Nobelfesten, mera än bara en fest

Festligt, inte så folkligt kanske, 
men fullsatt.

Igår gick den av stapeln igen. Festernas fest, Nobelfesten som  ägde rum första gången 1901. Som vanligt följde jag den på TV och som vanligt står den sig bra på festernas topplista. Förstklassig mat, högklassig underhållning, eleganta kreationer och prominenta gäster.

Det som inte höll måttet i år var TV-produktionen som blev ett riktigt lågvattenmärke. Det gällde såväl själva rapporteringen som intervjuer och samtal. Hur kan en så proffsig kvartett alla misslyckas samtidigt.

Programledarna Victoria Dyring, Anna Hedenmo,
Jessica Gedin och Ebba von Sydow hade
ingen bra dag på jobbet.

I bästa fall så lyckas jag  via en bra TV-sändning, med initierade programledare och förklarande intervjuer, förstå även fysik- och kemiprisen. och deras inverkan på vår vandring på jorden. Jag kan denna gång inte påstå att jag blev särskilt mycket klokare.

Vad gäller fysikpriset så vet jag numera att det finns något som kallas Higgspartikeln och att pristagarna, François Englert och Peter W. Higgs  fått priset för för sina teorier om hur partiklar får sin massa. Vad det nu innebär. 

Kemipriset utdelades för att pristagarna, MIartin Karplus, Michael Levitt och Arieh Warshel,  lagt grunden till de kraftfulla datorprogram som numera används för att förstå och förutspå kemiska förlopp.

Michael Levitts tal var här en riktig "ögonöppnare" för mig  som gjorde att jag bättre förstår datorernas enorma utveckling. Han sade att om en Volvo som kostade 4000 dollar 1967, i dagens penningvärde 30.000 dollar, genomgått samma utveckling som datorer så skulle en Volvo idag kosta 20 kronor, rymma 50.000 passagerare och kunna parkeras i en skokartong. Såna förklaringar gillar jag för då kan även jag som lekman förstå vad som hänt och vilka enorma framsteg forskningen gör.  Med andra ord, hur viktig forskningen är.

På tal om nåt helt annat

Igår.

Idag.