Visst är det befogat att travtränare och kuskar har synpunkter på den sport dom utövar. Men jag tycker att dom alltmera börjar vara primadonnaliknande gnällspikar. När sades senast av någon aktiv att det finns nåt bra inom travsporten.
Här är några av de saker som gnälls på:
- open stretch där nu Kari Lähdekorpi vill samla alla till en protest genom att inte anmäla till vissa tävlingar.
- prispengarna. Ja, dom är förstås alltid för små. Vad annat skulle dom påstå.
- dåliga banförhållanden. I tid och otid klagas på dåliga banor och total inkompetens hos banpersonal.
-gästboxar som sägs vara dåligt kontrollerade och rengjorda. Det här dyker upp så snart en häst fastnat i en dopingkontroll.
Ja, det var några exempel på ständigt återkommande klagomål.
Det är numera samma personer som åker land och rike runt som ett resande teatersällskap och kanske har dom fått växa sig för stora. Många individer börjar alltmera uppträda som internationella rockstjärnor och tappar dämed mycket av självdistansen.
Vad vill jag då säga med detta. Jo, att det är dags för travsportens företrädare att stanna upp, sätta sig ner och ta en diskussion om vad dom vill och vilka dom vill vara. Dom kan också ta sig en funderare över vilka dom tror att dom är.
För egen del så gillar jag trav, både tävlingsmomentet och spelet. Dock börjar intresset avta p g a de eviga klagomålen och vonobenbeteendet från vissa framstående företrädare för travsporten.
Läs gärna mina senaste inlägg med travvinkel, den 17 och 21 januari 2010 och ett mera udda inlägg den 31 juli 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar