Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 6 mars 2015

Det här med att vara sportintresserad

Jag kan nog sorteras in i kategorin sportnördar, även om jag föredrar benämningen sportintresserad. Jag gillar att titta på sport och gillar det mesta. Dock inte motorsport, särskilt inte speedway. Det säger jag utan att nånsin varit på en speedwaymatch. 
 
Jag borde ju gilla motorsport då jag växt upp på bensinmack och älskade det livet. Men, det var inte motorerna och bilarna jag älskade. Det var människorna, kunderna.
 
Varför skriver jag då detta just nu? Jo, för att jag sedan tidig förmiddag tittar på inomhus-EM i friidrott. Rätt mediokra tävlingar får jag tillstå. Men, vänta. Nyss hoppade Michel Torneus 8,30 i längd. Ledning och nytt svenskt rekord! Och Angelica Bengtsson tar sig till stavfinal då hon nu  klarar 4,60.
 
Kanske är det just detta som är tjusningen med idrott. Det svänger så snabbt. Från besvikelse till lycka på ett ögonblick.
 
Min egen idrottskarriär? Ja, den kan nog sorteras in i samma kategori som början av dagens EM-tävlingar. Det vill säga rätt medioker. Jag var hyfsat duktig hockeyspelare. Hårdför, ja t o m rätt råbarkad back vilket bl. a. gjorde att jag sorterades bort från TV-puckuttagningarna i Ångermanland av just det skälet.
 
I fotboll var jag duktig som junior. Klassisk center med nr. 9 och hade ett fruktat skott. Dessutom säker straffläggare. Längre än till en vinst i skol - DM i Ångermanland räckte det dock inte. 3-2 slutade finalen . Jag gjorde alla 3 målen, men ändå var rubriken i lokaltidningen "Steve gjorde mest men var ändå inte bäst". Vem var då bäst? Jo, jag kommer ihåg min skolkamrat  Tommy som spelade vänsterytter och var en snabb trollgubbe som kunde snurra upp motståndarförsvaren och servera oss andra målchanser. Helt enkelt en bättre fotbollsspelare än mig.
 
Sedan blev det inte mycket mera av min egen idrottsutövning. När studentlivet i Uppsala började 1972 så sattes idrottsutövningen på undantag. Då fanns annat att ägna sig åt.  Mycket annat.  Det närmaste idrott jag kom var att jag under studietiden jobbade extra som motionsledare på "Svettis". Nej, nu måste jag sluta skriva så att jag inte avslöjar alltför mycket om mina år som Uppsalastudent. 
Härliga minnen har jag från gamla klassiska Svettis
beläget vid Svandammen i Uppsala.
 

8 kommentarer:

  1. Jag har ännu inte lyckats förstå tjusningen med sport, men kan ibland avundas människor som tycker att det är roligt att titta på sport. De verkar ju helt inne i det! Jag har försökt några gånger, men efter fem minuter börjar jag tänka på något annat, tyvärr. Jag vet nog inget så tråkigt som sport... I skolan var jag absolut sämst. Trots 12 års tragglande lyckades jag aldrig förstå reglerna. Särskilt inte i volleyboll och brännboll. Helt plötsligt skriker alla att man ska byta eller göra nåt nytt!? Varför...??? Minns bara hur otroligt stressande det var att vänta på att alla skulle börja skrika argt åt en... Huh! Det värsta var ju att man var i lag så att man förstörde för andra... Titta på sport borde kanske vara annorlunda, men jag fattar ju fortfarande inte reglerna (vilket antagligen beror på ointresse, men det liksom GÅR INTE att uppbåda intresset... ;)) Helena som skriver alltså. Peter kollar på fotboll ibland, men bara vissa stora matcher.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en härlig kommentar du levererar. D är heller inte sportintresserad, men vi kommer bra överens ändå.
      Det finns sporter där inte heller jag kan reglerna. Amerikansk fotboll och, cricket t. ex. De sporterna tittar jag förstås inte på.
      Som väl är så är vi människor olika. Ha de gott!

      Radera
  2. Vi är också rejält idrottsintresserade i vårt hus. Hmm speedway är väl mest en uppvisning för lättklädda damer mellan loppen. Allt för att åkarnas adrenalin ska gå igång - eller?
    Det retar oss till vansinne att ett förbund fortfarande lever på 1800-talet och inte tar klivet in i 2000-talet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har förstått att ni är sportintresserade. Handboll står högt i kurs eller hur? Speedway, bedrövligt.

      Radera
  3. Kan inte kategorisera mej bland sportfanatikerna, men ibland är det kul. Brukade tyckaom ishockey i Sverige och nu rugby här. Hårda sporter!
    Däremot har mina söner ett tnormt sportintresse, så har levti den världen.
    Inga dåliga prestationer av dej, tycker jag!

    SvaraRadera
  4. Rugbyns regler kan jag inte, men hade jag levt i Wales så hade jag säkert lärt mig..

    SvaraRadera
  5. Det var ett riktigt roligt inlägg som bådar gott om/när du skriver om dina studentår i Uppsala;-)
    Alltid roligt att läsa om lite bakgrund hos bloggkompisarna.
    Gillar också sport, speciellt då fotboll, eftersom jag själv spelat. Stod mellan stolparna och var en baddare på att rädda straffar faktiskt.
    Friidrott är också ett måste. Även motorsport tycker jag om, speciellt då Moto GP (motorcyklar).
    De enda sporterna jag verkligen ogillar är kampsporter typ boxning och brottning.
    Nu vet du det;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppsalaåren . De va tider de. Skulle nog kunna bli en rätt svettig roman.

      Radera