Knäck den nöten om du kan

Nytvättade och färdiga att använda.

Varje gång det "gungar i samhällsbåten" så blir det ofelbart så att jag tänker till lite extra. Frågorna är många, svaren likaså , men ändå känner jag mig stundom bara förvirrad. Bästa sättet för mig att försöka få klarhet är att lära mig mera, att bättre försöka förstå vad som dagligen försiggår där ovan mitt huvud. Vem har rätt, vem har fel, vem ljuger, vem talar sanning? Ja, frågorna bara hopar sig och svaren är inte sällan olika beroende på vem jag frågar.
Vad kostar maktelitens  skattesmitning svenska folket per år? Det är en fråga som länge stötts och blötts. Frågan nu  högaktuell igen, efter att de s k Panamadokumenten blivit kända. 

Ofta är det omöjligt för den vanlige medborgaren att begripa vilka summor det rör sig om och vilka konsekvenser skattesmitningen får för det svenska samhället. Jag tycker själv att det blir knepigt när vi rör oss på miljardnivå. Att storföretagen, välbeställda politiker och styrelseproffs årligen blåser oss svenskar på åtskilliga miljarder kronor blir liksom bara hiskeliga siffror för mig.

Därför tycker jag att det är bra när media, t ex Uppdrag Granskning,  åskådliggör dessa astronomiska summor genom att t ex räkna om dem i antal elevplatser i den svenska skolan, antal undersköterskor i äldrevården etc. Då blir det genast mera greppbart även för mig. Greppbart, men oxå riskfyllt. Risken finns nämligen att debatten till slut bara handlar om jämförelser. Vad kostar skattesmitningen, vad kostar skolan, vad kostar invandringen, vad kostar försvaret, vad kostar den svenska välfärden? etc.

Debatten ska så klart handla om varför det skattesmits. En nöt som vi inte knäcker genom matematiska beräkningar. Och varför så lite görs för att förhindra fortsatt skatteflykt. Dessutom, varför blir konsekvenserna för den som avslöjas så lindriga. Därtill kan man som skattesmitare göra s k självrättelse och när den är gjord så är brottet glömt. Jag undrar hur många självrättelser som gjorts efter att Skatteverkets chefer tipsat sina skattesmitande kompisar om att någon är dom på spåren.

Det är ingen lättknäckt nöt det här.

Jag mår illa

Det här är en farlig drivkraft i livet.

Gårdagens Uppdrag Granskning (UG) gjorde mig faktiskt illamående. Det var den fortsatta rapporteringen om de s k Panamadokumenten som framkallade detta illamående.

Att rika och välbeställda människor "ser om sitt hus" genom diverse suspekta transaktioner och upplägg har vi genom åren fått vänja oss vid. Att diktatorer och deras gelikar gör detsamma är, om än lika förkastligt, så ändå på nåt sätt begripligt.

Det är när samma beteenden kryper allt närmare, ja t o m innanför "vår egen tröskel" som det blir riktigt otäckt och framkallar de mest vämjeliga känslor. Det räcker liksom inte till att bli upprörd, arg, besviken , förbannad.

Att en svensk storbank som Nordea är en av spindlarna i nätet ( förlåt liknelsen alla spindlar ) är upprörande nog. Att sedan  politiker och tjänstemän i den svenska statsförvaltningen deltar i den här smutsiga hanteringen gör att gränsen både är nådd och passerad. Gränsen för vad som får passera opåtalat.

Jag brukar inte känna mig "hämndlysten" men nu tycker jag att "huvuden ska rulla". Skatteverket, en myndighet som vi alla har ett förhållande till och som åtnjuter stort förtroende sjönk igår ner i djupa källarvalv. Att få höra GD Ingemar Hansson och ÖD Helena Dyrssen tillstå att de försökt varna en tidigare statssekreterarkollega, Frank Belfrage,  om att hans namn fanns med i UG:s pågående granskning var både upprörande och pinsamt.  

Så här i deklarationstider; har du någon gång blivit uppringd av Skatteverket och varnats för att du ska utsättas för en särskild granskning? Jag vill inte att min deklaration ska granskas av en myndighet vars två högsta chefer ägnar sig åt vänskapskorruption. Det enda rimliga är att dessa två chefer omgående skiljs från sina uppdrag.

Det var synnerligen intressant att igår se Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson intervjuas. Han såg ut som en stolt tupp i inledningen, men så skulle intervjun oxå handla om hur han lyckats föra Island "tillbaka på banan" efter åren av ekonomiska svårigheter. När han så fick frågan om brevlådeföretaget Wintris så gick luften ur  och han smet ut med svansen mellan benen. Pinsamt, men ack så effektfullt. Idag är Gunnlaugsson f. d. statsminister.

Avslutningsvis så vill jag framhålla ICIJ, det journalistiska världsomspännande nätverk som gjort grovjobbet. Imponerande att se hur de lyckats med detta. Journalistkåren stiger i min aktning i samma takt som politiker- och makteliten sjunker allt längre ner i dyn. Ordet förtroende är lätt utbytbart mot förakt. 

Någon som är förvånad?

Margareta Winberg, starkt namn inom Socialdemokratin har lyckats göra ett klipp.

Sedan november 2008 fakturerar Margareta Winberg sitt arvode som Svenska Spels styrelseordförande via sitt bolag Winberg och dotter AB. Från början tog hon ut arvodet som lön vilket gjorde att hennes statsrådspension sänktes. Manövern att fakturera via sitt bolag har gjort att hon har kunnat behålla hela statsrådspensionen på 51 000 kronor. Faktureringen gör dessutom att hon slipper inkomstskatt på 40 procent och istället betalar moms på 25 procent av styrelsearvodet.
Som vanligt så är förklaringen:
- "jag visste inte att detta var regelvidrigt. Skatteverket sade att det var ok"

Än en gång tittar girighetens fula nuna fram i S-leden.

Det är bra med lite extra krut i valrörelsen. Och bra att veta vad gamla "hederliga" socialdemokrater går och står för.