Det går väl ändå inte

Räcker det för Sverige att ställa in skorna för
att kvalificera sig till OS i Rio?

                       

Vad är det som inte går? Häng med. När jag tidigt nu på morgonen noterat att Japan vunnit över Holland med 2-1 i FIFA Dam-VM så är det ju oxå klart att Sverige, trots sin usla VM-insats, får en chans att spela om en OS-plats till Rio 2016. Kvalspel mot Norge, Holland och Schweiz i februari eller mars 2016.

De senaste dygnen har med all önskvärd tydlighet visat att det går som allra bäst för Sveriges damer när dom inte spelar. Därav rubriken om du förstår vad jag menar. Om du inte förstår så läs vidare.

Man kan ju vinna en match om motståndaren lämnar walk over, men kan man själv lämna walk over och vinna? Skulle det vara möjligt så borde Sveriges OS-plats vara säkrad. Men, det går väl ändå inte.

Drömma däremot, det går alltid.

Att gripa efter halmstrån

Finns det ett halmstrå så griper jag så klart efter det.

Man tager vad man haver. Det kunde du väl inte tro efter denna rubrik och inledning att inlägget ska handla om fotboll. 

Damernas VM- dröm släcktes ju bryskt där borta i Kanada, landet där de spelar fotboll mitt i natten.

Vad gör man då? Jo, tar omtag så klart och skapar en OS-dröm. Början på den drömmen har varit ok då Kanada och England har gjort sin plikt. Om nu bara Japan gör detsamma natten som kommer så stundar ett spännande OS-kval mot Norge, Holland och Schweiz. En OS-plats står då på spel. Det skulle nog vara bra för svensk damfotboll att ha ett OS att satsa mot.

Säga vad man vill om fotboll, men visst är det väl härligt hoppingivande när nya drömmar tänds så snart en gammal släckts.

Svensk damfotboll måste förstås göra en grundlig analys av läget. Risken finns dock att mycket utmynnar i strider och smutskastning när drevet går och syndabocken till varje pris ska hittas och föras till stupstocken.

Av en ren slump hittade jag detta blogginlägg av Lisa Ek som sätter tummen på ett antal stenar som behöver vändas. Somligt, så som "riv avspärrningarna till mixed zon", "flytta på staketet som håller publiken utanför, "riv muren mellan förbund och klubbar" kan förstås uppfattas som smått flummigt, men hellre starta med det anslaget än starta med att "klösa ögonen ur varandra".

Att muren mellan förbund och klubbar finns visas tydligt när klubbarna enligt SVT Sport säger tvärt nej till att släppa spelare till flera landslagssamlingar. Tvärt nej innan dialogen ens har börjat.

Parterna som deltar i strävan att sno ihop en bättre framtid för svensk damfotboll är  många. Fotbollförbundet ( SvFF), ElitFotboll Dam ( EFD ), Förbundskaptenen, Klubbtränarna och spelarna inte att förglömma. Sedan har vi förstås  experter i media som ivrigt eldar på. Så här. Eller så här.

Fotboll handlar inte bara om fotboll, om nu någon trodde det.

Medaljens baksida



Sorry Friends, det bidde inget.


Jag har i ett tidigare inlägg riktat kritik mot turerna kring skryt- och katastrofbygget Friends Arena. Nu ges ytterligare anledning att kritisera detta misslyckande. Sverige och Friends Arena finns inte bland de 13 länder/arenor som får vara med att arrangera Fotbolls-EM 2020. Nitton länder sökte och Sverige med nybyggda Friends Arena återfinns bland de sex  som valdes bort. Pinsamt, men förstås också en påminnelse om att det finns så mycket annat än det sportsliga som styr var arrangemang slutligen hamnar. Fotbollsvärlden är rutten.
Det är kanske också dags att se över hur arenan saluförs. "Friends Arena - De stora ögonblickens arena" låter lite dumdrygt i skenet av dagens debacle. Är den ens värd att benämnas  "Sveriges nya nationalarena"?

Ett nästan fläckfritt OS

Storbrottannien slår sig idag för bröstet för att ha genomför ett förstklassigt OS. Med all rätta efter vad jag förstår. Deltagare och publik har dagligen uttryckt sig positivt om arrangemangen.

Tidigare idag tänkte jag skriva ett inlägg på  temat "bra genomförda tävlingar utan vare sig terrordåd eller dopingavslöjanden". Jag hann bara till tanken innan det avslöjas att vitryskan  Nadezjda Ostaptjuk  som vann damernas kulstötning var dopad. Hur kunde jag vara så naiv och tro att alla medaljörer skulle vara "rena"? Är det inte dags att livstidsavstänga alla som konstateras vara dopade?

Så här i OS-tider



"Långsam balett" är svår att bedöma.



Vart fjärde år så blir jag stundom sittande och tittar på sporter som jag inte förstår mig på, både moderna och gamla klassiska. En av de klassiska som blivit allt mera obegriplig är brottning.

Poeten och engelske radioprofilen Roger McGough, 75, tycker så här om grekisk-romersk brottning:
"De som håller på med det kämpar säkert bra, men för att det ska bli något att titta på också, så borde sporten utövas under vatten."


Ja, de styrande inom brottningen har genom nuvarande upplägg redan tagit sig vatten över huvudet, så varför inte låta de aktiva gå samma väg.

BMX: "Vuxna" på "barncyklar". Ospännande.

Av senare tillkomna grenar finns några som jag har särskilt svårt att förstå, t. ex. BMX och konstsim.

 Konstsim: Ett alternativ till att stoppa huvet i sanden.

Varför överklagades triathlonresultatet?  Var hamnar idrotten om medaljer ska delas bara för att segermarginalen är knapp? Pinsamt är dock att det konstaterats att en målkamera var trasig.





Cykel - den smutsigaste sporten?

Tittade idag som vanligt på "60 minutes" som bl. a. hade ett långt inslag om cykelkungen Lance Armstrong. Hans tron börjar te sig allt smutsigare. En av hans tidigare lagkamrater, Tyler Hamilton, framträdde och klädde av cykelsporten som den mest dopingstinna av alla sporter. För att dölja positiva prover så hjälper t o m Internationella cykelförbundet till. Allt i cykelsportens namn. Obegripligt.

Senare idag tittade jag på TV4 Fakta och ett program om Chad Gerlach. F.d. elitcyklist, klubbkamrat med Lance Armstrong i US Postal Service, men också sedermera narkoman, alkis och uteliggare. Och?

Ja, det här sammantaget fick mig att fundera över mycket, såväl drogmissbruk som cykel som idrottsgren. Och Livet förstås. Och vad vi väljer att göra med denna gåva.

Två frågor återstår alltid i soppor som denna. Vem talar sanning och vem ljuger?

Simhopp är föga upphetsande, men.......

Nej, jag är vare sig kunnig om eller intresserad av simhopp men är ändå imponerad av Anna Lindberg som strävar vidare och genom dagens EM-guld nu kvalificerat sig för sitt femte OS.

Det är väl bara så att jag fascineras av människor som gör något utöver det vanliga.

Foppas come back snarast patetiskt

Redan för två år sedan uttryckte jag i denna blogg rubrikens andemening. Som känt är så har Foppa fortsatt sitt återtåg, nu ånyo med ett tråkigt avslut. Vad vill han bli ihågkommen för ? För sin osannolika straff i OS-finalen mot Kanada i Lillehammer 1994 eller för ännu ett patetiskt comebackförsök som 37-årig föredetting?

S och de rödgröna mobiliserar

Stellan Skarsgård och fotbolls-VM och OS gratis till alla. Dessutom samlas nu S-partitoppen till krismöte. Nu blåser det snålt för de rödgröna och då gäller det att mobilisera.

Som läger ter sig just nu så behöver Mona Sahlin åtskilliga ess att plocka fram ur rockärmen. Det ska bli intressant att följa vilka erbjudanden som S kan komma med i valspurten.

OS och fotbolls-VM i SVT torde kosta en del. Var ska dom pengarna tas? Höjd TV-licensavgift med hur mycket?

Tennissvansen i Båstad

Absurt är väl det ord som bäst beskriver hur "tennisintresserade" ungdomar fördriver tiden under Swedish Open i Båstad. Men visst, dom har säkert roligt dom här pajsarna. Just då i alla fall. Veckan efter kanske inte är fullt lika upplyftande.Men förresten, då åker dom ju till Visby och fortsätter supa skallen av sig. Stockholmsveckan är visst samlingsnamnet för detta spektakel för huvudstadens partyelit.

Har vår huvudstad inget bättre att låna sitt namn till? Nej, jag tror inte det.

Vad månde bliva av alla dessa s. k. "livsnjutare"? Knappast elitspelare i tennis och vilt partajande blir väl aldrig en OS-gren.

Åter till vardagen

Så var då OS till ända. Framgångar för Sverige in i det sista. Kanada fick vinna det för dom viktigaste, guldet i ishockey. Dessutom så visade Petter Northug vem som regerar i skidspåren. Det roligaste med skidor är ändå att Sverige är tillbaka som en stormakt.

Skönt att återgå till det normala. Det räcker med att leva två veckor i skilda tidszoner.

OSund mathållning

Med Mc Donalds och Coca Cola som storsponsorer av OS i Vancouver så har IOK satt sig i knät på dessa giganter och avhänt sig möjligheten att fungera som föredöme vad gäller mathållning och livsstil för världens ungdomar / morgondagens OS-deltagare. Tråkigt !

Tydligare kan det inte bli

I dagens Nerikes Allehanda läser jag följande om dagens 30 km damer klassisk stil i OS i Vancouver:
Skidor: 30 km, masstart, damer
Starttid: Lördag 27 februari 20.45
Klassisk stil. Åkarna kör banan tre varv. Först i mål vinner.

Masstart där först i mål vinner. Ja, vem annars ? Tydligare kan det inte bli.

Pinsamt eller tragiskt, ja det är bara att välja

Rubriken syftar både på skidskytten Mattias Nilsson som ännu en gång klappade igenom och på det finska hockeylaget som åkte på en överhalning i första perioden mot USA som Finland kommer att få svårt att hämta sig från.

Mattias Nilsson behöver nog många timmars professionell terapi innan han ännu en gång vågar ställa upp i en stafett. Detta trots att han själv hade en rätt bekymmerslös inställning efteråt då han konstaterade att:- "Det här är skidskytte, så här är det". Förvisso, men nog tror jag att han innerst inne har andra tankar. Men visst, det finns viktigare ting i livet.

Vad har hänt med den finska sisun ? Den var som bortblåst. Kan det vara så att Slovakien snott den då dom visat enorm kämpaglöd genom hela turneringen och t o m pressade Kanada ända in på mållinjen i semifinalen. Bronsmatchen Slovakien-Finland kommer väl att visa var sisun finns, om den längre finns.

Ishockeyfinalen mellan Kanada och USA. Vilken match det kommer att bli. Krig eller......

Även en 5:e plats kan vara glädjande

Damstafetten gav ingen medalj men väl ett hopp om en lysande framtid för de svenska skiddamerna. Vad kan inte hända om 4 år i Sotji? Strålande insatser av alla fyra. Det är väl så att när jag ser att alla ger allt och lite till, då gläds jag även med en 5:e plats.

Tråkigt för hockeytjejerna att förlora i sudden. Nej, jag tittade inte på matchen, damhockeyn är allt för tråkig vilket jag kommenterade redan i gårdagens inlägg.

Förresten, varför skriver jag skiddamer men hockeytjejer. Är det månne för att det i hockeyn inte utstrålas kraft och go på samma sätt som i skidor? Inte konstigt med gällande tacklingsförbud.
Ishockey utan tacklingar är ju som grekisk sallad utan fetaost.

Vad finns nu kvar att hoppas på i detta OS? Blir det en curlingpuss som får lysa upp avslutningen? Det måste bli karriärens peak förr lag Norberg, att spela OS-final i Kanada mot hemmanationen. Den matchen måste jag se även om curling är föga upphetsande. Det kanske blir bättre om jag skruvar av ljudet så att jag slipper höra de föga inspirerande kommentatorerna Katarina Hultling och Elisabet Gustafson. Men, då missar jag också det osannolika publikengagemanget. Här är det inte direkt som i tennis där publiken knappt får andas under spelets gång.

Damhockeyn behöver förändras för att överleva

Damhockeyn har med all rätt ifrågasatts under detta OS. Inte minst till följd av Sveriges usla insats. För fyra år sedan stod svensk damhockey högt i kurs efter vinsten mot USA och OS-silver. Nu har man tagit åtskilliga steg bakåt / stått stilla och åkt på storförluster mot både Kanada och USA.
Vad beror kräftgången på ? Ja, inte förstår jag hur man kan bli så mycket sämre på fyra år. De flesta andra idrottare brukar gå framåt, i alla fall på den här nivån. Om inte så lägger man av.

Dock tror jag att det stora problemet för damhockeyn är att det är en helt egen och för smal sport. Så länge inte tacklingar tillåts. Det här är inte ishockey och därmed knappast vad tjejerna en gång valde att satsa på. Jag är rätt övertygad om att tjejerna skulle vilja att tacklingar tillåts. Utvisning för "body checking" i ishockey låter ju inte klokt och det tror jag att damhockeyn kommer att fortsätta lida av.

En av de stora möjligheterna att taktiskt förändra en ishockeymatch är ju att börja spela mera fysiskt. Den möjligheten finns inte i damhockey vilket innebär att damspelarna alltid kommer att se ut som fjortisar trots hockeyutrustningen. Det kommer inte att finnas utrymme för någon annan spelartyp så länge snabbhet / kvickhet är det enda som kan premieras. En stor biffig tjej blir, i stället för en tillgång för laget, en säkerhetsrisk och belastning i ett damhockeylag eftersom hon ju i värsta fall kan putta omkull en motståndare och därmed dra på sig ödesdigra utvisningar.

Görs inget åt tacklingsförbudet så kommer damhockeyn att fortsatt få ta skit och på sikt dö ut då underhållningsvärdet blir lika med noll.

Tre kronor floppade

Inte helt oväntat förlorade Tre kronor kvartsfinalen mot Slovakien. Efter tidigt underläge blev uppförsbacken för brant. Visst är dom det bättre laget, ända fram till det där med att göra mål. Sverige har utmärkta spelare som är kungar i sarghörnen och bakom kassen men inga spelare med tryck framför målet.

Nattens behållning var Kanadas överkörning av Ryssland. Det är en helt annan dimension på Kanadas "totalhockey" jämfört med Sveriges "ståstillahockey".
Stenansiktet Bykov avslöjade som vanligt inte på något sätt hur han kände efter överkörningen. Borde inte den här ledarstilen ha begravts med Sovjetunionen ? Eller sitter det här mansidealet alltför djupt i den ryska folksjälen.
Ryssland kanske anställer en kanadensisk coach snart. Det vore väl nåt.

Ojämn kvalitet på OS expertkommentatorer.

Kvaliten på expertkommentatorerna från OS i Vancouver varierar kraftigt.

Anders Daun i backhoppning pratar om, tryck, vinklar och rotation i en aldrig sinande ström. Inte någon gång utvecklar han vad han menar och plötsligt har backhoppning som jag tyckt att jag förstått någorlunda blivit en obegriplig smörja.

Inte heller Elisabet Gustafsson i curling lyckas bidra med någon expertkunskap som verkar upplysande för mig som tittare.

Niklas Wikegård i ishockey tycker jag tillför mycket med sin expertkunskap. Dessutom både folklig och frispråkig vilket inte är helt fel.

Mikael Renberg i ishockey är med sitt norrländska lugn en motvikt till den frispråkige frifräsaren och Sigtunabon Wikegård.

Stig Strand lotsar mig på ett sansat och begripligt sätt genom de olika alpina disciplinerna.

Pernilla Wiberg är kunnig men börjar bli lite rädd och försiktig i sina uttalanden. Kanske följer med rollen som OS-delegat.

Kalle Grenemark i skidskytte har både kunnande och engagemang men börjar bli smått uttjatad. Kanske för att det inte finns så mycket mera att mjölka ut ur en gren som skidskytte.

Anders Blomqvist i längdskidor har förmågan att förmedla både spänning och kunskap.

Jasmine Krohn i skridsko och Lotta Falkenbäck i konståkning kan jag inte bedöma eftersom jag avstått att titta på dessa tävlingar.

Det skulle finnas flera som Eurosports cykelkommentator Roberto Vacchi. Kommentator och expert i en och samma person. Dessutom med både inlevelse och kunnande.

Backhoppning är fascinerande förutsägbart

Backhoppning har blivit lite som curling, poppar upp vart fjärde år. Allra helst som nyårshoppningen i Garmisch-Partenkirchen inte längre visas i svensk TV.

Backhoppning är dessutom en av de få grenar där man med visshet kan veta att ingen uppstickare slår till med en sensationell vinst. Nej, här är det dom stora kanonerna, de säkra korten som gör upp om medaljerna. Just nu finns bara ett säkert kort, Simon Amman från Schweiz. Upprepade berdriften från Lake Placid 2002 och tog dubbla guld även denna gång. Hur i all friden kunde han floppa totalt i Turin 2006, där han blev 15:e resp. 38:e ?

Varför finns inte längre några svenska backhoppare? Jag som kommer från Sollefteå har upplevt tider då backhoppning var en stor sport. Inte minst i Sollefteå där Hallstabacken funnits sedan 1933.
Nej, jag hade själv aldrig en tanke på att bli backhoppare. Skidor på längden, utför och ishockey. Så långt sträckte sig mitt vinteridrottande. Mitt mod räckte inte till för att våga prova backhoppning.
I Ångermanland finns också hoppbacken med det vackraste namnet. Paradiskullen i Ö-vik.

Ny medalj för Sverige och norsk islossning

Extra roligt med oväntade medaljörer. Fantastiskt fint lopp av Hanna Falk. Taktiskt perfekt. Nykomling som inte fick stora darren.
Charlotte Kalla föll igen. Inte i en snabb utförskörning utan påkörd denna gång, men ändå.

Björn Ferry hade inte svävat färdigt uppe bland guldmolnen men gjorde en bra insats åkmässigt. Hade vunnit med fullt skytte.

Tre kronor vinner åter en pliktskyldigastseger. Upp till bevis på söndag mot Finland. Då matchar dessutom Tjeckien - Ryssland och Kanada - USA. Snacka om hockeygodis.

Tråkigt karriäravslut? för veteranen Patrik Järbyn i hans femte OS.

Två skidskytteguld till Norge trots att den bäste "bara" tog silver. Styrkebesked.