Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
Visar inlägg med etikett diktatur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett diktatur. Visa alla inlägg

fredag 30 mars 2012

Alecta - Giriga amatörer

                                         

Kryptisk rubrik? Den blev bara så efter att jag läst denna artikel om hur amatörmässigt det fastighetsägande pensionsföretaget Alecta (miss)sköter sin uthyrningsverksamhet.

Som så många andra företag så skriver dom på sin hemsida en sak och gör i praktiken nåt annat. Bl. a. detta står på Alectas hemsida:
Vår vision;
"Vi ser alltid till kundernas bästa och är tjänstepensionsbolaget alla vill ha."
Fan trot.

lördag 18 juni 2011

Eftertankens kranka blekhet


Spaltkilometer har skrivits om Grekland, den usla ekonomin och det till synes genomkorrupta system som samhället vilar på. Ju mera jag läser desto mera förundrad och förvirrad blir jag. Om det som skrivs är sanningen så är det lätt att förstå att hela det grekiska samhället vilar på avgrundens brant. Det finns då inget att reparera utan det krävs en total nystart av hela samhället och det politiska systemet.

Jag har tidigare skrivit inlägg om den korruption som fått råda som en accepterad del av systemet. Ett exempel som jag inte glömmer är det sjukhus som hade 40 livstidsanställda trädgårdsmästare men ingen trädgård.Eller när skattemyndigheterna inventerade vilka som hade swimmingpool i Atens norra förorter och endast 324 uppgav att man hade det medan det i verkligheten fanns 16.974 pooler.

Vad som är sanning och vad som är skrönor i beskrivningen av Grekland vet jag inte men att något är fundamentalt fel med detta underbara land ter sig allt mera uppenbart.

De stora svikarna i detta drama är politikerna som haft grekernas uppdrag att styra landet men som svikit detta förtroende å det grövsta. De stora förlorarna är förstås det grekiska folket som lurats/låtit sig luras att tro att "det grekiska systemet" är något som är rätt och riktigt. Gemene man borde ha förstått att man behöver betala skatt, att det t ex inte är rimligt att ha ett jobb som man aldrig går till men ändå får lön för.

Det viktigaste nu är dock att inte i första hand söka syndabockar utan att sikta framåt och tro på att Grekland i alla avseenden kan bli det fantastiska land som det alltid varit för mig som besökare.

Avslutningsvis, det är väl inte slumpen som gör att så väl Grekland, Spanien som Portugal får genomgå ekonomiska stålbad. Vad har dessa länder gemensamt mer än tider av bekymmersam ekonomi? Jo, de var alla diktaturer fram till mitten av 70-talet. En övergång från diktatur till demokrati går inte med automatik och kräver f f a en stark och kompetent politisk ledning. Har man inte det så har övergången ett högt pris. Ett väldigt högt pris för Grekland i dagsläget.

Alla är inte bittra och uppgivna. I dagens NA läser jag om en optimistisk grek i Örebro.

Lycka till Grekland!

torsdag 13 maj 2010

I diktaturers fotspår

Är det en tillfällighet att Grekland, Portugal och Spanien alla just nu befinner sig i ekonomiska svårigheter eller finns ett samband med att dessa tre länder nästan samtidigt, i mitten på 70-talet, övergick från diktaturer till ett demokratiskt styrelsesätt. Vad är i så fall sambandet?

Den 35-årskris dom just nu genomlever som demokratier är månne något som är ofrånkomligt innan ett demokratiskt styrelseskick till fullo kommit på plats och är stabilt. Friheten som dessa länder plötsligt åtnjöt efter diktaturernas fall kanske gjorde att många tog sig allt för stora friheter och det är den första demokratiska generationens vidlyftigheter som vi nu får skörda frukterna av.

Jag slogs själv av den slapphet som rådde i vardagen i dessa länder i slutet på 70-talet och början på 80-talet. Särskilt i Portugal slogs jag av den nonchalans och oordning som då rådde i vardagen; i familjer, i butiker, på hotell och restauranger etc.

Störst intryck gjorde ändå fadodrottningen Amália Rodrigues. Att lyssna till hennes ödesmättade fadosång var i sanning en mäktig upplevelse.

Vad vill jag då ha sagt med detta?
Ja, inte mera än att jag tycker att det är en intressant iakttagelse.