 |
| Nelson saknar förstås sin bästa kompis och jag saknar att se dom tillsammans. |
D blev igår kvar hela dagen med Sigge på Strömsholms djursjukhus. Barnbarnen Alice och Erik bor hos oss denna vecka då Erik går på sommarkollo. Alice fick därför följa med Farmor och Sigge till sjukhuset vilket D tyckte var ett skönt stöd att ha med sig.
På sjukhuset har all tillgänglig expertis konsulterats och man bedömer det inte möjligt att operera.
Däremot har katter en god förmåga till självläkning så därför får Sigge stanna kvar några dygn på sjukhuset så att dom närmare kan hålla koll på honom så att kroppsfunktionerna fungerar och sedan vill de testa någon form av gåstöd som skulle kunna hjälpa honom i rehabiliteringen. De ska oxå undersöka närmare hur nerverna runt bäckenbensfrakturen skadats. Nerver som är viktiga för självläkningsförmågan. Sigge kan i nuläget inte stödja på bakbenen.
Går det som vi hoppas får vi hämta hem honom senare i veckan och då har han en rehabiliteringsplan med sig.
Det känns bra att han får bästa tänkbara vård och så hoppas jag att Sigge har en självläkningsförmåga utöver det vanliga. Det ter sig trots allt lite hoppfullt, men vi är väl medvetna om att den där svåra frågan kan komma.
Även om det är risk att jag får kramp i mina tummar fortsätter jag hålla dom hårt. Hoppas verkligen att Sigge självläker. Det vore underbart!
SvaraRaderaTycker att det är bra att du är "realist" och även funderar över den "svåra frågan". Det måste vara hemskt svårt att göra ett beslut. Jag menar vi människor tänker ju ofta på oss själva först - att vi vill ha kvar våra älskade djur. Ett egoistiskt beslut med andra ord, som ändå kanske är "naturlig". Det vi borde tänka på i första hand är ju att djuren inte får lida. Otroligt svårt och jobbigt!
Hoppas innerligt att du/ni slipper att ta ett beslut. Som sagt - jag håller tummar och tår.
Det betyder mycket med tummar och tår som hålls där ute i bloggvärlden. Oavsett vilken riktning det tar så ska Sigge inte behöva lida. Vi fortsätter att hoppas på att Sigge kan komma tillbaka till "sitt rike" här på Getingstorp.
RaderaKänns bra att du iallafall har ork nog att hålla oss andra uppdaterade. Vi är ju många nu som är måna och undrar hur det går för Sigge. För min del tror jag starkt på hans självläkningsförmåga. Tro ger styrka så nu finns han i mina tanker lite då och då under dagen. Kan det hjälpa tro...
SvaraRaderaEn återkommande tanke är att det bästa kanske vore att ta ut lyckan i förskott att allt går bra istället för att tänka på den eventuella svåra frågan som kan uppstå. Det värsta som kan hända om det mot förmodan nu inte går bra är att man varit lycklig i onödan men det kan det ju vara värt i nuläget.
Det lättar faktiskt lite att jag skriver några rader om Sigge varje dag, han finns ju ändå hela tiden i mina tankar
RaderaAtt vara lite lycklig i onödan känns som nåt jag kan stå ut med. .
Har läst ifatt... och är glad att ni hittade Sigge! Vet av egen erfarenhet fasan över en försvunnen familjemedlem.
SvaraRaderaHjälper till och håller tummarna att det sluta bra och att Sigge kryar på sig igen... även om det kan ta lite tid...
Välkommen. Att hitta Sigge var en enorm lättnad.
SvaraRaderaJag är tacksam för alla tummar som hålls.
Den svåra och jobbiga frågan som vi alla djurägare måste ställa oss, men det är också det som kallas för ansvarsfullt ägarskap av djur - inse när det är dags att säga adjö till sin vän.
SvaraRaderaMen nu hoppas jag att ni får en lång tid framöver tillsammans, katter har ju nio liv :)
Kram
/Caroline, som numera använder sig av sitt andranamn i bloggvärlden - Ingrid.
Välkommen i ny skepnad.
RaderaSom sagt, vi hoppas.
Håller tummarna hårt att det går bra för Sigge och att ni slipper ta några svåra beslut!
SvaraRaderaTack snälla! Vi behöver alla tummar som finns.
Radera