Längtan, saknad, lycka

Igår skickade D  två bilder från Getingstorp (se nedan) till mig. Bilder som förstås väcker känslor inom mig. En mix av längtan, saknad och lycka. 

Så klart längtar jag tillbaka till Getingstorp, men den känslan kan jag snabbt släppa då jag aldrig kommer tillbaka dit.  Ett till en början smärtsamt faktum, men som jag numera accepterat.

Lika självklart saknar jag Getingstorp, en saknad som fortsättningsvis kan stillas t ex genom bilder från D. 

Lycka känner jag för att jag i tolv år fick bo på denna underbara plats  med D. Den lyckan behöver jag dock inte släppa, den kan jag alltid bära med mig.

Där ute på trappan har jag suttit och njutit
många gånger.

Jag är glad för att Sigge kan fortsätta njuta av
sitt liv på Getingstorp.

I väntans tider

Om D inte är hemma så består tiden för Sigge, Osborne och mig av rätt mycket väntan. Väntan på att D/matte ska komma hem. Väntan förresten, jag kunde lika gärna skrivit längtan.

Sigge och Osborne sitter i trappan och 
spanar efter matte.

Nu väntar längtans tider

Även om denna morgon ter sig höstlik så lovar prognosen ännu en rätt fin vecka. Utan nederbörd dessutom, vilket jag tackar särskilt för då jag denna vecka ska klippa gräsmattorna för sista gången i år. När det väl är gjort så kan jag påstå att sommaren definitivt är över för min del. Men, om så där 8 månader så är det ånyo dags för mig  att svinga mig upp på mitt favoritfordon. Om bara kroppen vill. 

Visst är det höstkänsla som infinner sig
06.30 denna måndagmorgon.

Så annorlunda när jag "kryper" närmare
den uppgående solen.

Längtande blickar

När D kommer ut från sovrummet på morgonen så möts hon av tre killar med trånande blickar.

Nelson, Sigge och husse med längtan i blicken.

Längtan

April månad. Vid den här tiden blir längtan efter vår och sommar allt starkare. På måfå plockar jag då och då fram nåt sommarinlägg från tidigare år. Idag blev det detta, " sommarbilder som blir vinterguldkorn",

Förnöjsamhet, lycka och annat vardagligt

Nu börjar det äntligen kännas som att våren inte bara knackar på, utan oxå kliver in. Visst har mars varit en sällsynt seg månad i år, eller är det bara min tilltagande otålighet som visar sig. Må vara vilket som, i helgen ska jag ta ut min elmoppe och ta några turer. Följa med D och Nelson på promenad. Förstås oxå hämta tidningen och åka med soporna. Det är intressant att utförandet av de mest basala göromål kan åsamka sådan längtan och lycka. Göromål som av många uppfattas som rutinmässigt tvång.

Den valda rubriken speglar på ett bra sätt min livssituation. Jag är väl just förnöjsam. Eller kanske är det riktigare att säga att jag blivit förnöjsam för så här tänkte jag inte före 2001.

Aforismer finns det i uppsjö och jag har stundom gärna använt sådana, men blivit alltmera försiktig med det då jag tycker att många visdomsord i sin vishet är synnerligen tomma och ibland direkt missledande. Ett sådant ordstäv kom jag att änka på just när jag skriver detta. "Ju lyckligare man är, desto mindre lägger man märke till sin lycka". Jag skulle vilja vända på det hela och säga " Ju lyckligare jag är, desto mera lägger jag märke till min lycka". Detta visar väl bara att hur vi definierar lycka är synnerligen individuellt. Vilket förstås innebär att visdomsord  både tolkas och används olika. Det som känns fel för någon känns helt rätt för någon annan. Det är en bra grundfilosofi att ha: allt är inte rätt eller fel, vitt eller svart.

Ett ytterligare tecken på min förnöjsamhet är hur jag efter 2001 förändrat mitt resande men ändå är till freds med mina nya resvanor.Idag har jag varit på en av mina  långresor.  Långresorna som  förr gick utanför Sveriges gränser och då inte varade i 3 timmar utan i 3 dagar eller 3 veckor.  Målet för långresan idag var hela 13 km bort. D  skjutsade mig till centralorten Fjugesta där jag hade en tid hos min frisör. När vi ändå var ute och reste så åkte vi oxå till Berga gård för månadens ägginköp. Vi eftersträvar lokalproducerat så långt det är möjligt. Härligt med purfärska ägg till morgondagens helgfrukost.

Väl hemkommen efter utflykten så är mitt reselystmäte tillfredsställt för en månad framåt då det är dags för nästa frisörbesök. Nej, just det, nästa vecka ska jag ju till min tandläkare i Örebro. Hela 17 km bort. Ja, det är smällar man får ta.

Äntligen är snön i underläge.

Nu börjar det likna elmoppeväglag.
Längtar efter premiärturen.

Nu sätter nästa längtan in. Att björkarna 
börjar grönska.

Efter hemkomst från långresan bjöd D på tacos.

Snabba förändringar

I måndags lade jag ut en bild över en del av vår trädgård och sade mig gå i trädgårdstankar, började känna sommardofter och allt vad som hör därtill.

Idag lägger jag ut en bild från idag ( se ovan ) över samma del av trädgården och sommardofterna och trädgårdstankarna är som bortblåsta. Varför förstår du när du ser hur snön ånyo tagit trädgården i besittning.

Inte kul alls tycker jag som så smått började hoppas på att jag snart ska kunna vistas utomhus igen.

Så lätt det är att ryckas med av känslor och plötsligt bara glömma bort hur årstiderna faktiskt ser ut på våra breddgrader. Jag vet ju så väl att det är tidigast i senare delen av mars som jag kan ta ut något av mina fordon och börja ta mig an mina "sommarsysslor". Hämta in tidningen, hämta in posten, åka iväg med sopor, bistå med diverse trädgårdstransporter. Ja, så enkla göromål kan jag faktiskt längta efter att få ta mig an igen. Jag får fortsätta längta en tid till. Inte så tokigt det heller.

Gör dig aldrig fri ifrån din längtan – för vad vore vi utan den? Ja, vad vore vi utan längtan? Nu känns det redan bättre.