Nu har filmsäsongen börjat. När möjligheten till sköna kvällar i växthuset är förbi så blir det mys inomhus i stället. Då blir det en film då och då och så ska jag börja läsa de böcker som jag nyligen köpt. Jag ska börja med boken "Käre ledare: min flykt från Nordkorea".
I söndags tittade vi på en film från ett annat slutet rike, Östtyskland. Jag är fascinerad av hur detta land fungerade som samhälle och ser gärna filmer som beskriver människoöden från det forna DDR och den här gången blev det filmen "Barbara".
Handlingen utspelar sig sommaren 1980. Barbara är läkare och ansöker om utresetillstånd från Östtyskland, men får avslag. Med avslaget följer en kommendering till ett litet sjukhus långt ute på landsbygden. Filmen får betyget 4+ på min filmskala 1-5. En riktigt bra film med andra ord.
 |
| En riktigt bra film tycker jag. |
Filmer som skildrar livet i ett land som Östtyskland behöver inte innehålla fysiskt våld för att uppfattas som otäcka. Det räcker så väl med det psykologiska spel som skildras för att jag ska känna obehag. Att ständigt vara övervakad av någon, utan att säkert veta av vem och att aldrig veta säkert vem jag kan lita på. Vem är vän och vem är fiende?
 |
| Stasis högkvarter i Berlin. |
Vid murens fall 1989 så hade Stasi 91.000 anställda och därutöver 189.000 Inoffizieller Mitarbeiter (IM) - personer som fungerade som ministeriets ögon och öron ute i samhället och som förrådde och angav vänner, grannar, arbetskamrater etc.
 |
| I Stasiarkivet fanns uppgifter om de flesta. |
Tack för filmtips! Vi såg nyligen en annan bra film som utspelar sig i ett land och en tid där man inte vet vem man kan lita på (Sovjet): Child 44
SvaraRaderaTack för tips tillbaka. Jag har nu lagt in Child 44 i mappen "Filmer att se". Jag tror att det är bra att då och då bli påmind. Inte minst i dessa dagar.
SvaraRaderaLåter absolut som en sevärd film! Ja, livet i det forna DDR kan man inte föreställa sig. Minns att jag genom mitt dåvarande jobb träffade på en kille från DDR som flydde till Västtyskland genom att hänga under ett tunnelbanetåg. Så hemskt.
SvaraRaderaOch allt detta pågick nästgårds. Framstående i idrott var de oxå, varför vet vi numera.
RaderaMarita Koch 47,60 på 400 meter står sig fortfarande efter 30 år.
Min svärfar var ju från Tyskland och efter andra världskriget hamnade en del av hans vänner på den östra sidan. Själv var han från Holstein. Men när kontakten återupprättades med östsideskamraterna fick man ju höra hur det var och hur det varit......fruarna var som tokiga i färger, allt skulle vara färgat i glada färger, bara en sån liten sak! När dom kom och hälsade på fick mina svärföräldrar ställa en garantisumma till förfogande om dom inte kom tillbaka till öst....Jaaa, och nu byggs det murar lite varstans igen.
SvaraRaderaMen en bra film är trevligt och lärorikt!
Kram
Glada färger var väl det enda sättet för fruarna att i a f få känna lite glädje. Grått och smutsbrunt verkar ju ha varit förhärskade på den sidan muren.Fruarna skulle älskat ert sovrum kan jag tro. Visst är det märkligt att det ånyo börjar byggas "murar", inte långt från det forna DDR dessutom. Människor har lätt för att glömma och förtränga. Därför att det nyttigt att påminnas ibland, t ex genom en film.
Radera