Från det ena till det andra

Lite tillspetsat, men ändå.

Listan på politiker som lämnat den politiska scenen och därefter ägnar sig åt lönsam lobbyism kan göras lång. Lobbyism som i Sverige är en oreglerad bransch. Jag har i tidigare inlägg berört området

Göran Persson, Sten Tolgfors, Per Nuder och  Lars Leijonborg är några av namnen i den långa raden samhällstjänare som nu tjänar multum på att ha varit just folkvalda.

Frågan om denna lobbyverksamhet har aktualiserats  igen efter det att Aftonbladet i en artikelserie bl. a. påstått att lagar kan beställas och köpas genom just f d politiskt folkvalda.

Vad är lämpligt att benämna dessa lobbyister? Rådgivare, seniorkonsulter, eller kanske dubbelagenter. Det är bara att välja. De politiska rågångarna verkar i  alla fall vara utraderade. Nu är det business och då säljer man sig till den som betalar.

En dag som idag, Valborgsmässoafton, så borde jag väl hittat något mera livgivande att skriva om. Det tycker jag i a f själv. Det kanske oxå kommer nåt innan dagen är slut. Jag skyller på vädret, den uteblivna våren. En av de stora fördelarna med att ha nått 60+ är att jag kan skylla det mesta på vädret.

Forsränning i Fyrisån.

Årets Valborgsmässoafton ser ut att bli en av de hurvigare jag upplevt. Tacka vet jag det ljuva 70-talet, under mina studieår i Uppsala. Då var det alltid strålande väder och firandet kunde pågå natten igenom och jag hann lagom hem för ett klädbyte på första majs morgon, redo att fortsätta festen. Och vädret var alltid strålande. Eller var det så? Kanske berodde det på ungdom och kontinuerligt vätskeintag i karnevalsliknande miljö att jag aldrig uppfattade mörka moln eller droppar från ovan som något störande.  Då handlade det om att hinna med champagnefrukost, silllunch, forsränning, ett antal gasquer  och mycke mycke mera. De va tider de.

Norrlands Nation i Uppsala. Här tillbringades mycken tid.

Här på Gymnastikinstitutionen, Svettis i folkmun, jobbade jag
extra som motionsledare. Studentlivet måste ju finansieras.