Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

onsdag 15 augusti 2012

Funktionshindrad - vilken typ av liv har du rätt till då?

Man i rullstol blir tilltalad av dam med blond page

Tillspetsad rubrik kanske, men frågan är befogad med tanke på att funktionshindrades situation görs allt svårare med dagens förda politik. LSS har blivit en lag som tillämpas så att den kränker de personer som begär personlig assistans. Jag blev själv kränkt när jag för ett antal år sedan  ansökte om personlig assistans. Efter det har regelverket stramats åt allt mera vilket måste göra det snarast outhärdligt att idag som funktionshindrad utsättas för denna prövning.

När sedan Regeringen har en myndighet, Försäkringskassan, som lydigt och utan den minsta eftertanke sväljer alla nya stramare tillämpningar så ter sig situationen närmast ohållbar för många funktionshindrade.

T ex ska idag även personer med livslånga handikapp,  exempelvis Downs syndrom, var tredje år matchas mot arbetsmarknaden. 23-åriga Matilda är ett exempel på hur galet det kan bli.

Jag kan väl tycka att det kan vara rimligt med en uppföljning vart tredje år, inte minst för den funktionshindrades skull, men då borde man oxå kunna kosta på sig ett personligt sammanträffande i stället för att skicka ett totalt empatilöst brev med snarast kränkande frågor.

Jag själv lyckades tack vare familj, egen målmedvetenhet och en bra arbetsgivare krångla mig ur Försäkringskassans grepp och skaffa mig ett eget liv igen. Detta underlättades dessutom av att jag flyttade från Örebro kommun till Lekebergs kommun där jag mött en helt annan förståelse för mina svårigheter.

Jag har tidigare skrivit inlägg på detta tema,  bl. a. ett inlägg för två år sedan apropå handikappåret 2010. En politisk vision som blev just bara en vision. Allt för ofta blir politiska visioner och utfästelser bara  ord och löften. Vackra men tomma så länge de inte följs av aktiv handling.

4 kommentarer:

  1. Tänkte skriva nåt samlat sansat inlägg här, men känslorna bara rasade in över mig, har lagt timmar, dagar, veckor på att försöka få vettig hjälp till en rullstolsburen vän - men det är fanimej i princip omöjligt. 40 år och instängd... Kränker räcker inte ens som förnamn!

    SvaraRadera
  2. Sarah: Tyvärr känner jag igen bilden av dig och din vän. Jag tog oxå massor av strider de två första åren. Att alltid vara förtvivlad och förbannad stjäl dock kraft och energi. Kraft och energi som behövs för att över huvud taget klara vardagen. Några enkla lösningar finns förstås inte. Varje individ måste välja sin väg. Jag kände mig till slut tvingad att välja lösningar som inte involverade samhällsapparaten.Sånt kräver dock en stark och stöttande omgivning. Lycka till!

    SvaraRadera
  3. Känner flera som hamnat i liknande situation. Man blir bara så arg!
    Att det ska behöva vara på det sättet! Härligt att du hittat ett annat sätt! Ha det bra.

    SvaraRadera
  4. Moi: Grrrrr! Tur att ilskan ger med sig till slut.

    SvaraRadera