Speedway - en kalkonsport?

                               





Jah har länge tänkt skriva ett inlägg om speedway med just dagens rubrik. Att det blev just idag förstår du om du läser hela inlägget. Jag har den största respekt för alla seriösa sportutövare så ordet kalkonsport är inte riktat mot utövarna utan mera mot de maktens figurer som format sporten till vad den är idag.

Jag har aldrig besökt en speedwaytävling, bara sett på TV. Inte minst under epokerna Ove Fundin och Tony Richardsson. Jag är ingen älskare av motorsport, men eftersom min dagstidning är NA, Nerikes Allehanda,  och jag gillar sport så möter jag varje vecka speedway på sportsidorna. Detta då det skrivs mycket om Indianerna från Kumla som huserar i Elitserien.

Vad åsyftar jag då med rubriken? Jo, för det första så är speedway för mig de tusen bortförklaringarnas sport. Så snart det går dåligt för en förare eller ett lag så bortförklaras detta med nåt utrustnings- eller maskinfel, eller för den delen nåt fel på banan som var för lös, för hård, feldoserad i kurvorna. You name it.

Mycket av min avoghet beror förstås på att jag inte kan speedway. Jag begriper inte det tilltrasslade regelverket, jag gillar inte att förarna åker som skottspolar mellan ligorna i England, Polen och Sverige och representerar än det ena, än det andra laget, lag som hela tiden formeras olika från match till match.

Igår läste jag en krönika i NA, skriven av sportreportern Henrik Brändh, som fick mig att se lite annorlunda på speedway. Som ett eftermäle till SM-kvartsfinalen  Hammarby - Indianerna 46 - 44 så tar han upp ett antal aspekter som får mig att vända på tanken.

Han skriver bl. a. följande på temat "Bara i speedway":
Månen skulle kunna trilla ner i skallen på Gollob mitt under ett heat och han reser sig, plåstras om och sätter sig på cykeln igen. Som om ingenting hänt. Samtidigt som funktionärer transporterar bort månrester från banan.

• Det är bara i speedway jag dagen före en SM-kvartsfinal kan ringa till motståndarlagets ordförande och förklara reglerna.
• Det är bara i speedway jag dagen före en SM-kvartsfinal kan ringa till samme ordförande och avslöja deras laguppställning.
• Det är bara i speedway man kan trassla in sig i regler så att inte ens en erfaren VM-domare vet vad som gäller.
• Det är bara i speedway man kan genomföra en läggmatch och ändå följa reglerna.
• Det är bara i speedway man kan gå 100.000 back genom att vinna en match för stort.
• Det är bara i speedway som man kan tvinga upp en sönderslagen junior på cykeln bara fem veckor efter en svår krasch trots en konvalescentid på tre-fyra månader.
• Det är bara i speedway en match kan bli avbruten p g a solsken. ( hände i England nyligen)

Kanske är det jag som missuppfattat allt. Speedway ska vara obegripligt och oförutsägbart. Det är det som är speedway.

Heja Indianerna!

Östersund väljer en egen väg

Östersund väljer att förbjuda sponsorers namn på fotbollsplaner och idrottsarenor som kommunen äger. Inte helt fel tycker jag då arenanamnen börjar bli alltför kommersialiserade och urvattnade.

Titta bara på Tingsryd som skrotar namnet Dackehallen till förmån för trädgårdsföretaget Nelson Garden.
I Örebro har gamla anrika Eyravallen blivit Behrn arena. Det namnet känns rätt ok och mera rätt i munnen än t ex Kalmars byte från Fredriksskans till Guldfågeln arena. Ett kalkonnamn tycker jag. Eller chickenname om man så vill.

Ett rätt kul namn med förankring i klubben är Valbo hockey som döpt sin hemmahall till ”NickBack Arena” – efter Valbosonen och NHL-spelaren Nicklas Bäckström.

Swedbank som arenanamn börjar bli riktigt urlakat när namnet breder ut sig över landet:
Swedbank Arena, Solna, kommande arena som tar över efter Råsunda.
Swedbank Arena, Örnsköldsvik, tidigare namn för Modo Hockeys ishall.
Swedbank Stadion, Malmö, hemmaplan för Malmö FF.
Swedbank Park, Västerås, hemmaplan för Västerås SK Fotboll.

Kumla hockeys ishall har en föga upphetsande namnhistoria. Från BOB-hallen via MOAB-hallen till nuvarande Weidermans Buss Arena.

En annan flitig namnbytare är MoDo hockey som vandrat från Kempevallen via Kempehallen och Swedbank arena till nuvarande Fjällräven Center.

Att ha företagsnamn i arenanamnet är inte helt bekymmersfritt. Se bara på Malmö FF som tvingades byta arenanamn för en enda match, motDinamo Zagreb, eftersom Uefas regler inte tillåter att en arena innehåller ett företagsnamn. Därför ändrades Swedbank stadion till Malmö new stadium för en dag.

Jag avslutar inlägget här då det synes finnas risk för att jag glider ifrån ämnet.

Inga rymningar från slutna anstalter

Jag, som jobbat i kriminalvården sedan 1976, var under mina mest aktiva år långt ifrån att kunna skriva det rubriken säger. Under 90-talet jobbade jag mycket aktivt med särskilt säkerhetsfrågor men var ändå långt ifrån att vara nära en nollvision för rymningar från slutna fängelser. Det hade förstås många orsaker. Då var vi ännu inte beredda att gå så långt som idag för att täppa till "hålen".

Den stora förändringen kom 2004 med uppmärksammade rymningar från våra säkraste fängelser, t ex Kumla och Hall. Då reagerade också den politiska nivån och var beredd att gå längre än vad som tidigare ens kunnat diskuteras. En utökad kontroll, inte bara av fångar utan även av personal kom till stånd. Antalet permissioner har väsentligt reducerats. Ja, man kan väl påstå att det mesta stramats åt högst märkbart. Kort sagt kan väl sägas att det idag råder en bättre kontroll i våra fängelser. En kontroll som bl. a. lett till att fångarna är där dom ska vara när dom avtjänar ett fängelsestraff, nämligen i fängelse.

Det är intressant att titta i backspegeln och notera hur olika vi sett på säkerhetsarrangemang genom åren. Jag var på 80-talet bl. a. chef för den slutna anstalten i Uppsala där det stundom var alltför många rymningar. Av den orsaken begärde jag bl. a. att få klä in murkrönet runt anstalten med s. k. concertinataggtråd. Denna begäran avslogs med kraft vid flera tillfällen. Likväl avslogs min begäran om att få montera en utvändig kamera som bevakade anstaltens entre. Säkerhetsarrangemang som idag betraktas som självklarheter. Fängelseentren, för övrigt belägen mindre än 10 meter från trottoaren längs Dag Hammarskjölds väg.

Samtidigt med den åtstramning och säkerhetsupprustning som skett har också en positiv utveckling av verksamheter inne i fängelserna ägt rum. T ex har studieverksamheten förbättrats och betydligt bättre studieresultat nås idag. Ett annat område, där Kriminalvården t o m kan ses som ledande, är området neuropsykiatriska funktionshinder där t ex de många fångarna med ADHD idag kan få adekvat behandling under fängelsetiden. En insats som på sikt torde leda till betydligt färre återfall i brott vilket ju är en av Kriminalvårdens huvuduppgifter.

Galen kommunal slogan

Säters kommun i Dalarna har valt en kommunal slogan som berör. Vad sägs om: "Det är lätt att bli tokig i Säter".

Jag tycker nog ändå att min hemkommun Lekeberg har en mera tilltalande slogan, " Lekeberg, lika trevligt som det låter ".

Några kommuner skulle kunna byta slogans. T.ex. skulle Kumla kunna överta Fagerstas " Här får du livstid ".

Några enstaka kommunslogans är allmänt kända, som t ex Hudiksvall - " Glada Hudik", Hjo - " I love Hjo " och " Sala - Silverstaden ".

Som norrlänning gillar jag Malå - " he som hänn he hänn hänna ".

Stenungsund - " det goda kustnära samhället med framtidstro och utveckling " är inte en slogan, det är en roman.

En färglös variant är Norrköping - " Upplev Norrköping ".

Skurup har en slogan i tiden - " When in Europe don’t miss Skurup ".

Speedway - en kalkonsport

Vad menar jag med rubriken, jag som aldrig varit på en speedwaytävling ?

Jo, jag läste i NA häromdagen om Indianerna från Kumla och deras senaste match borta mot Piraterna som förlorades med 50-45. Mest anmärkningsvärt var hur några av heaten förlorades. I ett heat fick en Indianförare bensinstopp under loppet. I ett annat heat glömde en av Indianförarna att öppna bensinkranen. För ett ögonblick trodde jag att det var den 1 april.

Det handlar ändå om Eliserien i speedway.

Högsäkerhetsavdelningar - pengar i sjön

I veckan öppnar den första av Kriminalvårdens tre nya högsäkerhetsavdelningar som är en direkt följd av de många och våldsamma rymningarna under 2004. Men rymningarna från de tunga anstalterna har upphört – det räckte med nya staket och bättre rutiner.
Rymningarna från landets slutna anstalter har minskat – utan nya bunkrar – från flera stycken per månad under 2000-talets första år till endast två hittills under 2009. Från de nio säkraste anstalterna har ingen rymt på flera år.
Denna utveckling får ses som ett gott betyg till Kriminalvården.

Bara högsäkerhetsavdelningen på Kumla som öppnar denna vecka har kostat 250 miljoner.
Till det kommer ytterligare en avdelning vid Hall och en vid Saltvik.
För slöseriet kan förre justitieministern Tomas Bodström lastas. Det var han som "sköt från höften" i ivern att visa politisk handlingskraft. Vad hade inte kunnat åstadkommas i verksamhetsutveckling för alla dessa miljoner ?