Rubricerade fråga ställer jag mig när jag läser Jim Fricks fru Åsa formulera tankarna när hon nu börjar se en ljusning efter Jims vådliga olycka på Solvalla den 10 mars.
Det jag i efterhand fått berättat för mig efter min stroke den 26 juni 2001 stämmer väl överens med vad Åsa Frick skriver om hur tillvaron kan te sig för en nära anhörig när det obegripliga hänt, livet på ett ögonblick förändrats och man själv inget kan göra. Mera än att vänta. Och hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar