Var det så här även för mina närmaste ?

Rubricerade fråga ställer jag mig när jag läser Jim Fricks fru Åsa formulera tankarna när hon nu börjar se en ljusning efter Jims vådliga olycka på Solvalla den 10 mars.

Det jag i efterhand fått berättat för mig efter min stroke den 26 juni 2001 stämmer väl överens med vad Åsa Frick skriver om hur tillvaron kan te sig för en nära anhörig när det obegripliga hänt, livet på ett ögonblick förändrats och man själv inget kan göra. Mera än att vänta. Och hoppas.

Hon imponerar i en svår situation!

Jag är travintresserad och följer förstås travtränaren Jim Fricks tillstånd och förhoppningsvis tillfrisknande efter den otäcka olyckan på Solvalla den 10 mars.
Jag följer utvecklingen via stall Fricks hemsida. Jag kan då inte undgå att imponeras av Jim Fricks hustru Åsa som i stort sett dagligen på hemsidan ger läsaren en adekvat bild av läget. I sina rapporter så förmedlar hon med lugn, saklighet och kärlek situationen som den är just då.

Vilken skillnad jämfört med att följa utvecklingen i dagspressen där det läggs till spekulationer och jämförelser med tidigare travolyckor för att göra "storyn" mera intressant och säljande.