjölds väg 13 i Uppsala.

1976 började alltså min långa karriär i Kriminalvården då jag den 17 maj, på min födelsedag, började arbeta på Uppsalaanstalten. Det blev "livstid" till slut.

Uppsalaanstalten benämndes i folkmun "Tretton" då den var belägen på Dag Hammarskjölds väg 13. 

Med tiden blev jag chef för anstalten och var senare oxå delaktig i att avveckla den. I december 1987 stängdes anstalten. 125 år tidigare, den 8 november 1862, överfördes den första fången, Catharina Spång, med häst och kärra från fängelsehålorna i södra tornet på Uppsala slott, en transport på c:a en halv kilometer. Stängningen varade inte länge då jag i oktober 1988 fick uppdraget att återöppna anstalten. Överskottet på platser i landet hade plötsligt blivit ett underskott så därför fick gamla "13"  åter tas i bruk . Det svänger även i fängelsebranschen som du förstår. 

1998 stängdes "13" definitivt men då hade jag sedan 6 år tillbaka gått vidare i min yrkeskarriär och jobbade som anstalts- och säkerhetsansvarig i den dåvarande Örebroregionen ( Uppland, Västmanland, Dalarna, Närke och Värmland). Då fanns det 15 anstalter i den regionen. Idag finns bara 3 kvar, Kumla, Hinseberg och Karlskoga. 1 ny anstalt, Salberga, har tillkommit.

Klassiska Uppsalakvarter.

Efter min stroke 2001 så har jag  arbetat mycket med frågor kring unga fängelsedömda och ADHD. 2001 var jag den förste att föra in ADHD på dagordningen i Kriminalvården. Då var de flesta oförstående och jag mötte t o m ett massivt motstånd. Idag är tonläget ett helt annat, både i samhället i stort och inom Kriminalvården

Jag tänker inte skriva ett inlägg om alla mina år i fängelsevärlden även om det säkert skulle vara intressant läsning, för oj så många intressanta människor jag mött under dessa år. Och så många dramatiska händelser jag haft att hantera. Allt detta behåller jag dock för mig själv så det blir vare sig en bok eller ens ett blogginlägg.

Varför har jag stannat hela min yrkeskarriär i Kriminalvården? Ja, det är väl så enkelt att jag trivts med de uppdrag jag haft under dessa år. Jag jobbade dessutom under en period då mycken utveckling ägde rum och dessutom gavs det stora möjligheter för mig själv att sätta min prägel på skeendet.  Något som idag inte är lika lätt eller ens önskvärt eller tillåtet. 

En händelserik tid

Tomater  som D skolat om och som senare placeras i växthuset och ger oss välsmakande, solmogna tomater hela sommaren

 Igår visade  D mig något som som jag blev jätteglad för. Vad det var ser du på bilden ovan. Härliga tomatplantor som snart kommer att frodas i växthuset. 
Vid den här tiden händer det dagligen något nytt i trädgården. Två exempel ser du på bilderna nedan.

Syrenhäcken vid grindarna tar vi ner ordentligt i år.

Potatislandet  är nu nyfräst och förberett för 
att sätta potatis. Dock väntar vi nån vecka till 
så att vi har  mera värme.

Bredbandsutbyggnad forts.

I ett inlägg den 18 april så var jag smått förbannad på den bristande informationen inför bredbandsutbyggnaden i kommunen. Efter att jag inhämtat erforderlig information och haft täta och intensiva kontakter med Lekebergs kommun och Fibergruppen så blev det en himla fart och vi bestämde oss för att hänga på nu när fiberkabel grävs ner i vår omgivning. Nu gick allt supersnabbt. Lika snabbt som det framtida bredbandet utlovas vara. Redan igår grävdes fiberkabel ner till vår fastighet. Ett riktigt bra jobb gjorde de som var här. Snabbt jobbat och minimal åverkan på tomten. Härnäst  kommer någon  som drar in kabeln i huset och sätter upp erforderlig utrustning. Det blir nog bra det här till slut.

Utrustningen för grävningen var fullt tillfyllest.

Den lilla grävaren lämnade knappt några spår.

Det var noggrant sökande efter redan befintliga
ledningar i marken.

Nu ligger fiberkabeln till vårt hus nedgrävd.