"MIN SANNING"

                                    
Offentliga personer har jag ofta en rätt bestämd uppfattning om. Mer eller mindre välgrundad. En uppfattning som mestadels bygger på medias beskrivning av personen. Inte sällan visar sig  min uppfattning vara behäftad med rätt många fel.

Jag brukar titta på programmet "Min sanning" i SVT2.  Igår var skådespelaren Thommy Berggren gäst  hos Ann Hedenmo som förtjänstfullt leder programmet.  En mycket intressant gäst med egenskaper och åsikter som jag inte hade en susning om att han hade. Innan detta program var han en gammal skådespelare för mig,  känd för några  filmroller  för 40, 50 år sedan.

Han visade sig dock vara mycket mera än så. Han är en oerhört fascinerande person, med en gedigen arbetarfamiljsbakgrund,   som bl. a. klargjorde att han inte har mycket till övers för några av senare tids  ledande socialdemokrater. Göran Persson, Björn Rosengren (gäst i programmet den 4 mars), Tomas Östros och Per Nuder såg han som överlöpare som svikit de socialdemokratiska idealen. Jag förstår vad han menade då hans syn på solidaritet verkligen nådde fram till mig som tittare.

Han besitter en underbar humor vilket bl. a. visade sig i den kaffepaus som alltid finns inlagd i programmet. Då brukar studiopersonalen delta med frågor till gästen. Denna gång underhöll gästen i stället personalen så att det inte blev några frågor. Förra veckans gäst i programmet, Nyamko  Sabuni, framkallade inte heller  några frågor från studiopersonalen, men då av helt andra skäl. Hon fjärmade sig på ett sätt som gjorde att hon blev det jag innan programmet inte tyckte att hon var. En slät figur.  Tex blev hennes beskrivning av liberalism bara en glatt yta, till skillnad från Thommy Berggrens beskrivning av solidaritet.

En parameter för att bedöma människor utifrån program som "Min sanning" är att titta på samspelet mellan programledare och gäst. I gårdagens program med Thommy Berggren var samspelet varmt och hjärtligt medan det i t ex förra veckans program med Nyamko Sabuni var obefintligt.

Tänk så fel jag kan ha. Min sanning är inte alltid så sann. Det är vid tillfällen som dessa som jag påminns om att inte alltför lättvindigt "döma" människor och hur viktigt det är med lite mera "personlig" kännedom och inte bara andrahandsinformation.

Vårens gäster i "Min sanning":

Tisdag 14 januari: Nyamko Sabuni – folkpartist och tidigare integrations- och jämställdhetsminister.
Tisdag 21 januari: Thommy Berggren – skådespelare och nu regissör på Stockholms stadsteater.
Tisdag 28 januari: Hans Blix – fd utrikesminister och ledare för FN:s vapeninspektion i Irak.
Tisdag 4 februari: Cecilia Uddén – Sveriges Radios korrespondent i Mellanöstern.
Tisdag 11 februari: Caroline Krook – tidigare biskop i Stockholms stift.
Tisdag 18 februari: Per Gahrton – grundare av Miljöpartiet och fd EU-parlamentariker.
Tisdag 25 februari: Christina Jutterström –  journalist som varit chef på Dagens Nyheter, Expressen och SVT.
Tisdag 4 mars: Björn Rosengren – fd TCO-ordförande, landshövding och näringsminister.

Nobelfesten, mera än bara en fest

Festligt, inte så folkligt kanske, 
men fullsatt.

Igår gick den av stapeln igen. Festernas fest, Nobelfesten som  ägde rum första gången 1901. Som vanligt följde jag den på TV och som vanligt står den sig bra på festernas topplista. Förstklassig mat, högklassig underhållning, eleganta kreationer och prominenta gäster.

Det som inte höll måttet i år var TV-produktionen som blev ett riktigt lågvattenmärke. Det gällde såväl själva rapporteringen som intervjuer och samtal. Hur kan en så proffsig kvartett alla misslyckas samtidigt.

Programledarna Victoria Dyring, Anna Hedenmo,
Jessica Gedin och Ebba von Sydow hade
ingen bra dag på jobbet.

I bästa fall så lyckas jag  via en bra TV-sändning, med initierade programledare och förklarande intervjuer, förstå även fysik- och kemiprisen. och deras inverkan på vår vandring på jorden. Jag kan denna gång inte påstå att jag blev särskilt mycket klokare.

Vad gäller fysikpriset så vet jag numera att det finns något som kallas Higgspartikeln och att pristagarna, François Englert och Peter W. Higgs  fått priset för för sina teorier om hur partiklar får sin massa. Vad det nu innebär. 

Kemipriset utdelades för att pristagarna, MIartin Karplus, Michael Levitt och Arieh Warshel,  lagt grunden till de kraftfulla datorprogram som numera används för att förstå och förutspå kemiska förlopp.

Michael Levitts tal var här en riktig "ögonöppnare" för mig  som gjorde att jag bättre förstår datorernas enorma utveckling. Han sade att om en Volvo som kostade 4000 dollar 1967, i dagens penningvärde 30.000 dollar, genomgått samma utveckling som datorer så skulle en Volvo idag kosta 20 kronor, rymma 50.000 passagerare och kunna parkeras i en skokartong. Såna förklaringar gillar jag för då kan även jag som lekman förstå vad som hänt och vilka enorma framsteg forskningen gör.  Med andra ord, hur viktig forskningen är.

På tal om nåt helt annat

Igår.

Idag.