Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

söndag 20 mars 2016

Bloggvänner är bra att ha

Jag fortsätter slita med mitt kameraproblem som jag beskrev igår. Som väl är så finns det bloggvänner där ute som drabbats av liknande elände och är vänliga nog att dela med sig av sina erfarenheter.  Igår fick jag tips av både Anita på Malta och BP  och idag av Freedomtravel  så nu känns det bättre när jag vet att jag inte är ensam om att få såna "käppar i hjulet" i mitt kamererande. Och viktigast, jag fick tips om sätt att komma runt kameraproblemet. Det är bra med bloggvänner. Tack för att ni finns!
Lördagens middag:Klyftpotatis, ugnsrostade grönsaker,
stekt halloumi och tzatziki. Gott och nyttigt.
PS Tycker du att ordet kamererande låter konstigt? Det tycker jag oxå. Min användning av ordet kommer från min barndom. En äldre man på vischan där uppe i Norrland där jag bodde hade skaffat sig en kamera och på frågan vad han tyckte var roligast med detta så svarade han: "Det är att kamerera folk" eller som du och jag skulle uttrycka det; "det är att fotografera människor".


8 kommentarer:

  1. S å användbar dessutom när man inte äter kött.

    SvaraRadera
  2. Kamerera, ja, varför inte :-) Ord och uttryck från barndomen kan sitta i livet ut.
    Halloumi är supergott men inget maken skulle äta så jag passar på när vi är ute på reataurang. Gott och nyttgit ser det ut där på tallriken, som alltid :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid kul med minnen från barndomen. Förutsatt att man har lyckliga minnen.
      Halloumi är en höjdare och en perfekt köttersättare.

      Radera
  3. Asch då, det där med nedladdningen av bilder. Men du har ju fått tips. Jag hade nog börjat i datorn och lagt dit en ny mapp och hällt bilderna in i den, men det kanske ett av råden var. Sen hade jag markerat alla filerna och lagt dit dagens datum på alla, det är ju alltid unikt, så det borde gå bra. Alla filer kan ju inte heta samma men här hade dom gjort det och själv lagt till siffra efter siffra efteråt. Jag har prövat alldeles nyss för att se om det funkade och det gjorde det.
    Hoppas det ordnar sig, för man kan bli skogstokig på sånt. Det är som min kamera, den tog slut innan jul nån gång och jag köpte en precis likadan, exakt, fast 3 år nyare då. Men det har varit två saker som gjort att jag varit på väg att återigen skriva till HK (du vet, jag gör ju det ibland), men så fick jag för mig att läsa manualen (nej, jag hade inte gjort det, jag tycker inte om dom, det börjar alltid så bra och sen när man kommer till det som är knepigt då har författaren av manualen tappat det och svänger sig plötsligt med ord så man inte förstår) och då har man lagt in en fiffig grej, kameran ändrar själv från displayrutan som är stor och fin till det lilla titthålet (som man använder om solen är för stark t ex och man inte ser i displayen) när man är xx cm intill med ansiktet. Hur fasiken kan kameran känna det? Och vad ska det vara bra för? Jag blir bara trött och tittar på mina gamla "analoga" systemkameror och tänker, ska jag verkligen sälja dom (det lär finnas marknad för det nu igen).
    Den maträtten har jag antecknat, låter urgott!
    ha det gott, vi hörs!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skogstokig, inte riktigt så långt går det. Men irriterad, ja visst.
      HK kan alltid behöva en påminnelse om att dom finns och vad dom ansvarar för.
      Jag testar mig fram i mitt nya bildsparande.
      Smaklig måltid!
      Ha de gott!

      Radera
  4. Ett underbart ord - kamerera - det säger allt!

    SvaraRadera