Är det en tillfällighet att Grekland, Portugal och Spanien alla just nu befinner sig i ekonomiska svårigheter eller finns ett samband med att dessa tre länder nästan samtidigt, i mitten på 70-talet, övergick från diktaturer till ett demokratiskt styrelsesätt. Vad är i så fall sambandet?
Den 35-årskris dom just nu genomlever som demokratier är månne något som är ofrånkomligt innan ett demokratiskt styrelseskick till fullo kommit på plats och är stabilt. Friheten som dessa länder plötsligt åtnjöt efter diktaturernas fall kanske gjorde att många tog sig allt för stora friheter och det är den första demokratiska generationens vidlyftigheter som vi nu får skörda frukterna av.
Jag slogs själv av den slapphet som rådde i vardagen i dessa länder i slutet på 70-talet och början på 80-talet. Särskilt i Portugal slogs jag av den nonchalans och oordning som då rådde i vardagen; i familjer, i butiker, på hotell och restauranger etc.
Störst intryck gjorde ändå fadodrottningen Amália Rodrigues. Att lyssna till hennes ödesmättade fadosång var i sanning en mäktig upplevelse.
Vad vill jag då ha sagt med detta?
Ja, inte mera än att jag tycker att det är en intressant iakttagelse.
intressant tanke! har inte funderat i de banorna innan... men det är nog mycket troligt!
SvaraRadera