Speedway - en kalkonsport?

                               





Jah har länge tänkt skriva ett inlägg om speedway med just dagens rubrik. Att det blev just idag förstår du om du läser hela inlägget. Jag har den största respekt för alla seriösa sportutövare så ordet kalkonsport är inte riktat mot utövarna utan mera mot de maktens figurer som format sporten till vad den är idag.

Jag har aldrig besökt en speedwaytävling, bara sett på TV. Inte minst under epokerna Ove Fundin och Tony Richardsson. Jag är ingen älskare av motorsport, men eftersom min dagstidning är NA, Nerikes Allehanda,  och jag gillar sport så möter jag varje vecka speedway på sportsidorna. Detta då det skrivs mycket om Indianerna från Kumla som huserar i Elitserien.

Vad åsyftar jag då med rubriken? Jo, för det första så är speedway för mig de tusen bortförklaringarnas sport. Så snart det går dåligt för en förare eller ett lag så bortförklaras detta med nåt utrustnings- eller maskinfel, eller för den delen nåt fel på banan som var för lös, för hård, feldoserad i kurvorna. You name it.

Mycket av min avoghet beror förstås på att jag inte kan speedway. Jag begriper inte det tilltrasslade regelverket, jag gillar inte att förarna åker som skottspolar mellan ligorna i England, Polen och Sverige och representerar än det ena, än det andra laget, lag som hela tiden formeras olika från match till match.

Igår läste jag en krönika i NA, skriven av sportreportern Henrik Brändh, som fick mig att se lite annorlunda på speedway. Som ett eftermäle till SM-kvartsfinalen  Hammarby - Indianerna 46 - 44 så tar han upp ett antal aspekter som får mig att vända på tanken.

Han skriver bl. a. följande på temat "Bara i speedway":
Månen skulle kunna trilla ner i skallen på Gollob mitt under ett heat och han reser sig, plåstras om och sätter sig på cykeln igen. Som om ingenting hänt. Samtidigt som funktionärer transporterar bort månrester från banan.

• Det är bara i speedway jag dagen före en SM-kvartsfinal kan ringa till motståndarlagets ordförande och förklara reglerna.
• Det är bara i speedway jag dagen före en SM-kvartsfinal kan ringa till samme ordförande och avslöja deras laguppställning.
• Det är bara i speedway man kan trassla in sig i regler så att inte ens en erfaren VM-domare vet vad som gäller.
• Det är bara i speedway man kan genomföra en läggmatch och ändå följa reglerna.
• Det är bara i speedway man kan gå 100.000 back genom att vinna en match för stort.
• Det är bara i speedway som man kan tvinga upp en sönderslagen junior på cykeln bara fem veckor efter en svår krasch trots en konvalescentid på tre-fyra månader.
• Det är bara i speedway en match kan bli avbruten p g a solsken. ( hände i England nyligen)

Kanske är det jag som missuppfattat allt. Speedway ska vara obegripligt och oförutsägbart. Det är det som är speedway.

Heja Indianerna!