Tycke och smak

Jag gillar inte att läsa deckare så följdaktligen har jag inte läst något som Camilla Läckberg skrivit. Däremot ser jag gärna deckare på TV, företrädesvis brittiska. Jag såg igår andra delen av Camilla Läckbergs Fjällbackamorden och jag tycker efter att ha sett 1:an och 2:an att det är riktigt bra deckare. De utspelar sig i vanlig men ändå udda miljö. En miljö där de flesta boende, vanliga människor, på nåt sätt är inblandade i det som sker. Trots det har jag inga problem att följa rollkaraktärerna, även de nya som dyker upp, som annars tenderat bli bli mitt problem i liknande brittiska deckare där jag alltför ofta sitter med frågan "vem är det där". Handlingen i Fjällbackamorden må vara lite skruvad men därför inte osannolik. Allt behöver väl dessutom inte vara så tillrättalagt. Jag måste inte känna igen mig i allt jag ser. Lite hitte på kan vara upplyftande. Tänk om allt som skrivs skulle vara en exakt bild av verkligheten. Hemska tanke.

Jag förvånas därför över den kritik som dånat fram i sociala medier från ett antal mer eller mindre prominenta figurer. Leif GW Perssons kritik av hur polisarbetet i Fjällbacka bedrivs är enbart fånig tycker jag  Jag kan i stället le så smått åt beskrivningen av det "gamla hederliga polisarbete" som polischefen i Fjällbacka säger sig bedriva. Det är väl ett av skälen till att den lokala polisen på någon liten ort i landet heller inte skulle få leda t ex en mordutredning. Men, men. Vi människor tycker ju olika om det mesta här i världen. Som väl är. Tänk så tråkigt det annars skulle bli. Sedan är det väl så att somliga tycker både oftare och mera än andra.

Jag kommer så klart att följa fortsättningen av Fjällbackamorden.