Damhockeyn har med all rätt ifrågasatts under detta OS. Inte minst till följd av Sveriges usla insats. För fyra år sedan stod svensk damhockey högt i kurs efter vinsten mot USA och OS-silver. Nu har man tagit åtskilliga steg bakåt / stått stilla och åkt på storförluster mot både Kanada och USA.
Vad beror kräftgången på ? Ja, inte förstår jag hur man kan bli så mycket sämre på fyra år. De flesta andra idrottare brukar gå framåt, i alla fall på den här nivån. Om inte så lägger man av.
Dock tror jag att det stora problemet för damhockeyn är att det är en helt egen och för smal sport. Så länge inte tacklingar tillåts. Det här är inte ishockey och därmed knappast vad tjejerna en gång valde att satsa på. Jag är rätt övertygad om att tjejerna skulle vilja att tacklingar tillåts. Utvisning för "body checking" i ishockey låter ju inte klokt och det tror jag att damhockeyn kommer att fortsätta lida av.
En av de stora möjligheterna att taktiskt förändra en ishockeymatch är ju att börja spela mera fysiskt. Den möjligheten finns inte i damhockey vilket innebär att damspelarna alltid kommer att se ut som fjortisar trots hockeyutrustningen. Det kommer inte att finnas utrymme för någon annan spelartyp så länge snabbhet / kvickhet är det enda som kan premieras. En stor biffig tjej blir, i stället för en tillgång för laget, en säkerhetsrisk och belastning i ett damhockeylag eftersom hon ju i värsta fall kan putta omkull en motståndare och därmed dra på sig ödesdigra utvisningar.
Görs inget åt tacklingsförbudet så kommer damhockeyn att fortsatt få ta skit och på sikt dö ut då underhållningsvärdet blir lika med noll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar