Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 14 juli 2016

Svensk sjukvård i förfall

Lätt att påstå, men svårare att leva upp till.
Jag såg igår "Uppdrag granskning" där man granskat läkare och sjuksköterskor som arbetar i svensk sjukvård, men som fått sina legitimationer på falska grunder.

Det var en skrämmande redovisning av hur illa ställt det är. Någon samordning mellan  vårdcentraler, sjukhus och Landsting synes inte finnas. När dessutom Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet helt tappat greppet, ja då balanserar svensk sjukvård på avgrundens brant.

Konsekvenserna av detta bärs så klart av patienterna som i stället för att behandlas av en riktig läkare kan bli behandlade av en "cykelreparatör".

Ett annat problem inom svensk sjukvård som varje år med osviklig precision kommer upp till ytan  är problemen med bemanning under semestertider. Överraskningen är varje år lika total när sjuksköterskebristen under semestermånaderna juni-augusti konstateras. Nu erbjuds bonusar på upp till 60.000 kronor  till de som skjuter sin semester till en senare tidpunkt.

Ännu ett återkommande problem är kostnaderna för hyrläkare.  Sveriges kommuner och landsting beslutade 2012 att till 2014 halvera kostnaderna för hyrläkare. Jag kan med gott fog påstå att SKL missat målet med råge då kostnaderna i stället ökat och t o m i vissa Landsting fördubblats.

Ett annat område där sjukvården säger en sak men gör något annat är den s k vårdgarantin. Jag har ännu inte någon gång varit med om att denna företeelse gjort skäl för namnet.

Ja, det var lite att tänka på inför din nästa kontakt med sjukvården. 

Egentligen är det inte min grej att skriva ett så dystert inlägg, men ibland kan även jag tycka att "det är åt h.....e" och då skriver jag av mig den känslan. Sedan är det så att jag de senaste 15 åren haft täta kontakter med sjukvården och jag kan inte påstå att mina erfarenheter direkt motsäger den dystra bilden ovan. Tyvärr.

Nog om detta, nu hoppas jag på fortsatt uppehåll så att jag kan klippa gräset och därmed känna mig bättre till mods.

8 kommentarer:

  1. Håller med om allt du skriver. Sjukvård, skola och äldrevård......vad hände......och vart tog våra skattepengar vägen.....dom finns, men var ÄR dom......Hoppas det håller upp så att vi blir gladare!
    Agneta

    SvaraRadera
  2. Dom är i a f borta.
    Det såg hoppfullt för mina klipparplaner, men tyvärr har det mulnat på nu så jag får sikta på morgondagen

    SvaraRadera
  3. Ja, vad ska man säga. Personligen har jag som tur är endast erfarenhet av min (snygga) husläkare och honom kan jag inte klaga på. Även eventuella följdundersökningar (ultraljud, röntgen e dyl) sker inom max två veckor. Återrapportering till mig sker max två dagar efter undersökningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att höra. Varför sprids inte dessa goda exempel till andra Landsting?

      Radera
  4. Jag misstänker att du om någon har insyn i detta med sjukvården. Jag har varit i kontakt med den vid infektioner (tack för penicillinet), när sonen föddes (underbar förlossningspersonal men jag kan inte tycka detsamma om de fem dagarna på eftervården pga komplikationer).
    Läkarteamet som opererade min hallux valgus (knälar på stortåleden samt i mitt fall även lilltån) var suverän men däremot inte personalen på avdelningen efteråt, de ville bara gå hem
    - Läkaren sa att det skulle börja pirra i foten efter en liten stund men jag känner inget?
    - Jamen det fattaruväl, du e ju behövad!
    - Jaha, ja förlåt för att det är första gången jag blivit opererad på...
    - Du kan börja gå ut nu och gå din man till mötes. Vi ska stänga här för kvällen.
    - Jaha...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag har mött det mesta, men det vill jag inte återuppleva genom att skriva om det. Ibland mår man bäst av att stänga dörren till det förflutna.
      Sjukvården bjuder som väl är på en hel del goda skratt oxå , om man nu kan skratta åt eländet.

      Radera
    2. Ja, ibland är det lika bra att skratta åt andra människors idiotier, det håller jag helt med om. Men samtidgt så tror jag inte att man ska sluta att förundras (både över idiotier och det motsatta) för då går man miste om så mycket. Jag möts ju av det om och om igen här när man ska vänslas med det byråkratiska i Spanien. :)

      Radera
    3. Jag menar heller inte att man bara ska ta det med en klackspark. Självklart ska man både reagera och agera, men ofta handlar det ju om människor som inte orkar och kan göra sin röst hörd. Nåt som inte jag haft problem med. Det värsta är väl att ingen lyssnar, det blir verksamheter som lever i sin egen bubbla. En bubbla som ofta är väsensskild från den verklighet vanligt folk lever i.

      Radera