Kvällspromenad ur nytt perspektiv.

 I söndags kunde jag följa med D när hon gick på kvällspromenad med Nelson och Osborne. Jag kunde nämligen för första gången sedan vi flyttade hit (2008) köra med elmoppen på några intilliggande gärden som tidigare inte varit tillgängliga för mig.

Så häftigt det var att se Getingstorp ur ett helt nytt perspektiv och förstås att kunna blicka ut över omkringliggande marker. Jag fick en sån där härlig känsla av tacksamhet över att jag bor här.

Häftigt var oxå att jag kunde "gå" med på promenaden med Nelson och Osborne. Nu kunde jag med egna ögon se hur lyckliga dom två oxå är över att få bo här. Och hur duktiga dom är. Då vi var ensamma ute inom synhåll så kunde båda vara lösa och springa omkring och snusa och busa, dock hela tiden med koll på matte. När matte kallade så kom dom på direkten.

Det var bara Sigge som inte följde med. Han håller sig inom tomtgränsen numera, men hade så klart koll på vad vi gjorde. När vi gick satt han på trappan och tittade och när vi kom tillbaka kom han och mötte oss och följde med in.

På väg på kvällspromenad.

Sigge stannar hemma och väntar på oss.

Osborne tar täten.

Underbara vidder.

Frihet.

Osborne långt före oss övriga.

Här kommer jag inte längre.

Höbalarna är ljusblå i år.

Inte så vackra, men fyller sin funktion.

Det här trädet kommer jag ihåg från
en tidigare promenad.

Där uppe i gläntan ligger Getingstorp.

En glimt av Getingstorp.

Nu kommer oxå jag med på bild.

Där har jag parkerat mitt i "målet".

Tre killar som njuter av friheten.

Filmsäsong

Nu har filmsäsongen börjat. När möjligheten till sköna kvällar i växthuset är förbi så blir det mys inomhus i stället. Då blir det en film då och då och så ska jag börja läsa de böcker som jag nyligen köpt. Jag ska börja med boken  "Käre ledare: min flykt från Nordkorea".

I söndags tittade vi på en film från ett annat slutet rike, Östtyskland. Jag är fascinerad av hur detta land fungerade som samhälle och ser gärna filmer som beskriver människoöden från det forna DDR och den här gången blev det filmen "Barbara".

Handlingen utspelar sig sommaren 1980. Barbara är läkare och ansöker om utresetillstånd från Östtyskland, men får avslag. Med avslaget följer en kommendering till ett litet sjukhus långt ute på landsbygden. Filmen får betyget  4+ på min filmskala 1-5. En riktigt bra film med andra ord.

En riktigt bra film tycker jag.

Filmer som skildrar livet i ett land som Östtyskland behöver inte innehålla fysiskt våld för att uppfattas som otäcka. Det räcker så väl med det psykologiska spel som skildras för att jag ska känna obehag. Att ständigt vara övervakad av någon, utan att säkert veta av vem och att aldrig veta säkert vem jag kan lita på. Vem är vän och vem är fiende?

Stasis högkvarter i Berlin.

Ministerium für Staatssicherheit , allmänt kallat Stasi, bildades 1950 och blev med tiden en gigantisk övervakningsapparat i DDR.
Vid murens fall 1989 så hade Stasi 91.000 anställda och därutöver 189.000 Inoffizieller Mitarbeiter (IM) - personer som fungerade som ministeriets ögon och öron ute i samhället och som förrådde och angav vänner, grannar, arbetskamrater etc.

I Stasiarkivet fanns uppgifter om de flesta.

                   

Så dags nu

Idag samlades invånare i Grästorp till en manifestation för mångfald och demokrati.
Detta som en följd av att att Svenskarnas parti fått ett mandat i kommunalvalet.
Av bl. a. kommentar på min blogg så har jag förstått att partiets avsikter i kommunen varit kända länge men att såväl lokala media som andra valt att inte gå i svaromål utan man har aningslöst trott att de "nygamla" vindarna ska blåsa över och allt ska bli som vanligt igen.

Detta visar att vi inte kan ta något för givet. Den frihet vi har måste alltid försvaras vilket kanske inte sker idag. Besannas av dessa ord:
- Förr stod folk på barrikaderna för frihetens skull. Nu står de på barrikaderna för fritidens skull.

Vårsolen bryter igenom och den första fågelsången bryter tystnaden

Hur ljuvligt är det inte, att få den första riktiga förnimmelsen av att våren är i annalkande. Jag tycker i alla fall att det är nåt speciellt med solljuset just idag.

Smågfåglarna samsas och kivas om de bästa platserna i äppelträdets krona.

Ett sätt för naturen att tala om att det nu är förändring på gång.

Dessutom, hur priviligierad är inte jag, som får sitta vid mitt skrivbord framför datorn och i min vänstra ögonvrå se hur fåglarna ständigt byter plats samtidigt som fågelsången likt havsvågor rullar emot mig.

Solsken, frihet och fågelsång, vad mera behöver jag för att njuta av den dag som är.

Filmtips

Såg igår två hyrfilmer. Det var två filmer som gav helt väsensskilda bilder av vad frihet kan vara.

En dokumentärfilm som heter "Palace hotell". Handlade om Maja som 93 år gammal drev hotellrörelse i Hultsfred. På egen hand hade hon i 45 år drivit detta hotell. En underbar levnadsberättelse. Hon hade valt att leva i barnlöshet och drev sitt kära hotell helt på egen hand. Hon hade gjort dessa val för att hon värderade sin egen frihet så högt. Hon fick t o m lämna jordelivet på det sätt hon ville. När hon varit på dans en fredag och hotellet var fullbokat så fick hon somna in sommaren 2007. Precis som hon önskat.
Den andra filmen "De andras liv" gav en skrämmande inblick i hur det var att leva i det forna DDR innan muren föll. Alla var kontrollerade och ingen visste vem som var informatör. Var det din närmsta granne, din arbetskamrat, någon i familjen ? Tänk att det bara är knappt 20 år sedan som människor levde under sådan total kontroll så nära vårt eget trygga Sverige.
Ibland kan det vara bra att ta en titt i backspegeln. Om så bara för att förstå att rätt värdera även en sådan självklarhet som frihet.