Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

söndag 15 november 2015

När orden tar slut

Nelson är lyckligt ovetande om människors galenskap.


Efter att igår vaknat till och följt rapporteringen från de fruktansvärda terrordåden i Paris så hade jag svårt att sortera mina känslor.  Därtill kände jag ett rent fysiskt obehag inför de bilder som spelades upp för mig. 

Det bästa jag kan göra i en sån stund är att ta en tur på elmoppen och  bara låta mig omfamnas av den omgivning jag lever i. Efter att ha åkt en tur ner till "stora" vägen så kändes det lättare att andas och jag kunde återigen känna den där speciella lyckokänslan som livet här på Getingstorp dagligen fyller mig med.  

I det ögonblicket ansattes jag oxå av en känsla av skuld. Skuld över att jag tillåter mig att känna lycka  när oskyldiga människor nyss fått sätta livet till i en besinningslös terrorhandling.

Men, just den här förmågan att kunna känna lycka hjälper mig oxå att ännu bättre förstå de människor som dagligen utsätts för krig, terror och våld och därför nödgas fly för sina liv.


Det är nåt magiskt med den luft jag andas här.

På väg hem igen stannar jag alltid här för
en stunds eftertanke.

Jag bara älskar den här vyn.

Även om jag igår saknade ord att beskriva vad jag kände så måste livet gå vidare. Ondskan får aldrig segra. 

14 kommentarer:

  1. Man blir både ledsen och arg, och på något sätt tom. Men nog ska vi fortsätta känna lycka! Annars låter ju vi terroristerna vinna... Tyvärr är det ju så många som blivit så fruktansvärt drabbade. Jag har så svårt att förstå...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tomhet och svårt att förstå sammanfattar på ett bra sätt vad vi är många som känner.

      Radera
  2. Fruktansvärt det som hänt i Paris. Svårt att ta in.
    Jag kände också en skuld över att ha haft en fantastiskt trevlig dag, men inte ska terror få nöjet att få mej att känna mej så.
    Det måste bekämpas på annat sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, inte ska terrorn få bestämma hur vi känner oss.

      Radera
  3. Att känna lycka och att vara tacksam för det mån åstadkommit i livet är en sak man bara måste få göra, eller rättare sagt borde göra oftare. Vi tar alltför mycket för givet och uppskattar alltför sällan livet, även om våra liv kanske har kantats av större eller mindre motgångar.

    Terrorattackerna i Paris lämnar en avsky och samtidigt en djup oro efter sig. Är nämligen nästan säker på att detta inte är det första och definitivt inte det sista illdådet vi kommer att få bevittna, så länge "man" inte "nukar" terroristerna i bland annat Syrien. Å jag vill inte ens tänka på hur många av flyktingarna som flytt till Europa är "terrorists in disguise". Det skrämmer mig faktiskt.

    Ibland vill man vara hund eller katt eller ett annat djur som alla kan vara lyckligt ovetande om allt hemskt som pågår...

    Hur fick du till bilden med Nelson? Suveränt! Blir riktigt impad här faktiskt. Trodde inte att du var så haj på bildredigering, men det är du ju!

    Å din vy över landskapet ÄR fantastisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi vet inte var det döljer sig en terrorist och tyvärr kan dylika illdåd hända igen. Jag hoppas bara att det INTE börjar sättas likhetstecken mellan flyktingar och terrorister.
      Ursäkta min okunskap, men vad betyder "nukar"?
      Beträffande bilden av Nelson så tilltror du mig alltför mycket. D har den på sin FB så jag lånade den av henne. Kopiera har jag i a f lärt mig.
      Visst är landskapet fantastiskt.

      Radera
    2. Svar: nuke är ett engelsk "slangord" för att släppa en atombomb. MEN nuke kan också betyda att man ställer en maträtt i mikrovågsugnen och sätter timern på för lång tid. Då är "the food nuked".

      Å i mitt svar "försvenskade" jag ordet. Det blir ofta så hos mig att jag använder svengelska uttryck. Det blir lätt så med en engelsk make... Men jag försöker låta bli i inlägg, för 1. man ska inte förstöra ett språk, 2. inte alla mina läsare kan engelska.

      Oj då, det blev ett långt svar på din fråga.

      Alltså är det D som är bildredigeringsexperten i er familj;-)

      Radera
    3. Jag förstod att det hade nåt med atombomb att göra. Engelska är nämligen lite av mitt språk eftersom jag började att läsa 40 p. ENG. på Uppsala universitet vt. 1972. Sedan blandade jag och gav till ht.. 1975 då examen blev klar. Det var härliga tider!
      Och visst är det D som är experten på det mesta i vår familj.

      Radera
  4. Visst är det tragiskt - och ofattbart! Sedan säger jag som du, de där likhetstecknen hoppas jag vi slipper...

    SvaraRadera
  5. Jag tittade i kväll på SVT2 på dokumentären "Tre dagar som skakade Paris" om attacken på satirtidningen Charlie Herbdo och den judiska matbutiken. Mycket sevärd.

    SvaraRadera
  6. Otrolig vacker vy du har! Man saknar ord efter det som hänt i Paris, själv vågar inte titta på bilderna. Ondska får aldrig segra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, ondskan får aldrig segra.

      Radera
  7. Vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Vill ju så gärna kommentera dina alltid så positiva, fina och i detta fall väldigt tänkvärda inlägg men hjärnan är helt tom. Nu har ju andra redan skrivit en hel del och jag kan bara hålla med. Enklast så för stunden för nu har jag suttit här i hela 20 minuter och bara funderat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår dig. Ibland tar orden bara slut.

      Radera