Från det ena till det andra

Lite tillspetsat, men ändå.

Listan på politiker som lämnat den politiska scenen och därefter ägnar sig åt lönsam lobbyism kan göras lång. Lobbyism som i Sverige är en oreglerad bransch. Jag har i tidigare inlägg berört området

Göran Persson, Sten Tolgfors, Per Nuder och  Lars Leijonborg är några av namnen i den långa raden samhällstjänare som nu tjänar multum på att ha varit just folkvalda.

Frågan om denna lobbyverksamhet har aktualiserats  igen efter det att Aftonbladet i en artikelserie bl. a. påstått att lagar kan beställas och köpas genom just f d politiskt folkvalda.

Vad är lämpligt att benämna dessa lobbyister? Rådgivare, seniorkonsulter, eller kanske dubbelagenter. Det är bara att välja. De politiska rågångarna verkar i  alla fall vara utraderade. Nu är det business och då säljer man sig till den som betalar.

En dag som idag, Valborgsmässoafton, så borde jag väl hittat något mera livgivande att skriva om. Det tycker jag i a f själv. Det kanske oxå kommer nåt innan dagen är slut. Jag skyller på vädret, den uteblivna våren. En av de stora fördelarna med att ha nått 60+ är att jag kan skylla det mesta på vädret.

Forsränning i Fyrisån.

Årets Valborgsmässoafton ser ut att bli en av de hurvigare jag upplevt. Tacka vet jag det ljuva 70-talet, under mina studieår i Uppsala. Då var det alltid strålande väder och firandet kunde pågå natten igenom och jag hann lagom hem för ett klädbyte på första majs morgon, redo att fortsätta festen. Och vädret var alltid strålande. Eller var det så? Kanske berodde det på ungdom och kontinuerligt vätskeintag i karnevalsliknande miljö att jag aldrig uppfattade mörka moln eller droppar från ovan som något störande.  Då handlade det om att hinna med champagnefrukost, silllunch, forsränning, ett antal gasquer  och mycke mycke mera. De va tider de.

Norrlands Nation i Uppsala. Här tillbringades mycken tid.

Här på Gymnastikinstitutionen, Svettis i folkmun, jobbade jag
extra som motionsledare. Studentlivet måste ju finansieras.

Intressanta karriärval

Mycket att tänka på vid karriärval.

Att den politiska och ekonomiska eliten lever i symbios blir allt mera uppenbart. Då är det självklart att man tar hand om varandra.

F d Försvarsministern Sten Tolgfors blir chef och delägare i affärskonsultfirman Rud Pedersen och därmed lobbyist för vapenindustrin och Socialdemokraternas kelgris Margot Wallström blir projektdirektör på Postkodlotteriet. Listan på politiker som hoppar av sin politiska gärning för att erbjuda sina tjänster till mera lukrativa branscher blir allt längre.

Sedan tidigare känner vi till Göran Persson jobbar numera som konsult för JKL och Pär Nuder som konsult för Wallenbergsfärens EQT. F d finanminister Erik Åsbrink är  numera rådgivare för investmenbanken Goldman Sachs och förre näringsministern Björn Rosengren blev rådgivare förStenbecksfärens Kinnevik. Förra statsrådet och dåvarande bankkritikern Tomas Östros blev vd för Bankföreningen.

Det får ändå betecknas som bra att de f d folkvalda får nya jobb där de kan ha maximal nytta av sina tidigare politiska uppdrag. Och  att de i samklang med sin övertygelse  kan fortsätta sin gärning och oxå göra nytta för sina forna uppdragsgivare,  det svenska folket.

Maten tystar munnen, men inte Göran Persson

Vad är en middag med Göran Persson värd?
150 000 kronor tycker konsultföretaget JKL som nu erbjuder kunder chansen att äta en måltid med den före detta statsministern. I priset ingår också en snabbanalys inom det ämne som önskas, skriver tidningen Resumé. Vilka födoämnen som ingår i måltiden framgår inte. Är det så att kunden betalar för måltiden och 150.000 gäller bara middagssällskap och snabbanalys ?
Jag antar att man får saluföra snabbanalysen vidare. Eller kostar det extra per gång jag använder mig av denna snabbanalys ? Upphovsrätten är ju stekhet i dessa dagar. Förresten, en snabbanalys av Göran Persson inom valfritt ämnesområde. Kan den över huvud taget vara värd nåt? Är inte detta ett utomordentligt talande exempel för vad vi plägar benämna hybris ?