Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 10 mars 2017

Det våras

Vårtecken:Svanarna mellanlandar på gärdet intill varje 
år på sin väg norrut. Nästa anhalt är Tysslingen.
Att inte längre ha Nelson med oss är en riktig pärs att gå igenom. Därför har jag inte känt för bloggande den senaste veckan.Varje morgon när jag öppnat bloggen och sett det senaste inlägget där jag möts av Nelsons snälla blick så har jag fällt en tår. Så sakteliga börjar nu vardagen återvända och  det är dags att börja tänka på den annalkande våren.


Sigge och Osborne har blivit ännu tajtare
sedan Nelson lämnade oss.





Fräscha tulpaner varje vecka 
hör vårväntan till.


 D har börjat odlingssäsongen så smått. 
Här med tomater, gurka, chili, 
broccoli, purjolök, savoykål, 
spetskål och sommarblommor.


Det här var Nelsons favoritplats på våren.
Nu ska vi själva använda den mera.


16 kommentarer:

  1. Tror nog att Sigge och Osborne också saknar Nelsson, han fattas i flocken. Jag har fortfarande svårt att se bilder efter älskade Ture katt som försvann i somras. Det gör lite mindre ont nu, men det gör fortfarande ont. Basil katt saknade inte honom de första dagarna, men sen började han leta igenom varenda skrymsle i huset. Det pågick en dryg vecka innan han gav upp. Var ledsamt att se. Samtidigt tyckte jag att jag hörde kisse komma uppför trappen så där klumpigt som en busig katt kan göra och jag hörde honom vid matskålarna. När jag kom hem tittade jag automatiskt efter honom på yttertrappen. De underbara liven. Tänk om de visste vad de betyder.

    Trevligt med alla sådder. Jag känner igen det där med olika stationer överallt. Hos mig börjar plantorna i badrummet, en del mellanlandar på värmemattan i fönstret i köket där ljuset är bra. Andra ljusgroende hamnar direkt under belysningen i övre hallen, sen förenas alla under belysning i garaget tills växthuset är tillräckligt varmt om nån månad eller så. Varje förmiddag bärs det byttor och burkar från ena stationen till den andra. Kärt besvär och framför mig ser jag alla smaskiga tomater och andra grönsaker som vi ska njuta av.

    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den där saknaden. Tänk vad de underbara liven ger och betyder.

      Jag ser oxå smaskiga tomater och andra gosaker framför mig när D pysslar om sina "älsklingar".

      Radera
  2. Usch förstår att det måste vara hemskt jobbigt att Nelson är borta!!! Gissar att hans fyrfota vänner oxå sörjer. När jag hade två tamråttor och den ena dog slutade den andra att äta, så deprimerad blev han ... Men Sigge och Osborne har ju i alla fall varann! Vårtecken får gärna komma! Snöblasket här är inte speciellt upplyftande ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nelson finns ju med hela tiden, men nu får vårtecknen hjälpa till att lindra saknaden. Nu verkar det ändå som att vi har sett det sista av snön. I alla fall vill jag tro det.

      Radera
  3. Så ledsamt! Jag hade missat det inlägget men läste det nu. Det är alltid lika tråkigt när det händer även om man är lite förberedd på att det är i annalkande. Jag förstår att det är tomt, såväl åt er som för de andra små fyrfota vännerna. Enda trösten, även om den kan kännas klen, är väl att han slapp lida av sjukdomen som var i antågande. Ha nu en riktigt bra helg och njut av varandra och den annalkande våren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina goda råd. Vi gör som du säger, tar väl hand om varandra, njuter av en bra helg och omfamnar den annalkande våren. Ha de gott!

      Radera
  4. Det är alltid mycket som påminner om någon man saknar, men livet går vidare även om det är med små små myrsteg. Det kanske blir lite lättare nu när våren anmäler sin ankomst! Ha det så gott ni kan utan Nelson!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Visst går livet vidare och med vårens och varandras hjälp ska vi åter bringa ljus och glädje över Getingstorp.

      Radera
  5. Det är intressant att se hur den eller de kvarvarande förändras när någon går bort. Har sett det på mina katter, hur de liksom stiger in lite i den andres roll. Det har väl med hierarki och revir att göra egentligen men man ser det inte så ändå.

    Det där matbordet med plantor känner jag igen! Till slut tröttnade alla (inkl jag själv) på mina krukor och byttor överallt så jag fick göra ordentliga ställningar i källaren och med extraljus över. Funkade jättebra, bättre temperatur och det blev ett bättre ljus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är intressant att se hur djur inordnar sig utifrån uppkomna situationer.

      D förflyttar plantorna mellan olika "stationer" innan det är dags för utflyttning. Station 1 är inre hallen med golvvärme och inomhusvärme, station 2 är glasverandan med ett överflöd av ljus och dräglig värme, station 3 är groventrén med mycket ljus och dräglig värme. Det fungerar utmärkt och just nu växer det så det knakar.

      Radera
  6. Skönt att du är tillbaka med ett så positivt inlägg trots pågående sorgearbetet. Tänker förresten tacka dig så jätemycket att du ändå orkade kommentera mina inlägg. Strongt!
    Härligt med svanarna som mellanlandar utanför Getingstorp. Dessutom kan jag konstatera att ni har betydligt mindre snö kvar än vi. Såååååå skönt för er och jag är aningen avis;-)
    Å bordet med alla odlingslådor påminner mig om min mamma, som den här årstiden gjorde likadant. D påminner faktist om min mamma som också älskade att vara nästintill självförsörjande vad gäller grönsaker och frukter. Hon la hela sin stolthet i vår trädgård och hennes fina blomsterrabatter. Pappa var inte ett dugg road av det, och hans dotter har nog ärvt hans gener där;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det är skönt att åter vara åter i vardagen.
      Jag tror minsann att våren kommit till Getingstorp. Det är en alldeles underbar morgon som möter mig idag.
      Det är en ynnest att vara näst intill självförsörjande på grönsaker och frukter. Även om jag inte aktivt kan delta i trädgårdsarbetet så är jag både fascinerad och intresserad av det som händer där ute. Och inte minst tacksam för det resultat som jag dagligen får ta del av.
      Så du var/är "pappas flicka".

      Radera
  7. Ja, det måste varit tungt för er, men härligt att du är tillbaka igen. Nu är våren på gång hos er och allt blir lättare då.
    Hoppas du får en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Visst hjälper våren till med att lätta på bördan. En fin helg till dig oxå!

      Radera
  8. Jag har följt din blogg i flera år men detta med Nelsson var det sorgligaste jag läst. Hedrande att ni också tog ansvar även för Nelssons sista tid. Är och har alltid varit djurägaren så jag vet hur det känns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina värmande ord. Man måste själv ha/haft djur för att förstå hur det känns att gå igenom prövningar som denna.
      Roligt att höra att du är en trogen läsare av min blogg.

      Radera